Alla människor vill bli omtyckta, gärna älskade. Risken för att en människa utvecklar ondska är väldigt mycket högre bland människor som växer upp utan att känna till exempel kärlek från föräldrar. Önskan om att bli uppskattad och älskad är en stor drivkraft för många och bidrar till stora prestationer inom idrott, musik, konst, teater och näringsliv. Även människor som gör hemska saker strävar efter uppskattning och maktkänslor. Kärleken och önskan om kärlek är en enorm kraft. Är den möjligen den största mänskliga kraften? Med tanke på att Jesus främst var en bärare av kärlekens budskap är det inte förvånande att kristendomen, och dess olika varianter, är den religion med flest anhängare på jorden. Kärleken är ju störst.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Jesus
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kärlek
Kärlek är svårt
Även om kärleken är störst, och om man försöker vara en god medmänniska, är livets alla ställningstaganden inte självklara. Även fylld av kärlek behöver man använda både hjärta och hjärna när man fattar beslut. Det blir oftast väldigt dåliga beslut om man är förblindad av den härliga kärlekskänslan. Känslan av att starkt känna för andra människor. Även till människor man inte känner. Hjärta och hjärna behöver samverka. Det som kortsiktigt kan upplevas som kärleksfullt kan långsiktigt visa sig skapa väldigt många problem som inte bjuder på kärlek. Det är tröttsamt att till exempel höra och läsa inlägg från dem som anser att en restriktivare migrationspolitik är fel. För oss som vill försvara en rimlig generell välfärd i Sverige, och ett bättre stöd till jordens alla flyktingar i konflikternas närområden, är det självklart att tidigare migrationspolitik varit ansvarslös. Vid flera av de senaste Agenda-sändningarna (SVT) har reportrar frågat politiker som bara tycks klara att tänka med hjärtat om det finns någon gräns för hur många folkvandrare vi kan hjälpa. De har inte svarat. Även om dessa politiker med all rätt blir allt mindre relevanta borde de avkrävas ett svar. Hur många och under vilken tidsperiod tror dom vi klarar av utan att samhällskontraktet med medborgarna havererar?
http://www.unt.se/asikt/ledare/nar-radslan-far-styra-4035392.aspx
http://www.expressen.se/ledare/podcast/politiknorden/politikerna-har-ingen-losning-pa-bofragan/
Ledighet från ansvar inte möjligt
Är det möjligt för en person som tagit och fått ledaruppdrag att vara ledig från uppdragets bördor? Det tycks ha blivit populärt bland ledande rikspolitiker. För mig är det en märklig ordning. Har man tagit på sig ett ledaruppdrag får man utföra det oavsett vad som händer i ditt liv. Vill man inte ta det ansvaret bör man göra något annat. Inom näringslivet har jag aldrig hört talas om något liknande. Näringen skapas inom näringslivet och där inser man självklart det orimliga i en ordning med att en högre ledare under en längre tid kan logga ut från ansvaret. Eftersom många av våra nuvarande ministrar är lågt utbildade är det väl snart någon som tar tjänstledigt från ministeruppdraget för att studera.... Suck. Naivitetens grepp över Sverige måste brytas. En kärlekens väg framåt som kombinerar hjärta och hjärna måste uppnås. Den politiska vägen finner vi bäst utifrån en socialliberal grund och ett pragmatiskt ansvarstagande. Hur svårt kan det vara? Om du vill ha en politisk julklapp så får du chansen att mentalt rösta på Centerpartiet i Uppsala. Det fungerar även om du inte bor i Uppsala. Vi har en socialliberal grund, är pragmatiskt ansvarstagande och har imponerande erfarna representanter som kämpar för Uppsalabornas och svenskarnas bästa. God-jul!
http://www.expressen.se/ledare/barnsligt-med-lediga-ministrar/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar