De senaste månaderna har vi kunnat ta del av många debattörers artiklar som tydligt uttrycker att det måste vara en stark koppling mellan den politiska församling som ger löften och att den samma också finansierar dem. Så är det i allt mindre utsträckning i Sverige. Det om något attackerar det kommunala självstyret på ett oacceptabelt sätt och utsätter landets offentliga finanser för oacceptabelt höga risker. Sveriges riksdag är inte kompetent nog för sitt uppdrag och de leder in Sverige i kris efter kris genom sin oförmåga att agera i folkets långsiktiga intresse. Nils Karlssons krönika nedan från DagensSamhälle är en i raden av debattörer som tröttnat på en dysfunktionell riksdag som grovt missköter sitt uppdrag för oss invånare. Riksdagsledamöternas uppdrag är att säkerställa ett attraktivt samhälle för oss som lever inom Sveriges gränser. Och ett oattraktivt samhälle här hos oss för alla som inte respekterar demokratiskt framtagna lagar samt dem som utan allvarliga och svårkorrigerade funktionshinder inte snabbt blir självförsörjande.
”Eftersom den statliga etableringsersättningen bara betalas ut till flyktingen i två år är den som inte under den tiden hunnit skaffa sig ett arbete hänvisad till försörjningsstöd från den kommunala socialtjänsten. Två år är en alldeles för kort tid för de flesta och kommunen kan inte frånsäga sig sitt befolkningsansvar. Den som bor i kommunen har rätt till en skälig levnadsnivå och så ska det naturligtvis vara. Men, någon måste betala och Filipstads intäkter är för låga - även om skatteutjämningen räknas in.”
”För oss som arbetat politiskt i den kommunala sektorn är det här ingen överraskning. Trots att det är regering och riksdag som beslutar om migrationspolitiken så är det i förlängningen kommunerna som betalar. Samma sak gäller arbetsmarknadspolitiken - den är ett statligt ansvar men det är kommunerna som betalar när den misslyckas. När en sjukskriven utförsäkras beror det på beslut på statlig nivå och kommunen får betala. De allra flesta beslut som påverkar en persons möjligheter att försörja sig är inte kommunala.”
”En viktig princip för beslutsfattande i det offentliga är att det alltid är bättre om den som fattar besluten också tar kostnaden. Det är på tiden att det gäller även migrations- och arbetsmarknadspolitiken.”
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/statligt-forsorjningsstod-skulle-ge-filipstad-en-chans-28938Tyvärr leds Sverige av fyra partier som gemensamt inte kan göra positiv nytta för de flesta av oss svenskar. De har helt enkelt inte förmågan. ”Och i det läge där vi är idag, med växande otrygghet i många städer, slitningar mellan stad och land samt ökade klyftor så krävs det skarpa och modiga politiska prioriteringar.”
Tobias Baudin gör ett intressant utspel på Aftonbladet debatt. Två av de käpphästar som han tycker kompisarna MP, C, S och L ska slänga i soptunnan hade aldrig föreslagits av en kompetent och ansvarsfull regering. Konsekvenstänkandet inom MP och S är tydligt uselt. Och istället för att hoppas på ”värnskatt” igen bör ränteavdraget sänkas.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/MRqK3M/lyft-blicken-fran-era-73-punkter
Kompetensfattiga och erfarenhetslösa som axlar uppgifter de inte är stora nog att klara av att genomföra ansvarsfullt. Alliansen drev på för viktiga reformer i Sverige. Jag delar dock nedan krönikörs åsikt att genomförandet visar att genomförandekompetensen hos ansvariga politiker varit mycket bristfällig. Är du förvånad? Hur kan det bli bättre om ”kaptenen på skutan” saknar relevanta kunskaper och erfarenheter? Politiskt ledarskap utan relevanta kompetenser och konsekvenstänkande blir aldrig bra, oavsett regering. Nya Karolinska är ett av allt för många extrema exempel på inkompetens och slöseri. Nedan krönika är läsvärd i sammanhanget.
”Ibland är det svårt att förstå varför saker och ting blir fel när politiska idéer ska omsättas i praktiken, i synnerhet om det är de idéer man själv omfattar. Jag var en av dem som trodde att sjukvården skulle må bra av fler privata aktörer. Därför röstade jag borgerligt i valet 2006. Det blev borgerlig regering i landet och borgerlig majoritet i bland annat Stockholm och Skåne, där jag bor.”
”Efter den borgerliga valsegern inleddes ett sanslöst effektivt reformarbete, inte minst i Stockholms läns landsting. Sanslöst i ordets alla bemärkelser, skulle det visa sig. Fyra år är en kort tid. Om stora reformer ska genomföras finns det inte tid för konsekvensanalyser. Den som är intresserad av detaljer om hur fel uppstår kan studera exemplet Nya Karolinska sjukhuset i boken ”Konsulterna” (Mondial) av DN-medarbetarna Anna Gustafsson och Lisa Röstlund.”
”Nästa offer för borgerlig reformiver tycks bli arbetsförmedlingen. De privata aktörer som förmodades träda in och (i motsats till staten) vara supereffektiva tvingas i konkurs av anslagsbrist i väntan på nya tider. Stora, intrikata system måste förändras långsamt, en liten bit åt gången.”
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/reformiverns-nasta-offer-blir-arbetsformedlingen-28935
Dagens stjärnor
Håkan Boström. Rikspolitiken har tveklöst misslyckats med ett av sina viktigaste uppdrag, att vi ska känna oss trygga i en rättssäker rättsstat som har försvarsförmåga.
”Grindsamhällen, det vill säga inhägnade kvarter och bostäder, är ett bland flera svar på ökad otrygghet i samhället. Med tanke på den senaste tidens uppmärksammade grova brottslighet är ämnet tämligen högaktuellt. Gated communities, som det också kallas, är därför en av de punkter som tas upp under den just nu pågående Säkerhetsmässan i Mölndal (där undertecknad medverkar).”
”Att Sverige har problem med gängkriminalitet är ingen nyhet. Den sticker ut i jämförelse med andra länder. Ändå är det troligen vardagsbrotten som har störst betydelse för människors upplevda otrygghet. Inbrotten har minskat, medan antalet personrån ökat de senaste åren, enligt Brottsförebyggande rådet – inte minst gäller det rån mot barn och unga. Svensk debatt fastnar lätt i en sifferexercis. Ökar verkligen brottsligheten? Har den ändrat karaktär? Är det polisanmälningar eller brottsofferenkäter som är mest tillförlitliga? Klart är att viss typ av kriminalitet verkar öka och att människor känner sig mer oroliga och utsatta än tidigare. Trygghet är i grunden något subjektivt. Men det gör den inte mindre viktig. Att påpeka att risken att bli utsatt för brott statistiskt sett är låg, även när den ökar, är knappast en framkomlig väg om man vill få människor att känna sig mer säkra.”
”Det som faktiskt kan öka människors känsla av trygghet är konkreta åtgärder för en bättre fungerande brottsbekämpning, och en politik för att motverka segregation. Den första punkten är rätt självskriven. Den andra är viktigare än många tycks inse. Ett samhälle som är etniskt och socioekonomiskt segregerat kommer också få en högre grad av misstro mellan människor. I synnerhet när etnicitet korrelerar med klass. I länder med extrem segregation som Brasilien, där grindsamhällen är vanliga, är också otryggheten extrem. Att vara rik i Brasilien innebär i praktiken att vara inlåst och omgiven av vakter. Att vara fattig där innebär att vara skyddslös.”
”En viss otrygghet är förvisso ofrånkomlig i fria samhällen. Ändå bör vi värna den unika svenska tilliten människor emellan. Den är en av våra största tillgångar. Att vi var och en börjar bygga murar omkring oss är en samhällsutveckling som alla förlorar på. En mjuk politik skapar i detta fall ett hårt samhälle. Motsatsen är faktiskt att föredra.”
https://www.gp.se/ledare/när-staten-inte-reser-murar-gör-vi-det-själva-1.17769270Ryssarna som börjar rösta för önskad förändring. Det är aldrig bra med samma människa vid makten under allt för lång tid. Om det är demokrati i någon form ska folket kunna byta ut nummer 1 i kommuner, regioner och i riket. För utvecklingens bästa borde den övre gränsen för nummer 1 uppdrag vara 12 år. En positiv effekt med begränsade uppdragstider är att systemen då aktivt måste jobba med att identifiera lämplig efterträdare.
https://www.dn.se/nyheter/varlden/seger-for-oppositionen-i-moskvas-kommunalval/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar