De flesta människor inser att skatt kan vara ett bra sätt att finansiera vissa verksamheter och investeringar inom ett samhälle. Den stora frågan är dock hur hög denna skatt ska vara inom olika områden. Och hur högt det totala skattetrycket ska tillåtas vara i just vårt samhälle. Höga skatter på framförallt arbete innebär att marginalnyttan för arbete minskar. Och höga skatter på arbete innebär små chanser för "vanliga" människor att kunna bygga upp en egen liten förmögenhet. Och höga skatter innebär att den som jobbar och sliter förlorar egen rätt att bestämma över eget hårt intjänade pengar. Skattefrågorna är viktiga. Inte minst ur sakpolitiska skäl då de kan användas politiskt för att stimulera eller missgynna olika typer av konsumtion. Min absoluta övertygelse är att människor som tjänar pengar, eller som har tjänat pengar och lever på avsatta pensioner, ska få behålla så mycket som möjligt av sina intjänade pengar. Jag anser också att politikens roll är att se till så att de skatter vi betalar för välfärdens kärnverksamheter också ska leverera dessa tjänster med kvalitet. Tveklöst finns problem idag med samhällskontraktet mellan oss invånare och staten. I jämförelse med andra länder matchas inte våra höga skatter mot tillräcklig kvalitet i de samhällstjänster de flesta av oss prioriterar. Du måste se nedan reportage om skattetrycket från Svenska nyheter.
Förstå mig rätt, jag är övertygad om att lycka inte kommer med massor av privata pengar. Samtidigt är jag lika övertygad om att ett högt skattetryck på arbete är samhällsfarligt. Det begränsar enskilda arbetande människors frihet. Samhällsfarligt om man långsiktigt önskar leva i ett generellt välståndssamhälle där den lägsta levnadsnivån är på en anständig nivå. Lyssna gärna på en av flera framgångsrika företagare från Uppsala, Niklas Adalberth, som i sitt sommarprat beskriver att han inte fann lyckan i att bli miljardär. Han är inte ens 40 år idag. Ett ekonomiskt oberoende liv är ingen garanti för att man får ett liv fyllt av lyckliga stunder. Men ekonomiskt oberoende ger tveklöst stort personligt handlingsutrymme. Ett handlingsutrymme som ger den som ekonomiskt lyckats en stor möjlighet att bidra till en bättre värld. Långt ifrån alla av de få ser det som självklart.
Trots att jag är övertygad om att mycket pengar inte garanterar ett liv fyllt av stunder av lycka delar jag dock Expressens ledares reflektioner över Centerpartiets senaste utspel om sänkta skatter. I det läge Uppsala och stora delar av Sverige befinner sig i är det som krävs att vi får mycket mer för de höga skatter vi redan betalar och att vi fokuserar på det och inget annat. En högskattekommun som Uppsala har definitivt skattesänkningsutrymme. Men inte ens i Uppsala är det ett klokt fokus i dagens läge, efter många års ansvarslös migrationspolitik. Fokus måste nu vara på att inte acceptera höjda skatter och samtidigt kräva mycket bättre produktivitet och kvalitet för de pengar vi redan betalar. Och en bättre balans mellan skatt på arbete och skatt på tillgångar. Och självklart är det rimligt att till exempel sätta en gräns för när till exempel en fastighetsskatt accelererar. Kanske vid 15 miljoners värdering? Eller en inkomstskatt som accelererar efter säg 2,5 miljoner i lön per år. Är det möjligt. Tveklöst ja. Vad krävs? Kompetent politiskt ledarskap som inte ägnar sig åt plakatpolitik och aktivism utan åt att se till så att vi får det vi har all rätt att kräva för våra skattepengar. Och ett rättvisare skattesystem. Expressens ledare har rätt i att det jämfört med andra länder är orimligt fördelaktigt att vara väldigt rik i Sverige.
"Men skattesänkningar är ingen lämplig stimulanspolitik. För tanken är väl knappast att skattesänkningen ska dras tillbaka när konjunkturen vänder uppåt igen? Det finns utan tvekan skadliga och tillväxthämmande skatter som bör sänkas eller tas bort helt. Dit hör värnskatten, som äntligen slopades vid årsskiftet. Den skapade orimliga marginaleffekter på höga inkomster och uppmuntrade till skatteplanering. Alliansens jobbskatteavdrag var också klok politik, som tillsammans med en stram a-kassa och en sjukförsäkringsreform grundlade arbetslinjen."
"Omvänt finns det skatter som borde höjas. Sverige är numera ett land med överraskande låga kapitalskatter, i synnerhet egendomsskatter. Vår fastighetsskatt har rentav en regressiv fördelningsprofil, det vill säga den slår hårdare mot småhus ute i landet än mot gräddhyllorna i storstäderna. Denna obalans mellan skatterna på arbete och kapital behöver rättas till. Men det görs bäst i form av en ny skattereform, där sänkningar på det ena området kan viktas mot höjningar på det andra. Därför är det olyckligt att intresset för en sådan skattereform verkar vara så svagt hos samarbetspartierna C och L. Liberalerna har redan kastat in veton mot diverse skattehöjningar och centerpartisterna verkar föredra att fortsätta förvandla skattesystemet till en schweizerost. På så sätt kan varje budgetförhandling ge möjligheter till nya avdrag och särlösningar för intressegrupper."
"Även borgerligheten borde inse att behoven framöver kommer att vara enorma – inom välfärden, rättsväsendet, totalförsvaret, infrastrukturen med mera. Sänkt skatt kan inte vara svaret på alla problem. Tvärtom ska vi vara glada om vi slipper undan kraftigt höjda skatter."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar