When the going gets tough the tough gets going
Det är mycket utmanande tider i Uppsala, Sverige och inom Europa. Under gårdagens kommunstyrelse i Uppsala var den avgående ekonomidirektören övertydlig med hur dåligt ekonomiskt skött Uppsala kommun är. Det är ingen nyhet men det var befriande härligt att han utnyttjade sin friare situation till att i praktiken säga "skärpning! det här duger inte! Det här är ohållbart och Uppsala ska vara ett föredöme, inte sämst i klassen". Utan ett omfattande städarbete går Uppsala mot det ekonomiska stupet, där kommunen senast var i början av 2000-talet. Ingen ledande politiker i Uppsala kan nu gömma sig bakom någon dålig ursäkt om att man inte förstod lägets allvar. Men det är klart man kan ju alltid påstå att man är en obotlig optimist och därför inte stöttar nödvändiga och kraftiga effektiviseringar... Vissa partier tror också att allt högre skatter är lösningar på problemen, men det är av många skäl en dum väg framåt. I huvudsak handlar Uppsalas problem om bristande förmåga att anpassa verksamheterna till de ekonomiska ramar som givits. Med nuvarande politiska majoritet, i Uppsala, är risken stor att nödvändiga förbättringsåtgärder inte genomförs. Då kommer Uppsala inom några år vara i akuta problem som återigen tvingar fram försäljningar och massuppsägningar. Jag har lärt mig hur viktigt det är att väljarna väljer politiker och partier som har idéer, kunskaper och erfarenheter som gör att man inte hamnar i onödigt svåra situationer. Politiker som klarar av att leda även i svåra tider.
Sverige behöver minst sagt ett bättre ledarskap. Det kan knappast finnas någon som anser att regeringen klarar av sitt uppdrag på ett tillfredställande sätt. Är en 100% Socialdemokratisk regering den enda lite bättre möjligheten framåt? Tyvärr är väl inte en samlingsregering mellan S och M i dessa kristider möjlig än. Finns då andra alternativ? Nej, inte eftersom M, C, L och KD är djupt splittrade kopplat till migrationspolitiken. Dessutom säger ju fortfarande övriga riksdagspartier att de inte kan tänka sig att regera med stöd från SD. Socialdemokraterna klarar kanske inte av att leda Sverige om de regeringsombildar till en egen minoritetsregering. Den vägen framåt är dock värd att ge en chans, det kan inte vara sämre än nuläget. Helt klart är att allt fler invånare i Sverige och övriga Europa kraftigt underkänner de gamla partiernas förmåga att leda och utveckla sina närsamhällen. Det underkännandet märks tydligare och tydligare i val efter val inom Europa. De partier som blir allt mäktigare påstår sig ha enkla lösningar på svåra utmaningar. Håll i hatten!
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article21895457.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article21912209.ab
http://www.expressen.se/nyheter/politik/loofs-asylpolitik-kan-skapa-alliansspricka/
http://www.svd.se/hur-blir-invandringen-lonsam/om/svenskt-flyktingmottagande
http://www.regeringen.se/contentassets/6a0373dacf97488d8aae6b5785e46583/migration-en-aldrande-befolkning-och-offentliga-finanser-sou-201595
http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/sa-djup-aer-krisen-i-socialtjaensten-20939
http://m.gp.se/nyheter/ledare/kronika/1.2923012-cwejman-vantar-ett-europa-styrt-av-le-pen-
torsdag 10 december 2015
Vem ska leda?
Etiketter:
ekonomisk hållbarhet,
förbättringsåtgärder,
förmåga,
invandring,
ledarskap,
oduglighet,
optimist,
Sverige,
uppsala
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar