Jag var nyligen på en konferensdag kallad Business Arena Uppsala. Många värdefulla möten med människor främst ifrån näringslivet. Under mötet genomfördes bland annat presentationer av ekonomer som beskrev den ekonomiska utvecklingen och därefter följande debatter. Helt klart är det att vi är påväg in i lågkonjunktur. Väldigt många viktiga nyckeltal pekar nedåt. Helt klart är det också att både bostadsrättsmarknaden och hyresrättsmarknaden har problem då betalningsförmågan inte matchar priserna som säljare erbjuder. Det i kombination med politikens oförmåga att reformera till exempel bostads- och byggmarknaden bjuder inte på några positiva scenarion. Parallellt med att vi rullar in i en lågkonjunktur har vi en mycket instabil politisk situation i Uppsala och Sverige.
Nedan gör Anna Dahlberg, Per Gudmundson och Alice Teodorescu några intressanta reflektioner om nutidens politiska läge. Dahlberg och Teodorescu är liberaler men ses av dem som ogillar deras problematiserande som SD-vänliga. De är inte SD-vänliga. De är dock förutom liberaler pragmatiker och modiga. Om en ”spade får vara en spade” och alla partier tidigt ser och öppet vågar prata om växande samhällsproblem kommer inte missnöjespartier som V och SD att växa.
”Så vem är egentligen demokratins dödgrävare? Det går att rikta mängder av invändningar mot båda dessa hårdragna resonemang, men båda sidor har legitima poänger.SD:s framgångar sätter nämligen fingret på demokratins paradox. Demokrati är ett uttryck för folkviljan (representation), men också en uppsättning principer om formerna för detta folkstyre (rättsstat, fri press, minoriteters rättigheter med mera). Det är detta som utgör den liberala demokratin.”
”Tar man bort de liberala inslagen blir resultatet Orbáns "illiberala demokrati" i Ungern. Undertrycker man det representativa inslaget riskerar demokratin att drabbas av legitimitetsproblem.”
”Båda dessa faror måste tas på allvar. Demokratin befinner sig på reträtt runtom i världen. I den uppmärksammade boken "How Democracies Die" undersöker de amerikanska statsvetarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt hur demokratin undermineras i vår tid. Under det kalla kriget kollapsade demokratier som följd av kupper i tre fjärdedelar av fallen. Numera avvecklas demokratin via valsedeln. Väljare röstar fram auktoritära ledare som sedan urholkar demokratins normer och institutioner, steg för steg.”
”Båda sidor har därför i någon mening rätt om SD. Högernationalismen är ett hot mot den liberala demokratin. Men den utgör samtidigt en rörelse som har ett växande folkligt stöd över tid. Det är komplicerat och det måste få vara det. Båda perspektiven behöver vägas in i förhållningssättet till SD.”
”Det finns ingen enkel väg ut ur SD-dilemmat. Men en bra början vore att försöka lösa de problem som driver missnöjet och att visa en lyhördhet gentemot SD:s väljare. Partiet bör även behandlas i demokratisk anda, utan att för den skull ge SD en utpressarroll.”
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/bada-sidor-har-ratt-om-sd-och-demokratin/Dagens stjärna
Per Gudmundson. Mycket personligt och blandat kärleksfullt bjuder han på ett utmärkt sätt på viktiga perspektiv. Narcissismen inom dagens politik är besvärande och respektlösheten för erfarenhet och kompetens oklok. Ur närhistoriska perspektiv är inte Sveriges politiska utmaningar större än tidigare.
”"Det kommer alltid, förr eller senare, i varje politiskt tänkande varelses liv, en tidpunkt då man börjar hata Folkpartiet."”
”Det är ett axiom. Det gällde på 1970-talet. Det gäller nu. Och det gäller även för folkpartister – kanske mest för folkpartister. Det finns inget speciellt med hösten 2018.”
”Men åtminstone halva befolkningen har sett värre kriser än dagens, utan att de folkvalda har paralyserats av skrämselhicka. Kanske betalar vi priset för samhällets ungdomskult. Våra politiska ledare blir allt mer lika gymnasister, övertygade om det exklusiva i just deras weltschmerz. Som om vi inte har haft politisk konfliktlösning via partier sedan hattarna och mössorna.”https://www.svd.se/livet-gar-vidare-c3zw?fbclid=IwAR3fLFlOLBcvoR3Hw_1l5MqbyCBIzgj8v3xdkIUBij3EjBxR2hcFztSYloQ
Dagens kalkoner
De som låter olusten för andra partier förblinda dem ifrån att maximera genomslaget av sin egen politik. Att tydligt och konsekvent utesluta att samarbeta med partier man står långt ifrån i många sakfrågor är viktigt och bra. Samtidigt har ett parti ett stort ansvar i förhållande till sina väljare. Bara för att C i Uppsala inte ville regera tillsammans med S och MP innebär inte det att vi vill avstå från att få genomslag för våra politiska förslag.
”I över tio år har strategin gått ut på att frysa ut och isolera Sverigedemokraterna och i tio år har den strategin lett till att partiet vuxit ännu mer. Är det målet?”
”Onsdagen den 14 november är en sorgens dag för alla oss som på riktigt inte ville se SD växa ytterligare. Till syvende och sist är det inte riksdagens partier som ger SD inflytande utan väljarna. Det finns ett tydligt samspel mellan de övriga partiernas agerande och väljarnas beslut att ge SD just ökat inflytande.”
”Tittar man tillbaka är tendensen tydlig: I valet år 2002 samlade SD 76.300 röster, i valet år 2006 162.463 röster och år 2010 330.610. Det senare motsvarande 5,7 procent vilket gav SD en plats i riksdagen. Fyra år senare uppnådde partiet ett valresultat på 12,86 procent och i höstens val landade det på 17,53 procent. Hur kan en sådan exceptionell ökning inträffa? Vad hände under dessa år?”
”Tesen var att diskussion i dessa frågor per automatik skulle komma att gynna SD. Därmed etablerades en ordning som innebar att ju mer SD växte, ju fler reella problem de påtalade, desto tystare skulle alla andra vara. Problemet var bara att allt fler väljare såg samma problem. När endast SD påtalade dem gavs väljarna inget annat partipolitiskt alternativ, vilket ledde till att de växte än mer. Och eftersom de växte vågade ingen annan närma sig frågorna av rädsla för att anklagas för att fiska i grumligt vatten och efterapa SD.”
”Det är fullkomligt absurt! I över tio år har strategin gått ut på att frysa ut och isolera och i tio år har den strategin lett till att SD vuxit än mer. Slutsatsen - för den som verkligen vill stoppa SD från inflytande långsiktigt och inte bara posera med sitt motstånd för att vinna kortsiktiga, symbolpolitiska ryggdunkningar - blir således att utfrysning liksom ignorans av verklighetens problem enbart leder till att SD växer. Är det målet?”
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-varför-göder-ni-sd-1.10900725
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar