Hur
litet eget ansvar?
Är det kollektiva ansvaret en tillgång
eller ett gissel när partier driver sin politik. Inom Sveriges regeringsarbete
är det nödvändigt att en majoritet inom en riksdagsgrupp bestämmer hur dess
representanter ska rösta. Eftersom regeringen fattar kollektiva beslut, det
vill säga att alla ministrar måste rösta lika, blir annars handlingsförlamningen
stor. Samtidigt kan man undra hur väljarna ska kunna lita på att personval har
någon betydelse alls om ett parti hamnar i regeringsställning. Eller är det så
att en person som personkryssats aldrig övervägs som ministerkandidat då hen
sannolikt kryssats för en eller flera tydliga ställningstaganden? I praktiken kan hen inte ens rösta i linje med det som gett personkryssen som riksdagsledamot. Den personen måste helt enkelt bli en vilde. Helt klart är
att partipiskorna viner kraftfullt mot personer som vill stå upp för det de
tror på och som också kan vara en del av partiets av stämma beslutad hållning.
Miljöpartiet fortsätter att ha stora bekymmer. Nu senast då 0-toleransens piska
fått vina. Det blir intressant att följa väljarkårens dom över MPs intressanta
väg framåt.. Kråksången kopplad till MP visar att det är mycket svårare att leda och att ta ansvar i verkligheten än att stå vid sidan om och bara tycka! Hoppas att många människor bättre lär sig hur verkligheten fungerar av det skådespel vi politiskt bjuds på varje vecka.
Migrationspolitikens hållbarhet
Den migrationspolitik som regeringen för
är inte förenlig med vad MP gick till val på. Långt ifrån. Socialdemokratiskt närstående LO gör nu ett intressant utspel om att den
nuvarande tuffa migrationspolitiken måste bestå. Utmaningarna inom
integrationsområdet ger sannolikt stöd för den inriktningen. Men hur kan MP
fortsätta och regera i ett lag som sannolikt långsiktigt kraftigt inskränker
MPs önskemål? Börjar det inte kännas som att MP helt förlorat hela sin själ i utbyte mot minsterposter? Jag måste säga att jag inte kan förstå hur någon person kan rösta på detta parti framöver. Gång efter gång sätter de regeringsmakten som viktigare än att stå upp för många av sina hjärtefrågor. Fortsätter detta politiska vansinne klarar de säkert inte riksdagsspärren efter nästa val. Men några av dem fick bli ministrar....
Klansamhällen
Integrationsutmaningarna är omfattande.
Metoder för att lyckas bättre lyser med sin frånvaro. Bifogat några intressanta
infallsvinklar om vilka utmaningar vi har inom integrationspolitiken. Onekligen
kommer många av de som kommit till Sverige de senaste åren från klansamhällen.
Det är inte oväsentligt att inse det och inkludera det ordentligt kopplat till
kommande förbättringsförslag. I Sverige har det varit fult att tala om att många invandrare kommer från klansamhällen. Varför är det fult att tala om? Vem vinner på en sådan förnekelse? Klansamhället skiljer sig väldigt mycket mot det svenska samhället. Särskilt mycket skiljer det sig avseende den enskilda människans frihet. Om man vill bekämpa hedersförtryck på riktigt är det viktigt att förstå i vilket sammanhang den existerar och utifrån det hitta metoder för att i Sverige bekämpa den. I Sverige ska varje människa vara fri att utifrån egen vilja och förmåga gå sin egen väg, så länge den följer de lagar som gäller oss alla.
"Change"
Visst är det fantastiskt att Bernie Sanders fortsätter sitt kampanjande. "He is on a mission". Precis som Trump ses han, trots att han varit politiker ett tag, inte som en kraftlös marionett till den elit som många anser styr i praktiken. Jag är inte en av hans beundrare men jag beundras av hans energi och att han får energi av att försöka rädda en demokrati han anser har gått sönder. Många, särskilt yngre, håller med honom i USA. Om fler röstade i USA är jag säker på att han skulle vinna över Clinton. Men, men systemet är inte uppbyggt för att alla enkelt ska kunna rösta. Bra eller dåligt? Beror självklart på vem du frågar... Jag undrar hur han finansierar sin kampanj? Är det så läckert att det är typ "crowd funding" så finns ett hopp om att demokratin kan återupprättas på ett sätt där inte stöd av miljardärer eller partiapparater är nödvändigt för en kandidatur. Det är mycket oroande att västerländsk demokrati är i kris samtidigt som totalitära makter flyttar fram sina positioner. Hur kunde det bli så? Anser de mäktigaste i väst att demokratin inte är viktig att försvara längre?
http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/hillary-clinton-vi-har-natt-en-milstolpe/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar