Under 2016 har jag besökt några av Sveriges mesta så kallade utanförskapsområden. I Malmö, Göteborg, Södertälje, Stockholm och i Uppsala. I Rosengård, Biskopsgården, Ronna, Rinkeby, Husby och Gottsunda. Tro mig, vi har större utmaningar med att inkludera invandrade in i vårt gemensamma samhälle än vad du tror. Jag har besökt dessa platser tillsammans med en kvinna per ort. En kvinna med god lokalkännedom. Intrycken har varit massiva. På samtliga ställen har jag slumpmässigt talat med lokalbefolkningen. Alltid har jag talat med Polis, kommunala bostadsbolag och socialarbetare. Ronna/Södertälje är avvikande. Där är den nysvenska befolkningen mer homogen. Det tycks ha skapat grunden för ett starkare Parallellsamhälle än i övriga städer jag besökt. Bara två gånger kände jag mig lite hotad. Båda gångerna av samma skäl, jag konfronterades med "vad gör du här? Varför ställer du en massa frågor och tar bilder? Vi ser aldrig vita människor som du här!". Hopplösheten är besvärande i dessa områden. Svenskakunskaperna är frustrerande låga bland många som under många år levt i Sverige i helt bidragsberoende. I bästa fall kan idrottsklubbar fånga upp yngres ambitioner och energi men allt för många hamnar i mer eller mindre kriminella sammanhang. Särskilt pojkar men även flickor. I takt med att dessa områdens lägenheter fylls med allt fler personer ökar de direkta problemen men också segregationen. Tills vi i dessa områden kan se en påtaglig förbättring, och rimliga metoder för att stoppa allt kraftigare segregation, måste Sverige ha en restriktiv migrationspolitik. Hur kan man tycka något annat om man tycker att social hållbarhet är viktigt?
Vi kan självklart vända tidigare misslyckanden till framtida framgångar. Det mesta är möjligt. Det kräver dock en tydlig ambition, nytänkande och hårt arbete. Hårt och målmedvetet arbete krävs alltid för att uppnå framgång. Det finns inga lata genvägar. Och nytänkande är helt nödvändigt för att vi ska lyckas. Ofta bär berörda invånare själva på förbättringsförslag som på nya sätt kan lösa utanförskapsproblematik.
http://www.sydsvenskan.se/2016-06-26/sa-blev-malmo-fattigast-i-sverige
http://www.gp.se/nyheter/göteborg/ungdomar-skjuter-raketer-mot-polis-i-biskopsgården-1.3288293
http://mobil.unt.se/uppland/uppsala/polisens-bedomning-handgranat-exploderade-i-pizzerian-4282175.aspx
Kärleken störst
Visst är kärleken störst men demokratins drivmedel öppna debatter är också stort och viktigt för vår västerländska demokrati. Vi måste klara av att ha öppna och respektfulla samhällsdebatter om allt. Hur kan det vara svårt att förstå? Har vi någon form av demokratisk diktatur i Sverige? Ett debattklimat styrt och begränsat av naivister, vänsterkrafter och journalister. Om det fortsätter, vad händer med Sverige de kommande femtio åren?
http://www.gp.se/ledare/von-bayern-moralistens-diktatur-1.3188024
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar