Vilken typ av politiska ledare vill du ha? De som är tydligt närvarande bland det folk de ska företräda? De med ambitioner som leder oss alla mot en attraktivare och mer konkurrenskraftig framtid? De med förmågan att se växande problem och som tar i dem och tydligt kämpar för att lösa problemen? Eller föredrar du ledare som omger sig med rådgivare och lobbyister och styr inifrån den bubblan? Eller ledare som kompromissats fram genom falangstrider inom partier? Sveriges regeringsform, och vår kommunallag, bör uppdateras så att vi samhällsmedborgare direkt får välja kommunstyrelsens ordförande, borgmästare, och statsminister. Direktval till dessa viktiga ledarroller skulle göra stor positiv skillnad inom svensk politik. I kombination med att tjänstemanna ansvaret tydligt återinförs får vi invånare bland annat mycket bättre möjligheter att utkräva ansvar för dåligt ledarskap. Du vet väl att du kan spåra vad olika politiker gjort och tyckt historiskt? Genom att följa upp det kan du få en bra uppfattning om vilka som ser växande problem och som föreslår lösningar. Eller vilka som pratar fint, inte adresserar problemen och som tydligt uppvisar oförmåga att lösa problem. Med direktval till toppuppdragen skulle vi mycket sannolikt slippa fegisar vid ”rodret”. Fegisar som till exempel inte vågar kalla en spade för en spade. Ja, ja det är bara att skotta på. Igår hade Utvecklingspartiet Demokraterna ett mycket givande styrelsemöte. Det finns framtidshopp.
Adam Cwejman, GP, ger några reflektioner på hur illa flera regeringar och Sveriges riksdag ställt till det i vårt land.
https://www.gp.se/ledare/kommunerna-i-skuggan-av-migrationen-1.23480000
Varför saknar så många ledande politiker modet att tala i klartext? Det går att göra respektfullt. Sannolikt handlar det om riskminimering för att överleva och kunna fortsätta att göra politisk karriär. Trist för oss som ska företrädas. Och allt mer ljuger politiker rakt ut och in i invånarnas bildskärmar och TV-rum. Är det nytt? Hur ärlig var till exempel Palme kopplat till den så kallade IB-skandalen? Och Trumps tal till nationen i natt var fullt av propaganda utan korrekta fakta. Mycket talar för att makthavare i alla tider förvrängt verklighetsberättelser för att tjäna egna syften. Min slutsats av denna verklighetsberättelse blir att invånarna måste få direktvälja kommunstyrelsens ordförande och statsminister. Argumenten för att den ordningen är mycket bättre än den nuvarande svenska ordningen är många.
https://www.youtube.com/watch?v=1k7GudyrJ8g&t=525s
Att Centerpartiet spårade ur så kraftfullt i viktiga delar av sin politik. Och sektkultur som inte klarar av respektfulla debatter där opposition mot partiledningsidéer tolereras. Widar Andersson har ofta rätt, men inte i denna ”analys”. Centerpartiets opinionsstöd är ingen stor framgång. Betänk att C kallas världens rikaste parti. Widar A har rätt att C är i kollision med samtiden. Det ger idag runt 9% av rösterna. Det parallellt med att L och MP är kraftigt försvagat. Det imponerar inte. Glöm inte att Centerpartiet 2006 fick 7,88%. Inte mycket mindre än dagens siffror. Och det parallellt med att L och MP är svaga, S faller fritt och M är splittrat mellan liberaler och konservativa samt att miljöfrågorna blivit ”tokinne”. Och var går moderatväljare som eventuellt ogillar en för konservativ inriktning? Kanske blir de Ls räddning. Rörigt är det inom svensk politik. Och som Per Schlingman uttryckte det på TV4 i morse måste partierna nutidsanpassa sig. Om det innebär att C går vänsterut är jag helt säker på att alla Cs pengar inte räcker för att komma i närheten av 10% stöd i Sveriges riksdag.
https://mobil.folkbladet.se/opinion/ett-parti-pa-kollisionskurs-med-samtiden-om6488848.aspx
Dagens stjärna
Johan Hakelius. Ja, det är ett uselt debattklimat i Sverige. Priset för det är högt för de allra flesta svenskar. ”Bubblarna” klarar sig ”kanske” ett tag till. Jag tillhör människorna som anser att man respektfullt ska debattera allt. Och växande problem ska lösas skyndsamt.
”Ur den övertygelsen följer att det är oförsvarligt att ens väcka de här frågorna. Och av det följer i sin tur att det centrala är att försöka underminera alla som försöker diskutera skälen till att vi är där vi är. Det kallas, med ett tjusigt svengelskt ord, ”deplattformering”. Budbäraren ska kanske inte skjutas, men beläggas med pestsmitta. Det är detta Karin Pettersson ägnar sin text åt. Hon kämpar, år efter år, ihärdigt på för att upprätthålla partilinjen och den snäva korridor som handlar allt mindre om åsikter och alltmer om kultur och ren makt.”
”Offentligheten tillhör den urbana, mediala övre medelklassen. Vulgära inbrytare från periferin måste hållas kort. Upprätthåll disciplinen genom att varna med social utfrysning om man inte håller linjen. Och de medborgare som känner sig övergivna och förbisedda får på så sätt sina misstankar bekräftade: de duger inte. De är rasister, eller åtminstone idioter, om de inte struntar i sina egna erfarenheter och istället följer instruktionerna av offentlighetens alla Karin Petterssonar.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar