Förtroende
Kan man ärva förtroende? Nej. Förtroende måste alltid förtjänas. Precis som mellan föräldrar och barn byggs förtroende mellan människor utifrån hur vi beter oss mot varandra. En förälder som röker mycket är knappast trovärdig mot sitt barn om den säger "det är väldigt dumt och dyrt att röka". Vilket barn vill se sin förälder som dum? Förtroende måste vi ständigt förtjäna i förhållande till varandra. Personligt förtroende och ett varumärkes förtroende tar lång tid att bygga upp men kan snabbt raseras. Det raseras när man inte levererar i förhållande till det man sagt och gjort tidigare. Förutsägbarhet är viktigt för att människor ska känna förtroende för varandra. Om jag ber en vän om hjälp förväntar jag mig att de hjälper mig. Om en vän ber om min hjälp förväntar sig hen motsvarande stöd. Självklart kopplat till stöd som ligger inom lagens alla perspektiv.
Sanningssägaren
Bland många Uppsalabor har jag fått smeknamnet "sanningssägaren". Det tycker jag är intressant. Det indikerar att de anser att jag till skillnad från andra säger hur det är och vad jag anser om något. Personligen är jag glad över att jag har den imagen då jag agerar precis så. Jag kan inte låtsas som att jag inte ser problem. Jag anser att det är min uppgift som förtroendevald att visa att jag förstår vad som händer i samhället. Jag anser också att det är min och mina partikompisars skyldighet att möta samhällsproblem med förslag på förbättringsåtgärder. Just det gör vi också. Dessutom engagerar jag mig mycket i att förstärka möjligheter som invånare kämpar med. Jag törs utmana dig på att jag aldrig lyfter problem utan att också presentera förslag på hur vi kan lösa problemen. Att jag alltid agerar så är inte samma sak som att media rapporterar det. Jag törs påstå att jag representerar "What you C is what you get". Jag vare sig orkar eller vill leva på något annat sätt. Så länge jag får människors förtroende kommer jag fortsätta att göra allt jag kan för att leva upp till det ansvaret det innebär.
Demokrati i gungning
Vi lever onekligen i oroliga tider. Tider då förtroende är viktigare än någonsin. Det globala paradigmskiftet gör att vi befinner oss i en materiellt bättre tid än någonsin för jordens befolkning samtidigt som främst människor i krigshärdar och i stora delar av västvärldens befolkning känner sig som stora förlorare. Ropet på mer nationalism kan ses som ett försök från vissa att ta tillbaka politisk kontroll som i globaliseringen gått nationella politiker ur händerna. Jag kan förstå den frustrationen men i min värld är det till exempel EUs misslyckande att säkra en rimlig nationell beskattning av multisar som bidragit till denna frustration och möjlighet till negativ populism. Den transnationella politiken har i västvärlden misslyckats att bättre stå på det stora flertalets sida, det vill säga medelklassens sida. Därför befinner vi oss i en demokratisk gungning som riskerar att få hela EU projektet att haverera under 2017. Holland, Frankrike och Tyskland har val i år. Vi får se hur det går.
Det mest allvarliga i nuläget, i hela västvärlden, är att politikerföraktet kraftigt ökar. Vad leder det oss mot? Vilka konsekvenser får det om stora delar av befolkningen slutar lita på att folkrepresentanter i kommuner och för riket kämpar för deras bästa? Om de tror och blir allt säkrare på att politiska företrädare bara företräder egenintressen. Farligt, farligt! Visst träffar jag sådana personer men min uppfattning är att de allra flesta politiker jag träffar kämpar för mer än sig själva. Ett problem är dock att många inte är tillräckligt pålästa eller verklighetsförankrade för att känna att de klarar av att uttala sig och debattera svåra frågor. Många gånger är det nog också så att de inte vågar då vänstermedia kan vara brutal och partikarriären kan vara hotad om de gör minsta fel. Mod och ledarskap saknas i på tok för stor utsträckning. Vi kommunalpolitiker borde höja våra röster mycket mer! Det är vi som har bäst koll på vad som händer i våra samhällen.
Lös problem
Visst kan vi ha en viss förståelse för att politikerföraktet växer när inte våra politiska ledare kan lösa ut viktiga frågor och reformera det som alla vet måste reformeras, på ett eller annat sätt. Det politiska blockspelet kan inte få vara det viktigaste. Sakpolitiken måste vara i fokus. Sedan länge vet vi att vi har stora brister inom mycket viktiga områden. Inte minst inom bostadsförsörjningsområdet. Håll med om att vi har all anledning att kunna vara besvikna på våra nationella politiker som inte kan förhandla fram reformförslag inom dessa viktiga områden! Visst kan vi vara besvikna över att mycket pengar och tankekraft lades ner av tidigare Framtidskommission utan att så många av alla deras kloka förslag omsatts i konkreta reformer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar