Man ser på sitt uppdrag och sin maktposition på olika sätt. I det militära fick jag lära mig att man fick ett uppdrag och sedan fick man upprepa vilket uppdrag man fått. Så säkrades att uppdraget uppfattades så som den som bestämt vad som skulle göras också genomfördes. Jag anser att mitt uppdrag är att jag blivit vald av tusentals Uppsalabor för att starkt bidra till att deras och deras barn och barnbarns livsresa, med basen i Uppsala, ska bli så positiv som möjligt. Om inte befolkningen väljer att direkt kryssa fram sina personliga företrädare är det partierna som väljer företrädare. Om man är en produkt av dagens partikulturer väljer de flesta att jobba inåt i partierna. Många försöker också berika sig själva med uppdrag som inte påtagligt är i de människor man företräders intresse. Mänskligt? Kanske. Men är det vad du vill? Du har en röst att satsa på en person eller ett parti som du särskilt tror kan utveckla Uppsala och Sverige framgångsrikt. Det är klokt att använda den rösten, kryssa! Visst kan de flesta låtsas som att de gör daglig nytta för de som valt dem, men hur många av de folkvalda har det fokuset? Klart att det är några som har det men lojaliteten mot sina partier är för många större än lojaliteten mot de invånare de företräder. Det är en ordning jag aldrig kommer att acceptera. Varför är det så? Finns självklart många skäl men främst på grund av att politik blivit en födkrok och inte ett kall som jag anser att det under delar av livet ska vara. Tragikomiskt nog innebär det nya politiska ersättningssystemet att många politiker nu är ännu mer "livegna" än tidigare. Det är bekymmersamt i en tid där allt fler tycker att våra folkvalda lever på en egen planet långt ifrån den verklighet många känner igen sig i. Istället för välbetalda uppdrag som inte tydligt skapar värde för de jag företräder väljer jag att varje dag träffa och lyssna på dem jag företräder. Tro mig, det är bara därför som Centerpartiet i Uppsala hittills löpande prickar mest rätt om vad som krävs för att framtiden ska bli bättre. Högfärdigt? Läs igen vad jag skrivit! Vilket uppdrag har politiker och mot vilka?
Regionbildningar
Igår var jag på en mycket trevlig slottsmiddag. Landshövdingen och hans fru hade bjudit in de personer som de särskilt uppskattat under sin tid med säte på Uppsala slott. Det var en ära att få tillhöra den mindre utvalda skaran bland kulturpersonligheter, universitetspersonligheter, företagare, ledande tjänstemän och tre andra ledande politiker i länet som fick vara med och avslutsfesta. Mycket dans blev det och vi drack upp det sista specialtillverkade Uppsalabrännvinet. På väggarna hängde gott om svensk statshistoria och i rummet där vi dansade har flera kungar krönts.
Tidigare under dagen träffade jag landshövdingarna Peter Egardt och Chris Heister som deltog i ett möte arrangerat av Handelskammaren. Ett möte om Sveriges regionbildning som pågår. Båda var mycket kritiska mot arbetet och menade bestämt att översynen och förslagen helt saknar rätt grund. Rätt borde självklart vara att först klargöra vad man vill åstadkomma och trovärdigt förklara varför förslag blir bättre. Man borde också lägga stor vikt vid att bejaka de stora rörelsemönster människor har och hur affärsflöden fungerar när man ritar nya gränser. Heister och Egardt hävdade bestämt att nu har det bara handlat om att slå ihop redan befintliga 21 regioner/län till färre och att säkra ett visst befolkningsunderlag i respektive region för att klara sjukvårdsbehov och kostnader. De efterlyste gång efter gång vilka funktioner man avsåg att förbättra med detta förslag. De uttryckte också stor oro över att Uppsalas politiker kommer att få ägna mycket politisk energi åt förhandlingar med delar av Svealand där det är mycket svårt att se stora fördelar för Uppsalaborna. Energi som skulle ge mycket mer tillbaka till Uppsalaborna, och svenskarna, om Uppsala och Stockholm istället knöts närmare varandra. Uppsala/Stockholm är på många sätt en gemensam marknad och Arlanda är båda platsernas utrikes och inrikesflygplats. Rädslan för att Ackis ska läggas ner beskrevs som helt ologisk eftersom befolkningsutvecklingen i Uppsala/Stockholm under de kommande 50 åren tydligt visar att behovet av befintlig kapacitet är större än utbudet och Stockholm har förköpt sig med bygget av nya Karolinska. Lägg därtill att patienter idag fritt inom EU kan söka vård var de vill om man inte tillräckligt fort kan ges behandling. För mig var det anmärkningsvärt att höra vad de sa. Varför skulle de ljuga? Båda är i slutet av sina offentliga karriärer så de har inga egna uppdrag att försvara! Visst blir man trött över hur mycket dumhet som finns! Om vi struntade i de 21 gränser som idag finns, tydligt definierade vad vi ville uppnå med en ny regionindelning, klarade av att argumentera trovärdigt om varför det nya blir bättre, därefter bestämmer man nya gränser.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Peter_Egardt
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Chris_Heister
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-ar-sveriges-nya-storregioner
http://www.svd.se/karta-over-ny-lansindelning-visas
http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2016/02/Delredovisning-Indelningskommitten-160229.pdf
Axel Gustavsson Oxenstierna
Oxenstierna var en för sin tid stor statsman. Han har fått äran för att ha byggt upp det svenska sättet att organisera de offentliga uppdragen. Han levde under slutet av 1500-talet och under stora delar av 1600-talet. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Dessutom har vi klivit in i informationsåldern. Visst kan det vara dags med lite ordentlig uppdatering av det svenska statsskicket. Men visst kan vi vara överens om att det är dumt att ändra på något utan att först tydligt gå igenom vad man vill åstadkomma och klara av att argumentera väl för varför förändringarna leder mot något bättre. Är hela det offentliga systemet som i Uppsala där man omorganiserar sådant som fungerar och fokuserar inte på att förbättra det som är trasigt.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Axel_Oxenstierna
http://historiesajten.se/visainfo.asp?id=5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar