I en demokrati är förmågan att kompromissa, hos partier invalda i demokratiska församlingar, viktiga. Precis som i en familj som tillämpar en röst per medlem när beslut fattas om platser för sommarsemestrar är kompromisser som får alla så nöjda som möjligt viktiga. Viktiga för samarbetsförmågan och viktiga för att inte riskera allt för tvära kast mellan åren. Inom politiken är det inte riktigt lika bra då de mindre partierna, mindre stöd bland invånarna, tenderar att få allt för stort inflytande. Det är inte demokratiskt bra. Om till exempel det lilla MP gång efter gång tillåts blockera vägval som de partier med mycket stort invånarstöd önskar förstår de flesta hur sjukt det är. Det är demokratiskt en oacceptabel ordning. Att partier av individuella skäl väljer ordförandeklubban före att driva sin utlovade politik representerar stora väljarsvek. Annie Lööf gav löfte om att äta upp sin sko före att stötta Socialdemokraterna till makten. Har hon ätit upp någon sko? Det kanske hon gjort och fått så ont i magen att hon inte kan leda partiet i dessa svåra tider. Jag tillhör dem som inte anser att de som valt ledande uppdrag ska vara pappa eller mammalediga. Jag har inte hört talas om något företag som accepterat att VD är borta under ett år som föräldraledig. Och fråga alla småföretagare om de varit föräldralediga. De allra flesta småföretagare som vill ha barn får självklart fortsätta att se till så att firman kan serva sina kunder. Hur blev det ok inom politiken att personer med viktiga ledaruppdrag kan vara föräldralediga? Dels för att ledande politiker i Sverige allt för ofta är för unga för sina svåra och viktiga uppdrag. Dels för att naivpartier som MP och V ges kompromissat naivitetsutrymme. Förmågan att kompromissa är viktig men absolut inte till allt för höga priser. För Sveriges invånare var det bra att bland andra Moderaterna satte ner foten och tydligt visade att svensk migrationspolitik inte ska utsättas för fler dåliga kompromisser. Med Lööf borta från förhandlingsbordet fanns den chansen. Men det hade inte varit en ansvarsfull kompromiss. Sverige tål inte en fortsatt misslyckad integrationspolitik och en fortsatt stor invandring av människor som under lång tid inte kommer att vara självförsörjande. Gör om! Gör rätt!
Den enda del av migrationspolitiken där jag kan acceptera kompromisser är kopplad till arbetskraftsrelaterad invandring. Kompetenser som är hett eftertraktade i avancerade ekonomier, och som seriösa arbetsgivare i Sverige direkt är beredda att erbjuda en tillsvidareanställning, är aldrig ett problem. Tvärt om! Och att det ens är en fråga om svenskar utomlands ska få flytta hem är intressant. Hur kan det vara en fråga? Hårt arbetande svenskar, och deras familjer som på uppdrag av sina arbetsgivare jobbar utomlands, ska självklart få flytta hem. Vilka partier är det som lyfter frågetecken? Medborgare som av skatteskäl taxar ut mellan säg 60-75 och sedan vill komma hem och utnyttja alla rättigheter? Jag är onekligen nyfiken på hur de som menar att inte alla som fått medborgarskap ska få flytta tillbaka resonerar. Och självklart ska ingen kunna bli medborgare utan att man har en minimikunskap i svenska samt att man klarar ett medborgarprov. Tänk att inte det är en självklart. I väldigt mycket mindre sammanhang krävs att man klarar krävande tester för att få det man önskar. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7515083&fbclid=IwAR0qmQCDgsacWR0PZmtMPVXMWbyLhQ-AtYIRX6MeX6ovFgr2Jjht5ido_hg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar