Alla människor är egennyttiga på ett eller annat sätt. Inget konstigt med det, det är en nedärvd egenskap för att överleva. Graden av egennytta, eller egoism, varierar kraftigt mellan oss människor. Den miljö vi växer upp i och hur vi fostras har en stor betydelse för om och hur mycket vi klarar av att se och bry oss om andras nytta. Ett så kallat civiliserat samhälle har lyckats bygga upp ett samhällssystem som balanserar egennyttigt beteende med gruppnyttan. Personligen har jag alltid känt egennytta i att bidra till välbefinnande i ett större perspektiv än jag själv och mina närmaste. Det har känts rätt och meningsfullt i strävan att lämna något bättre till kommande generationer. Ett av själen till varför jag blev mycket engagerad i ledarskapsträningsorganisationen JCI i min ungdom var för två delar av organisationens värdegrund. "Service to humanity is the best work of life" och "earth greatest treasure lies in human personality". Det som jag gillar mest med mitt medlemskap inom Rotary är att även den organisationen har som ledstjärna att tjäna mer än sina egna intressen "beyond self".
Att starkt bry sig om sina medmänniskor är inte samma sak som att utplåna sig själv och egenintresset. Det går absolut att till stor del förena. Den kollektiva svenska ambitionen att vara en humanitär stormakt har dock uppvisat en oförmåga att balansera den altruistiska ambitionen med en rimlig egennytta. Att vara en god medmänniska är inte att vara en självdestruktiv och naiv människa. Självdestruktion och naivitet leder snabbt mot en oförmåga att vara den goda kraft man vill vara. Varför känner till exempel vissa i Sverige nu att vi är dåliga på att ta ett humanitärt altruistiskt ansvar när vi onekligen gjort mycket mer för att försöka hjälpa asylsökande från icke angränsande länder än något annat land per capita? I synnerhet när vi har försatt oss i en situation där vårt humanitära fokus nu måste vara på att mycket bättre klara av integrationen av alla dem vi hjälpt och på att motverka kraftig segregation. Det är dumt att inte förstå vikten av att kunna balansera mellan olika intressen. De som vill uppfattas som helgon får själva göra det valet och göra hur stora uppoffringar de vill kopplat till den ambitionen. Samtidigt är det naivt att förvänta sig att alla andra människor i ett specifikt samhälle ska vara beredda att göra lika stora uppoffringar. Alla svenskar kan stolt sträcka på sig och rättmätigt känna att vi kollektivt är mycket goda medmänniskor. När vi bevisat att vi bättre klarar av att socialt hållbart inkludera de allra flesta som får rätten att stanna i Sverige kan vi åter, men under ordnade former, öka graden av altruism igen. Idag får Sverige en ny symbol för vår altruism. Elisabeth Hesselblad blir idag helgonförklarad inom den katolska kyrkan, långt efter sin död. Det svenska folkets goda gärningar mot människor från andra länder kommer under generationer respekteras i hög grad om vi säkerställer en framgångsrik integration.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Helgon
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Elisabeth_Hesselblad
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22947211.ab
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/svenska-blir-helgonforklarad
Helgonförklarade kvinnor
Det är min övertygelse att särskilt tre svenska kvinnor i framtiden kommer att "helgonförklaras" för att de utifrån sin stora möjlighet att driva opinionsbildning fick Sverige att nyktra till och ta en hållbar väg framåt inom migrations och integrationspolitiken. Anna Dahlberg, Alice Teodorescu och Tove Lifvendahl heter de. Starka och modiga kvinnor som på ett föredömligt sätt står upp för en hållbar frihetlig samhällsutveckling. Respekt!
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/ett-misslyckande-ska-kallas-ett-misslyckande-1/
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-välfärdsstatens-moraliska-dilemma-1.2241130
http://www.svd.se/sverige-i-ett-nytt-landskap/om/ledare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar