Vet du hur den snabbrörliga mjukvaruutvecklingsvärlden har förändrats de senaste 30 åren? Från omfattande kravspecar som styrde utvecklingsarbetet till att istället utveckla utifrån funktionskrav och agil metodik. I en snabbrörlig tid som nu måste till exempel organiserad brottslighet bättre bekämpas genom snabbare förändringar. Rättssamhället ligger ofta efter brottslingarna som är experter på att utnyttja dagens rättsstats trögrörlighet. Rättssamhället är ett avancerat system som är uppbyggt under många, många år. Mycket mer agilt tänkande och agerande behövs även kopplat till rättssystemets utveckling. Politiken måste ta ansvar för att detta blir verklighet. I vissa fall innebär det mer generell lagstiftning som ger domare ett bredare handlingsutrymme. Många gånger har jag lyft fram hur dåligt jag tycker att rikspolitikerna förhåller sig till SMS-lån. Det är ett exempel på problem som lagstiftningen mycket agilare måste kunna agera utifrån och bättre skydda redan utsatta människor från ockrare. Precis som inom migrationsproblem kommer jag aldrig att lasta enskilda människor för att de utnyttjar möjligheter som finns. Om möjligheterna skapar en massa problem måste de agilt stoppas. Hur kan vi till exempel lösa problemet med att de allra flesta anger asylskäl för att få stanna i Sverige, eftersom alternativa skäl snabbt kan handläggas av Migrationsverket. En handläggning som ofta innebär avslag. Det är till exempel inte ett hållbart asylskäl att fly från fattigdom.
https://onbird.se/arbeta-agilt-vad-innebar-det/
Årets svensk, Hamid Zafar, är så värdefullt tydlig i sin massiva kritik över svensk misslyckad integrationspolitik. För att ha någon chans att vända många års misslyckanden måste fler erfarna och positivt inriktade ställa upp som politiker. Nya politiker som har ordentlig ”markkännedom”.
”Den som reser runt i Sveriges storstäder och besöker några av de utsatta förorterna upptäcker något intressant. Vare sig du befinner dig i Vivalla i Örebro eller Lövgärdet i Göteborg så framgår med all tydlighet att de negativa effekterna av segregationen tar sig uttryck på snarlika vis. Sämre förutsättningar för eleverna att klara skolan, lägre genomsnittlig livslängd, högre koncentration av kriminella och svårare för polisen att utföra sitt uppdrag. Det krävs inte någon djupare analys eller femtioelva integrationssamordnare för att konstatera att det svenska samhället är dåligt rustat för att motverka utanförskap. Ändå har det under lång tid saknats forskning på segregationens mekanismer. Vad är det i den svenska samhällsmodellen som skapar tröghet för att motverka segregation och utanförskap? En förklaring till avsaknaden av forskning är att det inom akademin länge funnits en föreställning om att sådan forskning stigmatiserar förorterna och de människor som bor där. Istället har forskningen koncentrerat sig till att lyfta fram positiva aspekter av att bo i segregerade områden.”
”För trettio år sedan publicerades en studie av en forskartrio (Berg, Andreasson, Zintentcho) vid Göteborgs Universitet. I studien intervjuade de tre forskarna ett tjugotal ungdomar med turkisk bakgrund om deras uppväxtvillkor i Biskopsgården. Slutsatsen var bland annat att ”Det bästa med den turkiska koncentrationen till just Biskopsgården är att man i stadsdelen kunnat återskapa den egna turkiska landsändans förutsättningar för släktsammanhållning och kulturell tradition.””
”Trettio år senare kan vi konstatera att företrädarna för turkiska föreningen i Biskopsgården fick rätt i sina farhågor. Politikerna har alltför länge inte tagit det sociala förfallet av förorterna på allvar och idag ser vi också tydliga tecken på att barn ärver sina föräldrars utanförskap. Staten har dessvärre ett sorgligt facit för att bryta trenden genom sina tidigare misslyckade satsningar som Blommansatsningen (1995-1998) och Storstadssatsningen (1999-2004). Dessa har varit kontraproduktiva och varit baserades på bidragstillförsel och därmed cementerat problemen. Att bryta den dystra trenden kräver politiskt mod och vilja. Regeringens nya myndighet mot segregation, Delmos, verkar dock inte ha lärt sig av tidigare misslyckanden då den till stor del utgår ifrån statliga bidrag och cementerandet av utanförskapet kan fortsätta.”
https://www.gp.se/ledare/staten-står-handfallen-inför-utanförskapet-1.14622626
Stefan Löfvén, S, MP, C och L som inte tydligt håller sina okunniga ”fingrar” borta ifrån Sveriges högre utbildning. Och om politiken ska bidra till att svensk konkurrenskraft stärks måste vi kraftsamla den högre utbildningen, inte sprida ut lärosätena på ett korkat sätt. Spetssatsningar är viktiga. Sverige behöver högre lärosäten som kvalar in bland världens bästa. Det har mycket stor betydelse för vårt svenska välståndsbygge. Men vad kan man förvänta sig av en regering fullt av ministrar som inte imponerar.
”Antalet högre lärosäten ökar och mängden studenter har fördubblats på 25 år. Men anslagen till lärosätena har urholkats. Sverige ligger på europeisk jumboplats i grenen lärarledd undervisning. Snittet ligger på elva timmar i veckan - runt hälften av vad danska studenter får. Måttet säger inte allt om en utbildnings kvalitet, men blir timmarna alltför få kan följden bli att studenterna lägger mindre tid och ansträngning på självstudier, enligt UKÄ. Det är nog ingen slump att studenter på utbildningar där lärarna är som mest osynliga, klagar oftast över ”låga krav”.”
”Medan anslagen tryter, ökar kraven på lärarna när en växande andel av befolkningen pluggar vidare. Fler studenter har skrala förkunskaper och färdigheter. Stödet till studenter med adhd, autism och andra svårigheter har sjufaldigats på tio år. Att en ständigt större andel går högre utbildning är dessutom inte självklart lönsamt i längden, påpekade The Economist i en stor genomgång härom året. Ju fler som har en akademisk examen, desto mindre värd blir den.”
”Något totalt jämlikhetsunder inträffar inte heller. De med lägre betyg går sämre utbildningar och kan inte matcha de mer framgångsrika; deras avkastning på studieinsatsen blir liten, om någon. Samtidigt vrider arbetsgivarna upp sina krav in absurdum - för att de kan. I USA har numera 16 procent av servitriserna en fil. kand. Under tiden stärks bilden av lågutbildade som Stora Problem, trots att de i praktiken skulle klara många av de jobb som har akademiserats.”
”Svenska universitet faller på internationella rankningslistor. Det är djupt oroande. Sverige behöver ett knippe resursstarka toppuniversitet - inte en miljon svenskar med en urvattnad kandidatexamen.”
https://www.expressen.se/ledare/lofven-du-far-inte-misshandla-akademin/Dagens stjärna
Hamid Zafar. Trams och mes-Sverige leder oss inte mot ett framtida generellt välståndssamhälle. Uppsala och Sverige kan mycket bättre än nu. Det krävs politiskt ledarskap med politiska företrädare som har kompetenserna och modet att leda våra lokala samhällen och Sverige mot välståndsframgångar. Många fler måste våga tala i klartext och tydligt kräva balans mellan rättigheter och skyldigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar