Flera av de självmord som sker drabbar tyvärr även andra än de som tar det steget. Inte minst inom trafiken där 0-vision för dödsfall gäller är riken hög att det varje år inträffar olyckor där någon valt att ta sitt liv genom att krocka med någon i trafiken. Nära, kära och andra som hittar människor som tagit sitt liv får ofta livslånga trauman. Självmord är bara tragiska.
Vanligaste gruppen av dem som begår självmord är äldre män. Visste du det? Skälen till det är många.
0-visioner kan vara bra men även visioner ska vara långsiktigt möjliga att uppnå. Annars är det bara tramspolitik. Självmord är alltid tragiska och det behövs inga religiösa pekpinnar för att nedvärdera människor som känner så stor hopplöshet eller smärta att de väljer att begå självmord. En tillgänglig och fungerande psykiatri är viktig. Kampen mot hederskulturer är viktig. Arbetet för att bryta ofrivillig ensamhet är viktigt. Även en hårt reglerad rätt till dödshjälp måste bli en möjlighet för till exempel människor som ständigt plågas av starka smärtor som sjukvården inte kan hjälpa till att lösa.
Ett sätt att minska de dramatiska självmorden är att införa rätt till dödshjälp. Allt för länder erbjuder det som humanitär möjlighet och vad jag förstått är det aldrig tillämpligt vid djupare depressioner utan då ska psykiatrin vara den självklara åtgärden för att försöka hjälpa den enskilde. Jag tycker det är hög tid att göra det möjligt i Sverige med dödshjälp. Vad tycker du?
Charlotte Martéus, Expressen, skriver läsvärt om
Nej, sade Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen när lagförslaget bereddes. De tyckte att ett mål om att minska självmorden vore mer etiskt än en nollvision. Experterna ignorerades. Så blev nollvisionen heller ingen trendbrytare. Självmorden har inte minskat.”
”År 2021 granskade Riksrevisionen arbetet för att nå nollvisionen och konstaterade att det fanns många brister: Regeringen styrde inte det förebyggande arbetet som den borde. De jättemånga myndigheter som arbetar med den nationella strategin har inte varit så bra på att samarbeta. Regioner och kommuner har olika ambitionsnivåer. Dessutom följs arbetet inte upp, så man vet inte vad som fungerar eller inte.””
”Noll självmord i Sverige är helt enkelt ett orealistiskt mål, menar han. Det kommer aldrig att uppnås. Och orealistiska mål är inte alls uppbyggliga eller hoppingivande utan tvärtom demoraliserande. Budskapet till anhöriga, och till alla dem som arbetar med vård av suicidala människor, blir ju att de har misslyckats varje gång någon tar det sista steget. De borde ha kunnat göra något för att förhindra denna outhärdliga tragedi. Det ska alltid gå. Det står ju i lagen. Men i själva verket är det ofta mycket svårt att förutse självmord: ”Många som tar sitt eget liv har vid senaste vårdbesöket bedömts ha låg risk”, skriver Rück. Och de allra flesta som framstår som mycket suicidala kommer inte alls att dö för egen hand. ”Vi saknar alltså de metoder som skulle krävas för att en nollvision skulle kunna uppnås”, konstaterar psykiatriprofessorn.”
”Politiker ska överhuvudtaget inte ägna sig åt symbollagstiftning för att framstå som handlingskraftiga eller goda. Politiker ska vara realister.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar