Du vet väl att många av de människor som lever i avskildhet och under mycket tuffa villkor ofta upplever sina liv som mer positiva än många människor som lever i mycket moderna och rika samhällen? Så är det. Varje människa är unik och varje människa upplever sin unika livssituation. Även om allt färre av världens invånare lever i riktig fattigdom och misär är det viktigt att förstå att många människor fortfarande lever socioekonomiskt utsatt. Och få länder erbjuder alla sina invånare ett så generöst skyddsnät/samhällskontrakt som i Sverige. Det är inte konstigt att handlingskraftiga människor som insett möjligheten att ta sig från en dålig socioekonomisk miljö till en bättre försöker göra det. Den som lastar människor som försöker att få det bättre fokuserar på fel problem. Problemet är om ett land har ett system som uppmuntrar liknande beteenden i så stor utsträckning att det generösa systemet blir ohållbart. Samtidigt som de höga skatterna är kvar.
Johan Rudstöms ledare i UNT exemplifierar tydligt hur illa det blir när naivister tillåts leda landet och en kommun. Att enskilda människor går långt för att uppnå egna ambitioner vet vi. Att samhällen måste balansera många enskilda ambitioner borde vi ha lärt oss för länge sedan. Naivisterna vill gärna skambelägga dem som kämpar för kloka beslut och inte enbart ägnar sig åt "öppna hjärtan". Naivisternas obalanserade hållning har bland annat kostat många barns onödiga lidande och många utnyttjade tiggares misär. Inget är "svart eller vitt" och därför är det korkat att agera som om det är så. Jag tjatar igen, man måste använda både hjärna och hjärta när man fattar beslut. Hjärnan hjälper mest till för att förstå konsekvenstänkande.
”Men det fanns tecken på att allt inte stod rätt till. Problemet med apatiska barn var i stort sett begränsat till Sverige. Det fanns också ett antal ”uttalanden” från asylmottagningen, vården och barn- och ungdomspsykiatrin, som handlade om att barnen varit medvetna om att familjens framtid hängde på deras förmåga att ”hjälpa till”, om mat som försvunnit från kylskåpet på BUP under natten, om frånvaron av liggsår etcetera. Dessutom tillfrisknade ”nästan alla” efter att permanent uppehållstillstånd beviljats.”
”Är Filterreportaget en signal om att vi åter borde rusa åt andra hållet igen, att några apatiska barn aldrig existerat? Naturligtvis inte. Men det är sedelärande som exempel på hur vi i Sverige hanterar nya fenomen. Svart eller vitt, för eller emot, och se för guds skull till att inte ”gynna mörka krafter”. Minst två barn har farit mycket illa. Varför gick ingen till botten med anklagelserna mot föräldrarna till de apatiska barnen? Varför i all sin dar skulle BUP i Stockholm konspirera för att utvisa barnfamiljer? Inget vet, och när politikerna inte gör sitt jobb så måste journalistiken göra sitt, utan en karenstid på tio år innan den ”motvillige” Filterreportern Ola Sandstig börjar gräva bland ”tabun” och ”sanningar”. Att ta reda på hur det förhåller sig kan aldrig vara att gynna mörka krafter.”
https://mobil.unt.se/ledare/ett-haveri-pa-manga-plan-5413347.aspx
Stefan Hanna. Jag har svårt för att skriva mycket kortare. Jag vill så gärna att mina rader ska ha lite sammanhållen substans så att reflektionerna konstruktivt kan bidra till en bättre framtid. Jag fortsätter att försöka skriva mer kortfattat.
Dagens stjärna
Gustav Juntti. Ja, Sverige är i stort behov av reformarbete av hur politiken arbetar. Framförallt krävs kompetent handlingskraft. Då krävs fler med relevanta kunskaper och erfarenheter i de politiska ledningarna. Det är hög tid för alla med värdefulla kunskaper och erfarenheter, som vill att Uppsalas och Sveriges bästa, att kliva fram och ställa sig lite till allas förfogande inom en modern demokratisk rörelse.
”Regeringens kommunikation är en floskelfest. Bara de senaste dagarna finns gott om exempel. Inrikesminister Mikael Damberg (S) deltar i mitten av veckan i en krishanteringsövning i Kiruna med syftet ”att utveckla förmågan till gränsöverskridande samverkan”.”
”Snart sagt alla politikens aktiviteter eller förslag faller inom en av tre kategorier: brist på samverkan och samordning, otillräcklig kompetens, eller en utmaning.”
”Med fyrkantig kommunikation säger dock politiker att de tänker på samma sätt och applicerar samma lösning oavsett område och problem.
Det är därför vi ständigt hör om en nationell handlingsplan, ett nytt råd eller en nationell samordnare. Ibland tillsätts en utredning, ibland särlösningar som sommarens lansering: fyra samverkansprogram för att ”överbrygga de utmaningar samhället står inför”, varav ett givetvis rör kompetensförsörjning.
Det här känner väljare så klart av. Enligt en global demokratiundersökning av det internationellt ansedda forskningsinstitutet Pew upplever 65 procent av svenskarna att inget förändras vem som än vinner ett val. Den demokratiska stelheten är enligt undersökningen bara högre i Grekland, Australien, Ryssland och Tunisien.
Vad händer i ett samhälle där en majoritet slutar förvänta sig förändring när de röstar? Och vad händer i samhällen där politiker pratar om förändring men inte säger något nytt?”
https://mobil.unt.se/ledare/svenska-politiker-pratar-mycket-lojligt-5413435.aspx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar