lördag 26 december 2015

Du kan men kan EU

Året som gått
Ett oroligt 2015 går mot sitt slut. Kraftiga försvagningar av den svenska kronan, farligt lågt pris på pengar (ränta) och mycket billiga energipriser har kraftigt bidragit till att svensk ekonomi kortsiktigt dopats till framgång. Det trots de för Sverige enorma extra kostnader som folkvandringsutmaningarna skapar. Kostnader som bara kommer att öka och öka inom kommuner, landsting och staten om inte kraftiga integrationsreformer genomförs som gör att betydligt fler folkvandringsinvandrade fortare blir självförsörjande. 2015 går till svensk historia som ett av, kanske det, åren då riket regerats sämst. Det nationella ledarskapet är totalt misslyckat och vilsenheten i ljuset av ett nytt politiskt landskap är totalt. Den gamla blockpolitikens laguppställningar är historia, även om vissa partiledningar inte än tycks ha fattat det. Tack vare Upsalabon Ebba Bush-Thor blev vi av med den okloka Decemberöverenskommelsen. En positiv framtid för människor som lever i det som heter Sverige kräver hårt och smart arbete samt nya politiska samarbeten som uppnår majoriteter genom folkligt stöd. Sverige måste kunna bättre! 2015 används förhoppningsvis som ett lärorikt och avskräckande exempel på dåligt statsmannaskap. Man måste kunna se utmaningar tidigare och minska eventuella negativa effekter fortare än vad den nuvarande regeringen och riksdagens partier klarat av. Den svenska ekonomin kan snabbt hamna i en istid om 2016 bjuder på fortsatt kraftiga folkvandringar till Sverige, räntehöjningar, energiprisökningar och Brexit. Jag hoppas inte EUs sönderfall börjar på riktigt under 2016. Vi får se hur det går....
http://www.di.se/artiklar/2015/12/7/brexit-den-storsta-risken/

Enskilda människors drivkrafter
Väldigt mycket är möjligt! Det är enskilda människors ambitioner, lag av människor med gemensamma mål och hårt arbete som skapar framgångar och högt välstånd. På en överhettad bostadsmarknad såldes nyligen Sveriges dyraste lägenhet. Den såldes till Uppsalaprofilen Filip Tysander. Drygt 100 miljoner kronor för drygt 400 kvadratmeter vid Centralstationen i Stockholm. Jag förstår att Filip snabbt vill kunna ta sig till Uppsala och ut i världen via Arlanda. Tysander är ett lysande exempel på att mycket är möjligt. På kort tid har han lyckats bygga upp ett imponerande koncept och varumärke kopplat till klockor. Stilfulla klockor billigt tillverkade i Kina och sålda runt om i världen. Hans smarta marknadsföring på Internet har särskilt bidragit till hans stora framgångar. Hur länge har klockor funnits? Hur många klockmärken finns? Hur starka företag finns på klockmarknaden? Uppsalamannen Tysander exemplifierar väl att mycket är möjligt och att mycket handlar om varumärkesbygge och smart marknadsföring. Den tidigare Uppsalaprofilen Niklas Zennströms förpackning av Skype är ett annat framgångsrikt exempel. Zennström bor idag ännu dyrare än Tyssander i London.
http://www.va.se/nyheter/2015/09/01/rekordsnabbt/
http://www.di.se/artiklar/2015/12/25/asiens-dyraste-lagenhet-sald/

Näringslivsförnyelse i en global och mobil tid
Visst är det härligt att det alltid finns en eller flera mycket drivna människor bakom nya framgångar. Enskilda människors prestationer är alltid avgörande, tro aldrig något annat. Gång efter gång misslyckas etablerade företag att ta fram nya koncept och produkter som förändrar en marknad. Gamla företag är bra på att göra det de gör. De sitter dock ofta fast i stora politiska låsningar och är trögrörliga. Du tror väl inte att stora näringslivsorganisationer är fria från politik? Finns bolaget på börsen är de ofta också för kortsiktiga kopplat till viktiga ställningstaganden. Visst är det t ex tråkigt att inte SAABs, Ericssons och VOLVOs mycket duktiga ingenjörer satsat ännu mer på drönare istället för på JAS-system som aldrig blir en god investering för svenska folket. Marknaden för militära flyg är för kopplad till världspolitik och stora mutor för att Sverige ska ha en chans. Det är dags att hitta en exitstrategi för JAS-systemet för att istället frigöra investeringsmedel till drönarutveckling. Om nu Sverige ska bli en del av NATO så kan vi förhoppningsvis betala avgiften genom att NATO får ta över ansvaret för JAS-systemet. Det är ett bra system men fler kunder krävs för att rimligt bära utvecklings och underhållskostnaderna. Sverige har fortfarande chansen att bli Europas utvecklingscenter för drönare. Det borde vara en självklarhet för svensk flygindustri. Drönarnas Silicon Valley, dvs världscentrum, kan ligga i Linköping, Sverige. Vi har det tekniska kunnandet och gott om innovativa människor. Europas duktigaste drönarutvecklare sägs finnas i och kring Linköping. Det är mycket positivt. Om svenska möjligheter att utnyttja finansiella ersättningsprodukter som aktieoptioner till duktiga medarbetare förbättras stärks svensk konkurrenskraft. När det nya näringslivet byggs med hjälp av bland annat fler aktieoptioner till nyckelpersoner är det viktigt att förstå att optioner inte är självklart goda affärer för berörda medarbetare. För att förnya svenska exportindustrier tror jag vi måste bli mer innovativa med ersättningsinstrument till nyckelpersoner. Det är alltid enskilda människor som har särskild betydelse för lags framgångar. De som blir världsbäst klarar av att vårda individuella stjärnor samtidigt som man får hela laget att i harmoni leverera på topp. För att klara av det krävs duktiga ledare. De saknas tyvärr för riket Sverige. Fler erfarna stjärnor behöver lockas till svensk politik!
http://www.nytimes.com/2015/12/26/technology/a-silicon-valley-for-drones-in-north-dakota.html?ref=business
http://www.va.se/nyheter/2013/10/18/svenska-dronarbolag-pa-krigsstigen/
http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/flygplan/article3921412.ece
http://www.nytimes.com/2015/12/27/technology/when-a-unicorn-start-up-stumbles-its-employees-get-hurt.html?ref=technology&_r=0



4 kommentarer:

  1. Hej Stefan, ang integration och bostäder och arbete till folkvandrarna blir nog den tuffaste utmaningen nästa år. Själv tror jag Svenska samhället kommer få smaka på en ekonomisk obehaglig medicin som kommer slita upp gamla sår.

    /F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr delar jag din skepsis. Vi har en oduglig och svag regering. Uppsala kommun befinner sig i ett mycket ekonomiskt utsatt läge och saknar politiskt ledarskap med de städaregenskaper som nu krävs. För varje dag som går utan kraftfullare effektiviseringsprogram blir priset för oss invånare högre. Suck! Inte ens Greklandskrisen och den svenska krisen i början av 90-talet verkar ha lärt rikspolitikerna något. Och Många av Uppsalas politiker verkar inte ha lärt sig något av vad som hände i Uppsala under slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Att vi dessutom har få ledande kommunala tjänstemän som betalar skatt i kommunen och har tillgångar här gör inte situationen bättre! Håll i hatten.

      Radera
  2. Hej Stefan, det visste jag inte att vi har ledande kommunala tjänstemän som inte betalar skatt i kommunen låter märkligt och väldigt vagt. Jag blev faktigst orolig idag när jag öppnade UNT att Uppsala kommun är Sveriges fjärde största skuldsatta kommun. Läskigt, och trodde inte mina ögon när jag såg det, trodde inte det var så illa. Något måste göra och det kvickt, peka med hela handen, annars kommer kommunen och delar av Sverige bli uppkäkade av större globala makter framöver.

    /F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kommunens ekonomi är kass. Jag och övriga C har framfört behov av en mer ansvarsfull väg framåt år efter år i kommunstyrelsen och under bokslutsdebatter i kommunfullmäktige. KF-debatterna filmades. Nu krävs skyndsamma åtgärdsprogram för att få ordning på ekonomin. Tyvärr vittnar dagens intervju med Marlene Burwick om att V, MP och S inte klarar av att göra det som nu krävs. Det kommer att bli dyrt för Uppsalaborna. Suck.

      Ja, som exempel kan nämnas att stadsdirektör, ekonomidirektör, finanschef, skolchef, näringslivschef och och flera ledande statsbyggnadschefer bor inte i Uppsala kommun. De betalar inte skatt i Uppsala och de har säkert inga tillgångar i Uppsala att vårda ansvarsfullt. Flera av dem är duktiga men det är inte bra att andelen av toppchefer som saknar förankring i Uppsala är så stor.

      Radera