Skillnader berikar
Gillar vi människor skillnader? Eller är det så att det bara är en liten, mycket liten, del av befolkningen som menar allvar med att skillnader berikar. Varför byggs vänskapsgrupper oftast upp runt gemensamma värderingar och intressen? Varför är vänskapsgrupper "segregerade"? Varför tycks t ex politiska partier verka med samma logik som klaner med enda undantag att företrädarna hela tiden riskerar att sparkas ut? Kan man resonera så här? Klart man kan. Klart att vi måste för att beskriva integrationens utmaningar men också för att hitta bättre vägar framåt i ett mångkulturellt samhälle som skapar ett högt generellt välstånd.
Slovenien har problem. Det innebär att det slovenska folket får problem. Enligt bifogad artikel är skälet att "i ett samhälle där nästan alla känner alla liknar de samhälleliga reflexerna stammens eller klanens; gemenskapens överlevnad och oberoende är outtalat utgångspunkt för all politik.....". "Politikern har kunnat beställa fram billiga krediter till företag som för länge sedan borde ha avvecklats, så köpt sig röster och tid.....". Inte utan att jag kan jämföra med en del svenska projekt....... Jag tror det är smartare att bygga ett samhälle utifrån grundbultar som den amerikanska konstitutionen och konkurrerande verksamheter inom konstitutionens ramar. Så skapas hållbart välståndsbygge i en mångkulturell miljö. En miljö där oliktänkande kan leva sida vid sida utan att döda varandra även om man inte gillar andra gruppers beteenden och värderingar. Av mina intryck från jordens alla hörn drar jag slutsatsen att alla platser, liten eller stor, som har konkurrerande maktsfärer utvecklar samhället bäst. Tänk på den du! Bl a därför skulle Sverige må bättre om de politiska alternativen blir ännu tydligare.
http://www.dn.se/ledare/signerat/liten-pa-gott-och-ont/
Omöjligt
När jag läser en av dagens DN debattartiklar blir en av mina slutsatser att det är omöjligt att beskriva invandringens historia eller nuläge utan att några ska klaga på att beskrivningarna blir felaktiga ur det ena eller andra perspektivet. Blir då min slutsats att det är lika bra att tiga? Nej! Var inte rädd för debatten! Om vi inte vågar debattera öppet kan vi heller inte lösa t ex de stora integrationsutmaningarna som finns. Det är självklart så att det blir slitningar om man under +1000 år byggt ett rätt homogent samhälle som på bara 40 år kraftigt blandas upp med människor med enormt olika samhällssystemserfarenheter och religiös föreställningsvärld. Är det svårt att förstå att det blir problem? Särskilt stora blir problemen om man inte öppet och med högt i tak vågar prata om utmaningarna och förbättringsvägar.
"Genom att nu inte klart inkludera den andra generationens invandrare i motberättelsen "vi" så finns risken att de tvingas in i yrken som annars kopplas ihop främst med nya invandrare". Jag blir matt. Hur man än gör blir det fel och människor är offer... Jag delar dock författarnas slutsats som jag tolkar som att det räcker med invandringsdravvel, se till att få fram en integrationsmodell som gör att alla nya krafter som kommer till Sverige stärker invandrares bild av sina egna möjligheter att ta sig fram på arbetsmarknaden. Hur svårt kan det vara ; )? För personer som inte tror på systemtänkande blir det svårt. Mycket svårt!
http://www.dn.se/debatt/starkare-motbilder-behovs-till-sds-syn-pa-invandrare/
Frustration
Förtjänar jag motgångar? Finns nog gott om människor som tycker det. Själv är jag mest frustrerad över att jag alltid tycks leva i en verklighet med udda strumpor. Jag köper ständigt nya strumpor men trots det har jag ständiga problem att hitta matchande par.... Kanske börjar bli dax med kommunistiska strumpordningen hemma hos mig. Jag slänger de par jag har och köper 30 exakt lika par strumpor. Då borde väl problemet upphöra om jag räknar bort problemet med strumptjuven sonen som kan smitta min rena strumpsamling med variationer...... Vem har sagt att livet ska vara enkelt....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har valt fel parti att representera, Centern är inget riksdagsparti 2014 utan kommer att förpassas dit dem hör hemma, på historiens skräphög.
SvaraRaderaFast Stefan är ju inte riksdagsman. Utan jobbar i kommunen. Där är partiet ofta stora fortfarande.
RaderaJag verkar för att alla som lever i Uppsala och Sverige ska få det så bra som möjligt. Det kommer jag att göra oavsett vad som händer med dagens partier. Partier som inte är relevanta, som inte kan förklara varför de behövs och som inte kan säkra kompetenta företrädare går under.
SvaraRaderaEn sak vet jag säkert och det är att Centerpartiet i Uppsala är relevant, har flera tydliga roller bland övriga partier och får allt fler kompetenta medlemmar som kan axla viktiga förtroendeuppdrag.
Man brukar ju påstå ibland att politiker bara borde få sitta på posterna en viss tid. För att undvika maktblindhet och liknande. En tanke skulle ju kunna vara att partierna bara fick existera en viss tid! Sedan måste de upplösas, organisationen helt stängas ner. Och alla makt anknytningar klippas av. Kul tanke. Därefter inte starta igen förrän efter något års uppehåll eller så. För att hela tiden behålla sin uppriktighet och försvåra karriäråsikter och maktmanipulationer. Går förstås inte, men det känns teoretiskt lite frestande.
SvaraRaderaPartier är inte viktiga, det är människor som är det.
Att acceptera skillnader är inte nog. Man måste uppskatta skillnader. Och det gör nog att krav på total assimilering ibland (ofta) kan eka lite falskt. Människor skall inte behöva anpassa sig mer än att det känns konstruktivt.
Jag tycker MPs modell är klok. De som vill fortsätta med politik och gärna i ledande roller kan göra det men inte i samma roller. Det är ur mitt perspektiv bra för hela samhället, bra för den enskilde och vitaliserande för partiet. Låt mig t ex använda C i Enköping som exempel. Tidigare ett mycket starkt centerfäste. Idag inte alls så starkt. Individer är alltid avgörande men om inte systemet hela tiden försöker få fram flera starka ledarämnen så blir verksamheten mycket bräcklig eftersom alla organisationer bärs upp av sina medlemmar och ledare.
RaderaKrav på total assimilering är ett naivt och populistiskt perspektiv. Vi måste dock respektera ov avkrävas respekt för de spelregler som gäller dit man kommer. Om man sedan vill bli en långvarig del av ett nytt samhälle, och som är en demokrati, får man inom det demokratiska systemet försöka driva önskad förändring.
Partier som har en något vagare ideologisk anknytning kanske är extra betjänta av "duktigt folk". Personer som få människor retar sig på, men erkänner kompetensen hos. Avståndet till att rösta på en sådan person kan vara mindre för exempelvis Centerpartiet och möjligen Folkpartiet än för andra partier. Jag känner i alla fall till kommuner där många röstar på speciellt Centern kommunalt, just för att de anses ha duktigt folk just där. Men andra partier till riksdagen.
RaderaPersonligen så tror jag mycket det har med media att göra. På det lokala planet så kan media kanske vara mer sakintresserade eller rentav lite "borgerliga" i sin framtoning och på ledarsidor. Vilket då blir lättare att matcha för en duktig kommunpolitiker. Medan riksplanet är mer av en kultur och social historia med allmän bevakning av maktintressen. Lite bortom personliga kompetenser.
Håller med om att MP's kompromiss med begränsade perioder för olika bestämda roller är ganska lockande. Även dubbelt partiledarskap har sina poäng. (Men det förutsätter nog att det är en kvinna och en man, annars skulle det se lite tragikomiskt ut).
Jag tror att det kan vara bra om tillräckligt många retar sig på en politisk företrädare. I synnerhet företrädare för mindre partier. Då tycker de något som uppenbarligen inte alla håller med om och når igenom bruset av tyckande. Se hur bra det går för Jimmy Åkerlund trots att många inte håller med honom.
SvaraRaderaJa det är nog en kvinna och en man som blir teamet om det är delat ledarskap. Det borde dock vara de två bästa... och som kompletterar varandra och inget annat.