Det pratas mycket om hållbarhet. Social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet. Mest om ekologisk hållbarhet. Det är inte orimligt om man ser det perspektivet som avgörande för allt annat. Kortsiktigt är dock Sveriges utmaningar social- och ekonomisk hållbarhet. I ljuset av det är det både provocerande och tragiskt att riksdagen och många kommuner inte snabbare anpassar sig efter en ny verklighet. Ett av mina viktigaste skäl till varför jag lånar ut mig som folkrepresentant till Uppsalaborna är att jag vill bidra till en bättre morgondag för de som lever just i det närsamhälle jag kan påverka. Jag hoppas att kommande generationer kommer att tycka att jag gjorde många goda insatser och att jag verkligen kämpade för samtliga tre hållbarhetsperspektiven, inte enbart ett. Och när man kämpar med de tre parallellt och ansvarsfullt uppstår ständigt målkonflikter. De målkonflikterna förväntar jag mig att vi politiker ständigt vågar debattera respektfullt och öppet om. De som låtsas som att målkonflikterna inte finns är antingen okunniga eller fega. Det är jobbigt att försöka se helheter och navigera bland många människors känslor och vissa politiska rörelsers dogmer. Att tycka fel i förhållande till överheten straffas. Hur många vågar frivilligt utsätta sig för straffrisker? Vilken amerikansk president var det som tydligt basunerade ut ”either you are with us, otherwise you are against us”. Inget utrymme för lite balanserat förhållningssätt där inte.
Hur länge har vi vetat om att det är stora strukturella problem på bostadsmarknaden? Redan för fyra år sedan när jag gjorde min nationella studieresa till flera utanförskapsområden kunde jag tydligt se och fick höra om trångboddhet, bristen på prisvärda alternativ, ökande kriminalitet och stora språkutmaningar. Vem som helst kunde enkelt se och uppleva samma sak som jag. Det är omöjligt att strunta i verkligheten om du gör en liknande studieresa som jag gjorde. Hur kommer det sig att vi ändå inte har ett kraftfullare program för betydligt bättre integration? Hur kommer det sig att vi fortfarande inte har planer och byggande av många bostäder till ekonomiskt svaga människor? Politiken har definitivt misslyckats med sin uppgift att se till sina invånares bästa. Och varje år ökar utmaningarna med tiotusentals nya krafter som vi betydligt bättre än hittills måste integrera in i det svenska samhället. Eller är det en massa parallellsamhällen som vissa ser som mångfaldsintressant?
Det är farligt när dogmer helt får ta över tänkandet. När en tanke blir mycket viktigare än alla andra. Vår tillvaro som människor och våra utbyten med varandra är inte så enkla.
https://www.synonymer.se/sv-syn/dogm
Anna Dahlberg skriver i bifogad artikel om några perspektiv på läget vi har på bostadsmarknaden. Oavsett i vilken föreställningsvärld du befinner dig uppmanar jag dig att på allvar ta till dig det hon skriver. Du som ser dig som så medmänskligt mycket bättre än många av oss andra tycker jag har en skyldighet att under någon vecka besöka de tuffaste utanförskapsområdena i Malmö, Göteborg, Örebro, Södertälje och i Stockholm. Man måste vara extremistiskt inne i sin egna bubbla om man inte efter en sådan utanförskapsturné inser vilket svårt och allvarligt läge vi har. I vart fall om man vill leva i ett land där våra barn får en rimligt jämlik bildningschans i livet och där den lägsta levnadsstandarden är anständig. Om man tycker det är ok med ordentlig fattigdom och hopplöshet bland 25-35% av befolkningen förstår jag att man inte bryr sig.
"Antalet asylsökande har visserligen sjunkit dramatiskt sedan omläggningen i november 2015. I stället har antalet personer som kommer till Sverige på olika typer av tillstånd, främst anknytning, ökat."
"SCB räknar dock med att befolkningen kommer att växa med ytterligare en miljon fram till år 2028. Den stora merparten av ökningen kommer att bestå av personer med utländsk härkomst, det vill säga utrikes födda och deras barn. Som jämförelse utgjorde denna grupp 91,2 procent av den förra miljonen i befolkningsökning mellan år 2002 och 2016."
"Problemet är att denna grupp erfarenhetsmässigt är resurssvag. Det finns ingen matchning mellan det som byggs och det som efterfrågas. Enligt Micael Nilsson, expert på Boverket, löser nyproduktionen därför inte problemet med bostadsbristen. Inte ens bostäder som byggs med regeringens investeringsstöd blir tillräckligt billiga för att nyanlända ska kunna flytta in i dem.
- Vi har målat in oss i ett hörn. Den svenska, generella bostadspolitiken klarar inte av att lösa problemet, säger Micael Nilsson."
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/en-miljon-invanare-till-ar-2028-var-ar-bostaderna/
Vad är det som skapar svensk offentlig senfärdighet att vilja se och ta i uppenbarliga problem? När jag i Almedalen 2017 tydligt lyfta bifogade problem och efterlyste snabb problemlösning var jag väldigt ensam. Nu inser väldigt många fler att vi kört i diket. Ett djupt dike eftersom inga reformer är påväg som matchar de bostadsproblem vi har.
https://www.svd.se/bostadsfragan-ar-en-social-krutdurkhttps://www.svd.se/bygg-bostader-som-vanligt-folk-har-rad-med
Dagens besvikelser
De som inte tar kulturskillnader på största allvar. På massor av sätt är de berikande på både individnivå och samhällsnivå. Men om vi i ett samhälle som det svenska brister i vårt arbete att upprätthålla värdegrunden som starkt inkluderar demokrati och jämlikhet blir kulturkrockarna onödigt kraftiga. I min bok ”En stund på jorden” försöker jag kortfattat beskriva varför och hur vi betydligt bättre ska integrera nya krafter in i det svenska samhället. Fler svenskar behöver respektfullt lära sig vilken kulturell bakgrund andra människor har. Oavsett om de är svenskar sedan generationer eller nyinflyttade. Anosh Ghasri vågar sig in i den minerade klankulturdebatten. Nedan bifogade artikel är läsvärd.
”Verkligheten har redan sprungit ifrån dem som ser diskussionen om klanstrukturer som kulturrasism. För ett år sedan kunde vi ta del av Johanna Bäckström Lernebys utmärkta reportage i Aftonbladet om hur en klan styrde ett helt område, och därmed dess invånare, i Göteborg. De som inte vill se motsättningen mellan klanstrukturer och rättsstaten har i mångt och mycket redan förlorat. De kan sätta sig med benen i kors på en sluttning i Tibet och önska sig en annan värld. Men det hjälper föga den utmaning som klanstrukturers mindre fagra sidor utgör för rättsstaten.”
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/vi-som-pratar-klan-varnar-om-allas-rattigheter-24805
Dagens stjärnor
Alexandra Boscanin. Självklart ska ett parti verka för sin sakpolitik. Självklart ska ett parti samarbeta med de partier som i störst utsträckning har en liknande politik.
http://www.gp.se/ledare/boscanin-fyra-år-till-med-löfven-är-att-ge-sd-inflytande-1.11185605
Nils Lundgren. Om GAL-TAN nu ska anses viktigare än borgerlighet v/s socialism är det rimligt att partierna är tydliga i sin ”varudeklaration” i ett extraval. Avslutet i hans krönika är mycket läsvärd.
”Många hävdar att det blir ungefär samma resultat igen. Det tror jag inte alls. Medborgarna kommer att tänka efter och söka andra lösningar. Den politiska eliten måste inse att den inte bara kan kräva folkets förtroende utan också själv måste visa förtroende för folket och dess förmåga att i val uttrycka folkviljan. Det kallas demokrati.”
http://www.gp.se/ledare/lundgren-extraval-är-ingen-katastrof-1.11166900
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar