Hur får man verklighetsförankring? Går det att få en objektiv syn på verkligheten när varje människa utifrån egna referensbibliotek, kunskaper och fantasier ser sin egen unika verklighet? Jag menar att det går att få en rimligt brett förankrad verklighetsbild om man träffar och lyssnar på många människor ifrån olika sociala förhållanden. Och om politiker gör sitt jobb och pratar ihop sig och försöker kompromissa fram en konsensusbild av det som beskrivs som verkligheten. Som politiker anser jag det väldigt viktigt att röra sig på platser där man är lätt tillgänglig för de människor man företräder. Att vara lätt tillgänglig är krävande men mycket värdefullt i uppdraget att företräda det folk man fått förtroendet att tala för. Som exempel kan jag ta gårdagen då jag bland annat var ute på olika uteställen i Uppsala och firade en kompis som nyligen åter blivit pappa. Där bland folket man företräder och i lättsamma miljöer händer det ofta att invånare kommer fram och uttrycker bra förbättringsförslag eller bara kortfattat beskriver hur de tycker politiken hanterar olika frågor. Jag tycker denna närhet och spontana tillgänglighet är mycket värdefull. Den bidrar definitivt till att jag tycker att jag har en bättre uppfattning om hur många Uppsalabor ser på nuläget och vad de önskar i framtiden. Utöver medlemsmöten i partier så är det när man t ex kampanjar vid Resecentrum eller genomför olika studiebesök som man brett försöker möta invånarna personligt och lyssnar in läget. Vid Resecentrum är människor ofta och av naturliga skäl stressade och påväg. Vid studiebesök blir det ofta välregisserade träffar som styrs av en eller några få av dem man besöker. Det är viktigt att hitta andra mer avslappnade mötesplatser. Tack till alla invånare som vågar sig fram och uttrycker sina åsikter. De bidrar mycket för att jag när jag väger samman allt jag hör, ser, läser och lyssnar till skapar min uppfattning om olika verkligheter.
https://sv.m.wiktionary.org/wiki/tillgänglighet
I vilka verkligheter befinner sig statsminister Löfvén i? Hans referensbibliotek är tyvärr mycket begränsade och utbildningsnivån låg. Det kan kompenseras genom att vara tillgänglig och en mycket god lyssnare. Det kan också kompenseras genom att omge sig med duktiga medarbetare. Men om det är LO som styr agendan blir det inte så bra. Och om man samregerar med extrema naivister blir det ännu sämre om man har ambitionen att kryssa Sverige framåt mot ett fortsatt generellt högt välstånd. När man dessutom gång efter gång brister i sin förmåga att kommunicera tydligt med folket blir inte ledarskapet bara dåligt utan till och med farligt. Eftersom det öppnar upp för stort missnöje bland folket. Sverige befinner sig i en demokratiskt, socialt och ekonomiskt svår situation. Bara så ska man kommunicera nuläget och inte på något annat sätt. I takt med att man presenterar nödvändiga reformer man tror på kan man sälja hopp om en bättre framtid. Hur svårt kan det vara? Det tycks i vart fall vara väldigt svårt för väldigt många inom regeringen. Huvudproblemet är att de inte tycks veta var de vill ta det svenska samhället. Och att tro att alla gamla system är lösningen är att gå en allt svagare framtid till mötes. Nya tider, nya verkligheter och uppdaterade framtidsvisioner kräver sina reformer. Hur svårt kan det vara? Regeringsombildning!
http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/din-optimism-ar-oroande-lofven/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar