Kan man konstatera något annat än att svensk borgerlighet starkt misslyckats på nationell nivå efter valet 2010? Visst vanns några kortsiktiga strider om politiska inriktningar, men vad har hänt med det politiska landskapet! När historikerna tittar tillbaka om tio till tjugo år kommer perioden 2010 och framåt sannolikt beskrivas som ett stort borgerligt misslyckande att driva en ansvarsfull politik som under lång tid hade kunnat säkra borgerligt och liberal politik för lång tid framöver. Även dagens sjuka situation med sossar som förväntas driva andra partiers politik kommer sannolikt beskrivas i demokratiskt negativa termer. Med den soppa som nu skapats hade det varit ärligare att ändra M och S.
"Folkrörelse mot folkrörelse: å ena sidan den nya nationalismen, under den gamla högerns flagg, å andra sidan socialdemokratin – och mellan dem en samling snabbt växlande, svagt sammanhållna centerpartier”, skrev Harrie. Är det gamla moderata partiet ett svagt sammanhållet centerparti nuförtiden? Det är den inrikespolitiskt brännande fråga som EU-valrörelsen ställer."
https://www.expressen.se/nyheter/torbjorn-nilsson/akesson-ar-den-nya-oppositionsledaren/Anna Dahlbergs reflektioner i Expressen är tyvärr ”mitt i prick”. Varför tycks vissa politiska företrädare tro att polariseringen är nödvändig i flera av vår tids största frågor? Det går självklart att ta klimat och miljöfrågor på största allvar och parallellt driva en socialt och ekonomiskt hållbar migrationspolitik. Om man vill rösta på ett sådant parti, med en så insiktsfull EP-kandidat, vem ska man rösta på? Och det är de olika förhållningssätten till dessa stora frågor som under lång tid kommer splittra svensk borgerlighet.
”Så hur ska man som väljare tänka i EU-valet om man håller med om att klimatet och migrationen är de viktigaste valfrågorna? Svaret är att det tyvärr är ont om politiska alternativ.
”Denna polarisering är numera en självklar konfliktlinje inom europeisk politik. Invandringskritiska partier profilerar sig rentav som klimatförnekare eller klimatskeptiker. Det skapar ett akut dilemma för alla oss som anser att EU faktiskt måste ta sig an båda dessa avgörande frågor.”
”Det är frustrerande att vi väljare inte erbjuds något alternativ vid valurnorna som tar EU:s ödesfrågor på lika stort allvar. Ett EU som inte lyssnar på människors legitima oro för nya migrationskriser, gränsöverskridande kriminalitet och terrorism öppnar för högerpopulismens framgångar. Och ett EU som flyr sitt ansvar för Parisavtalet banar väg för de stora klimatbovarna Kina och Trumps USA. Det är dags att bjuda motstånd mot den fördummande polarisering som tvingar oss att välja.”
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/var-god-valj-klimatkris-eller-migrationskaos-/Dagens besvikelse
Liberalerna som mer och mer gått politiskt åt vänster. Visserligen har vi fått ett betydligt bättre sätt än ”höger - vänster” för att beskriva partiers huvudsakliga inriktning. Även i den nya mer komplexa positioneringen är dock ”höger - vänster” fortsatt relevant. Vi får se hur deras val av ny partiledare påverkar deras fortsatta inriktning. Vänstertänkande leder inte mot en gemensamt attraktiv framtid. Rättvise- och jämlikhets-orienterad marknadsekonomi leder oss rätt.
”Liberalismen är i praktiken vår tids överideologi. Men det går att vara liberal på vitt skilda sätt. Den kanske tydligaste sprickan går mellan de liberaler som betonar individens frihet från statligt tvång, ofta i kombination med en skeptisk syn på den upplysta politiken och krav på maktdelning – och de liberaler som betonar möjligheten till rationell problemlösning genom politiken, i syfte att stärka individen. För enkelhetens skull kan vi kalla den förstnämnda kategorin frihetsliberaler och den sistnämnda förnuftsliberaler.”
”När man läser vad partiet Liberalerna vill med EU så är det solklart vilket perspektiv som dominerar. EU är lösningen på det mesta. Partiet vill ge unionen egen beskattningsrätt (på sikt) genom att införa en europeisk koldioxidskatt. Partiet vill att Sverige ska gå med i Euron och bankunionen (och därmed vara skyldigt att täcka upp förluster i utländska banker) samt att finanspolitiken i hela unionen ska samordnas (en logisk konsekvens av det senare). Man vill ha en gemensam finansminister och .”
”Till skillnad från övriga borgerliga partier – men i likhet med Socialdemokraterna – välkomnar Liberalerna också EU:s sociala pelare.”
https://www.gp.se/ledare/liberalerna-vänsterytter-i-eu-politiken-1.15109010
Och som så ofta är L en svår samarbetspartner. Det är sannolikt en del av Ls organisations-DNA. Maud Olofsson, tidigare C ledare, bjöd på ett antal exempel på hur jobbigt det är att försöka samarbeta med L. Ls position i kärnkraftsfrågan lyfte åter upp en av de mest splittrande sakfrågorna inom ”borgerligheten”. Mycket bra dock att Ls riksdagsledamöter valde att rikta misstroende mot sossarnas Strandhäll. Och skrattretande att C tyckte att man skulle avvakta tills förhör och mer skulle läggas på bordet innan ett liknande ställningstagande. Men att utesluta en egen partimedlem utan rimliga grunder, utan ett enda samtal eller personligt möte, det kan partiledningen göra i sin iver att tukta sina undersåtar till 100% lydnad.
https://www.expressen.se/nyheter/mardromsveckan-som-skakar-stefan-lofven/
Dagens stjärnor
De som utan ideologiska skygglappar börjar föra en helt kvalitetsorienterad debatt IM Skolan i Sverige. Problemen är stora och segregationens negativa effekter måste tas på större allvar. Religöst inriktade huvudmän inom skolan är mycket olämpligt om vi vill minska segregationen och stå upp för Sveriges extrema värderingar. Bland annat de sekulära värderingarna. Anna Ekström, sosseminister, har en klok insikt om att vi måste ta i segregationsproblemen på allvar. Skolor behöver sannolikt mixas betydligt bättre än nu. Inkluderingsvisonen kraftigt omprövas. Och enbart stiftelseform eller offentlig regi tillåtas. Vad tycker du?
https://www.expressen.se/ledare/sverige-landet-dar-sapo-tvingas-rensa-upp-i-skolan/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar