Språket en central väg mot självförsörjning

Är det viktigt att vi förstår varandra?
Vi har många geografiska delar i världen med egna språk. På många sätt är det både charmigt och intressant. I varje del på jorden med ett eget språk får en människas möjligheter att bli självförsörjande, och att försöka förverkliga egna drömmar, lokala språkfärdigheter stor betydelse. När ett land med Sveriges bidrags- och försäkringssystem misslyckas med att säkerställa rimligt goda kunskaper i svenska, hos alla invånare, går det snabbt utför. Läs nedan artikel skriven av Gunnar Wetterberg, Expressen.

”Den språkliga normen är på väg att förlora sig i cyberrymden. Nätet tar över från böcker och tidningar. På nätet läser man överhuvudtaget inte så mycket, men när man gör det, så är det ofta ord och texter som ingen brytt sig om att tukta.”

”Språket är vårt viktigaste medel för att förstå varandra. Normerna gör det lättare att undvika missförstånd. Om vi är hyggligt överens om vad ord betyder och hur man använder dem, så blir det lättare att också enas i sak. Men språk är också en klassmarkör. Som utlänning kan man häpna över hur England eller Frankrike skiktas efter hur folk talar. I Sverige har Svedberg, psalmboken och kyrkan hållit språket och därmed folket mer samlat.”

”Risken i dag är att den språkgemenskapen glider isär. Det är inte en fråga om vilket språkbruk som är ”fint” eller ”fult”, det är en fråga om makt och vanmakt. När överklassen har greppet om det normerade språket och underklassen vacklar om vad som gäller, då blir även detta en del av det kulturella övertaget. Därför borde vi vårda läsningen mycket mer än vi gör i dag. Skolan måste uppmuntra eleverna att läsa tidningar och böcker. Genom att ständigt möta det normerade språket ökar alla elevers säkerhet, vi vänjer oss vid hur man uttrycker sig och hur nyanserna fungerar. Anna Ekström måste förvalta arvet från Jesper Svedberg.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/spraket-borjar-bli-en-klassfraga-i-sverige/

Dagens besvikelse
De som ansvarat för sjukvården de senaste åren. Den presterar på tok för dåligt i förhållande till alla skattepengar vi trycker in i sjukvårdssystemet. Och hur kunde ansvariga politiker driva en politik som gjort att vi idag har bland de klart minsta antalet vårdplatser per capita.
Ann-Charlotte Martéus skriver intressant om att vårdpersonalen nu äntligen strukturellt börjar göra sin röst hörd på sätt som uppenbarligen facken inte tidigare stöttat. Först nedan en reflektion om vårdplatser.

”Beskrivningarna av svensk sjukvård i vissa delar av landet är just nu allt annat än smickrande. Inte minst då vi är ett av de länder inom EU som lägger mest pengar just på hälso- och sjukvården. Samtidigt är vi det land med minst antal vårdplatser.”
https://www.expressen.se/nyheter/socialministern-har-natt-en-smartgrans/

”Förhoppningsvis tyder skyddsombudens tilltagande tuffhet, och den ökande anmälningsbenägenheten, på att något håller på att förändras på allvar; att den självutplånande ängeln alltmer konkurreras ut av yrkeskvinnan som gör sin plikt och kräver sin rätt till en anständig arbetsmiljö.”
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/harligt-att-vardpersonalen-antligen-ryter-ifran/

Även inom sjukvården har vi stora kvalitetsproblem idag kopplade till bristande kunskaper i svenska. Vi måste hitta smarta sätt att lösa detta kvalitetsproblem snabbt.

Dagens stjärna
Isak Skogstad. Helt sjukt att det kan gå så här i Sverige. Vi måste kunna mycket bättre.

”Vad innebär det för ett barns framtidstro och självkänsla att inte kunna läsa när man går i högstadiet? En absurd fråga kan tyckas – men det finns faktiskt skolor i Sverige där elever i högstadiet är analfabeter.”

”Låt mig ta ett konkret fall. På Storvretskolan, som ligger i ett utsatt område i Botkyrka, hade man elever i mellan- och högstadiet som var analfabeter, trots att de var födda i Sverige. De hade alltså genomgått svensk skola i många års tid utan att lära sig något så grundläggande som att kunna läsa och skriva. Hur i hela friden kunde det bli så?”

https://www.gp.se/ledare/hur-kan-högstadieelever-vara-analfabeter-1.24378275