Ordvalskrig

Politisk ”krigföring” som bara förstör

Det tycks som att en konsekvens av att vi idag har sociala medier har bidragit till att fördumma den politiska krigföringen genom att medvetet misstolka och förvränga vad övergripande meningsmotståndare tycker. Inte minst jag själv har vid flera tillfällen råkat ut för detta när jag tyckt något i stora och känsliga frågor. Ord som jag skrivit tas ur sitt sammanhang och misstolkas medvetet av politiskt oliktänkande. Syftet är självklart att försöka smutsa ner den som är utsatt för liknande attacker. I den tid vi lever går det inte att stoppa. Det är en verklighet vi lever i och det kräver "hård hud" hos dem som vågar vara delaktiga i samhällsdebatten och som vågar ta i känsliga frågor. Känsliga frågor som väcker många känslor men som är viktiga att konstruktivt debattera runt. Jag kan bara beklaga att det finns för många som väljer denna oseriösa och negativa formen av politisk krigföring mot meningsmotståndare. Den seriösa demokratiska vägen framåt är att först försäkra sig om vad en person menar med det den skriver. Därefter, om man inte håller med, argumentera för varför man har en annan uppfattning.  

Adam Cwejman, GP, skriver mycket läsvärt nedan om hur negativt för samhällsutvecklingen det har blivit när ovan variant av politisk krigföring får för stort utrymme. 

"Den rörelse vi ser i dag i västvärlden präglas av ett liknande problem som 1960-talets proteströrelser - den samlar en begränsad mängd människor och dess mål är snarare värderingsbaserade än materiella. För även om dess budskap är progressivt drar metoderna åt symbolpolitiska hållet."

"I ett samtal organiserat av Obama foundation förklarade organisationens namne, Barack Obama, kärnfullt problemet med yngre proteströrelser: De fördömer andra så hårt de bara kan, genom att märka ord och kasta anklagelser mot meningsmotståndare att de är "problematiska" eller kränker en eller annan grupp. Ett moraliserande som tidigare var förbehållna de som var gamla och höger är nu vanligare bland de som är yngre och vänster."

"Och detta har den nya vänstern gemensamt med gårdagens högerpuritaner. För dem var det viktigt hur kungen porträtterades, hur religiösa seder och traditioner upprätthölls. De intresserade sig för bildsättning och moral - inte för hur den ekonomiska ordningen såg ut."

"Detta problem återkommer, gång efter annan, i modern social aktivism. Det är en konsekvens av att medelklassen sätter klorna i de sociala rörelserna samt att den tekniska revolutionen förenklat deltagande. Den omedelbara påverkan ett nätdrev eller en påverkanskampanj på Internet utgör kanske en sorts seger. Men förändras verkligen någons livsvillkor?"

"Men den aktivism som inte sällan syns och märks är inte dess jämlikhetsbudskap, utan dess moraliska och puritanska påverkan på ordet, bilden och samtalet. Det är Tv-serier som ska bort från strömningstjänster och några statyer som ska bytas ut. Lägg till detta de våldsamma elementen som ansluter sig till manifestationerna och den viktiga kärnan i budskapet riskerar lätt att komma i skymundan."

"Deras största problem är snarare brottslighet, arbetslöshet och en känsla av att samhällets rikedomar inte fördelas mer jämlikt. Och många orkar inte ta ställning mot den puritanska aktivismen eftersom den handlar om vilken garnering som ligger ovanpå samhället, inte vilken ekonomisk ordning som styr hela bygget."

https://www.gp.se/ledare/riktiga-revolution%C3%A4rer-bryr-sig-inte-om-ordval-1.29694979

Bewar Ismail skriver mycket klokt om hur illa det blir om pöblar får stort inflytande. Är stora delar av vår nutids människor så korkade att de inte förstår att det vi utvecklas bäst av är respektfulla debatter där vi sakligt bryter argument för och emot. Tänk att en tid som skulle kunna vara så klok visar så stora demokratiska svaghetstecken. Är det möjligen diktaturer som finansierar denna dumhets ledare i västvärlden? Varför inte? Det skulle vara ett smart sätt att bryta sönder oss inifrån.

”Både fallet med dataanalytikern och haveriet på New York Times visar på en skrämmande samhällstrend: Högljudda mobbar på nätet nöjer sig inte längre med att ställa individer mot väggen för deras personliga åsikter och idéer, numera brännmärker man även dem som bara sprider eller publicerar andras.”

”En sådan kultur är förödande för samhällsdebatten. Den som delar vetenskaplig forskning i sociala medier kan komma att förlora jobbet och inte ens redaktörer som har till uppgift att bidra till åsiktsbredd i samhällsdebatten kan känna sig trygga. Grupptänkandet som driver den digitala mobben verkar inte tillåta någon tolerans för avvikande åsikter. Det kan bara leda till ett ängsligt och intellektuellt urvattnat samtalsklimat, där ingen vågar yttra ett ord som kan tänkas gå emot strömmen.”

Migrationsdebatten är ett lysande exempel på hur ordval används för att misstänkliggöra och förvränga en viktig debatt. Ett gäng Socialdemokrater utan helhetsansvar, falangen inom S som Thomas Gür varnat för, hävdar att asylrätten inte får begränsas. Det är en lek med ord om du frågar mig. Sverige måste nu kraftigt lyckas bryta den misslyckade integrationspolitiken. Det kräver i dag inte att asylrätten enligt regelverket begränsas. Det kräver ”bara” att 0 undantag görs och att alla som nekas asyl skyndsamt skickas tillbaka till sitt hemland eller det land de kom ifrån. Att de som får asyl men som inom X år begår ett grovt brott utvisas. Att anhöriginvandring kräver trovärdig självförsörjning. Asylrätten är inte problemet. Det är alla MP drivna avsteg som är problemen. Och att eftersom väldigt många som vill öka sina chanser att få stanna hävdar flyktingskäl krävs mycket omfattande och tidskrävande utredningar. När ett rättssäkert avslag finns måste det omgående verkställas och möjligheten till ny prövning inom några år kraftigt minskas. Det är inte inhumant. Det är att stå upp för asylrätten parallellt med att vi kan börja lösa alla problem som den långvariga misslyckade integrationspolitiken skapat. Lena Phil, GP, skriver bjuder på några kloka reflektioner i nedan bifogad artikel om flyktingdebatten.

”Tanken att vi ska hjälpa flyktingarna, inte för deras skull utan för vår egen, är självupptagen.”

”Men vad spelar bevekelsegrunden för roll? Gör intentionen någon skillnad om utfallet ändå blir det samma? Ja, inte minst när det kommer till politisk policy. För där spelar ingångsvärdet roll för vad som kommer ut. Om den egna känslan av förträfflighet är det viktigaste glömmer man bort att tänka kritiskt och balansera handlandet mot andra frågor och ändamål. Då behövs inga frågor av typen: är det här verkligen det bästa sättet att hjälpa folk i nöd? Behöver vi prioritera mellan olika ändamål? Vad kan vi inte göra mot att vi gör detta?”

Gör om! Gör rätt!

https://www.expressen.se/ledare/bawar-ismail/har-finns-det-riktiga-hotet-mot-yttrandefriheten/

https://www.expressen.se/nyheter/230-s-profiler-vadjar-i-utspel-varna-asylratten/

https://sverigeforunhcr.se/flykting/fns-flyktingkonvention

https://www.gp.se/ledare/välj-jesus-maning-framför-sahlins-1.30844197