Ett stort bekymmer i dagens Sverige är att det är dyrt att bygga bostäder i attraktiva regioner. Dyrt ur perspektivet att väldigt många som efterfrågar bostäder saknar bra betalningsförmåga. Och ur perspektivet hur mycket det kostar i andra utvecklade länder. Det är mycket få i Sverige som köper ett hús för 65 miljoner, river det och bygger ett nytt för säkert lika mycket. Eller mer... Som tur är tror jag inte de flesta är funtade på det sättet att de skulle göra så även om de hade råd. Ja, ja huvudproblemen för samhällsutvecklingen är nu främst bristen på globalt konkurrenskraftig kompetens och prisvärda bostäder. Under måååånga år har det pratats och pratats om detta problem. Trots att Sverige fortfarande har kvar omfattande bidragssystem och 30 procents ränteavdrag har allt färre råd med de nyproduktioner som byggs. Och många som bor i dem är starkt bidragsberoende. Det vill säga försörjda av skattebetalarna. Självklart en ohållbar utveckling. I huvudsak har också drömmarna om att alla nyinvandrade skulle väcka långsiktigt liv i avbefolkningsorter gått i kras. Det har bland annat det idiotiska EBO bidragit till.
I Uppsala har vi sedan Alliansens ledning över kommunen arbetat hårt för att försöka öka byggandet av bostäder ute på vår omfattande landsbygd. En priviligierad landsbygd jämfört med de flesta andra landsbygder i Sverige. Privilegierad ur perspektivet att våra landsbygder ligger nära Uppsala stad, Arlanda och Stockholms stad. Ändå är banker mycket restriktiva med att låna ut pengar för bostadsprojekt utanför centralorten. Faktum är att med de byggregler som gäller blir det inte mycket billigare att bygga på landsbygden än att bygga i en attraktiv stad. Nu när alla tusentals krismiljarder som lånas upp, som ska betalas av våra barn och barnbarn, måste pengarna aktiveras långsiktigt klokt. Staten och allmännyttan i attraktiva bostadsorter måste finansiera byggande av många attraktiva prisvärda bostäder. Till och med en lågt begåvad person borde förstå detta behov. Ändå är det inte ens ett förslag som processas av regeringskansliet idag. Då byggs det inte heller bostäder som ”vanligt folk” har råd med.
Ett problem som landsbygdsromantiker har med sin förhoppning om att det helt plötsligt ska bli attraktivt att bo på landsbygden är att väldigt många människor helt enkelt uppskattar närheten till så mycket mer än jobb. Susanna Birgersson skriver intressant om vad distansarbetsvågen kan innebära för framtiden. Tveklöst kommer det distansarbete som digital teknik gör attraktivt påtagligt påverka både marknaden för kommersiella fastigheter och bostäder. Som en sakupplysning var skälen till bredbandssatsningarna i hela Sverige just att det bland annat skulle göra avancerat distansarbete möjligt. Och vad gäller spaningen om framtiden har jag som chef både på Industri-Matematik och Ericsson tillämpat principen att mäta prestation utifrån leveranser och inte för närvarotid. Så har kvalificerade arbetsgivare länge arbetat. Ja, ja, vi får se hur det går med utflyttningen till landsbygderna. Jag känner mig rätt säker på att de allra flesta kommer att föredra stadens puls. Samtidigt som många kommer att fortsätta att uppskatta landsbygdens stora betydelse för rekreation och råvaruförsörjning. Landsbygdens naturresurser bidrar fortfarande massor till svenskt välstånd.
"En av de mest genomgripande förändringarna är hemifrånarbetandet inom tjänstesektorn. Det är nästan lite lustigt att tänka på hur plikttroget vi fram tills nyligen har traskat i väg till våra arbetsplatser, i ur och i skur, trängts på bussar och tunnelbanor, svettats på cyklar eller svurit i bilköer – allt för att få slå upp den bärbara datorn i ett kontorslandskap mellan hostande kolleger, allt för att få gå på möten som bara HR-avdelningen förstår poängen med. Självklart kommer vi inte återgå till detta irrationella beteende. Självklart kommer arbetsgivare uppmuntra hemifrånarbete även när pandemin har klingat av. Många chefer har upptäckt att medarbetare som arbetar vid köksbordet är mer effektiva än de som sitter på kontoret. Och som Affärsvärldens chefredaktör Peter Benson skriver i en intressant spaning om framtiden: i ännu högre grad än tidigare kommer vi mätas utifrån vad vi levererar. Om vi rent fysiskt befinner oss på arbetsplatsen blir ovidkommande."
"Det här öppnar för ett helt nytt slags sätt att leva, där bostadsorten inte bestäms av var arbetsgivaren finns. Man måste inte bo i Stockholm bara för att banken, revisionsbyrån, IT-företaget, konsultfirman eller förlaget där man arbetar ligger där. Och om man inte måste pendla in till kontoret på Kungsholmen vareviga dag kan man våga sig längre bort än till Knivsta eller Nykvarn för att kunna bo i ett rymligt hus till ett rimligt pris. Man kan bo i Örkelljunga eller i Härryda, i Örnsköldsvik eller i Hudiksvall. Ja, varför inte på Åland eller i Borgå?"
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera