"Coronavårens onödigaste diskussion är äntligen över. Efter påtryckningar från oppositionen förklarade statsministern för partiledarna att granskningskommissionen ska lägga fram sina slutsatser under första kvartalet 2022. I det längsta har regeringen dragit ut med tillsättandet. I början av maj hette det att den skulle tillsättas efter krisen. Sedan blev budet att jo, den skulle tillsättas snart, men rapportera först två månader efter valet 2022. Och häromveckan menade Aftonbladets Anders Lindberg i Godmorgon världen, att den självklart måste bestå av politiker – det var det säkraste sättet att få alla frågor ställda. Det är bisarrt. Antagligen kommer coronakrisen att vara det viktigaste som hänt under den här valperioden. Den kommer att vara dubbelt viktig. Dels har en rad olika strukturer prövats i skarpt läge, och några av dem har inte bestått rycken. Dels har hanteringen varit regeringens tyngsta ansvar under de gångna åren – och då ska väljarna självklart få underlag för att säga sitt."
"Lika självklart är det att kommissionen ska bestå av skarp och analytisk sakkunskap från olika områden. En politiskt framförhandlad rapport vore en styggelse (men naturligtvis kan en parlamentarisk referensgrupp bidra med frågor). Det behövs medicinare för att hålla isär vad som är slump och vad som beror på regeringens och myndigheternas göranden och låtanden. Det behövs statsvetare för att bedöma hur de offentliga strukturerna fungerat, inklusive de grundläggande frågorna om statsapparatens dualism och det kommunala självstyret. Filosofer och nationalekonomer kan bidra till granskningen av avvägningarna mot etik och ekonomi. Det behövs förvaltningsrevisorer för att granska hur de professionella systemen svarat mot kraven.
Ytterst måste svaren vägas samman till en fråga om hur mycket beredskapen för kriser ska få kosta, och vilka nödfallsventiler det ska finnas i beslutsfattandet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar