Döden

Finns något mer jämlikt än döden? Finns det något som är mer säkert i våra liv än att vi kommer att dö? Döden är något naturligt och borde inte vara något som många av oss känner en så stor skräck inför. Ingen av oss vet när vi möter "liemannen". Vissa får korta liv och andra långa. Visst spelar gener och levnadssätt generellt stor betydelse för hur långa liv vi får. Samtidigt kan vi dö när som helst genom att vara på fel ställe vid fel tillfälle. När en tsunami slår till. När en terrorist spränger sig själv och andra i närheten. Eller när vi blir påkörda av en kraftigt drogpåverkad. Men ett liv levt där man går och oroar sig för att vara på fel plats vid fel tillfälle blir ett onödigt dåligt liv.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Döden
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Liemannen

Personligen har jag varit med många människor när de tagit sitt sista andetag. Under några år jobbade jag mycket som extravak till människor i slutskede. Oftast äldre människor. Några gånger människor som fick för korta liv. Jag minns som igår alla existentiella frågor som rusade i min hjärna när jag gav de första döende så mycket trygghet och närhet jag kunde. Det var i de sammanhangen som jag bestämde vilka meningar jag ser med livet. Att ständigt försöka utvecklas så mycket som möjligt och att föra det mänskliga livet vidare.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Livet_efter_detta

Olika kulturer har olika sätt att förhålla sig till döden. Vissa sörjer medan andra firar det liv den döda fick. I Sverige tycker jag vi har en onödig rädsla för döden och att vi anstränger oss mycket för att gömma den. Det tror jag bidrar till att så många fruktar den. Trots allt får vi generellt många längre, friskare och rikare liv idag än någonsin tidigare. För oss som gillar livet och allt som dess "smörgåsbord" bjuder på är det härligt. Om vi har glädjen att leva långa liv ökar för varje år sannolikheten att vi möter livets slut. 

På det kommande Äldrenämndsmötet ska beslut fattas om övergripande riktlinjer för hälso- och sjukvård i Uppsala kommun. Riktlinjerna inkluderar en rubrik som heter "prioriteringar". Det som slår mig är att de enda prioriteringar som kan vägleda berörd vårdpersonal är att de mest kostnadseffektiva metoder och medicinerna ska väljas. I övrigt sägs "bara" att alla ska få lika mycket hjälp men att de i "störst behov" ska få mest hjälp. Jag förstår att det är extremt känsligt att uttrycka ordentliga prioriteringsinstruktioner till berörd personal. Samtidigt har vi begränsade resurser. Är det rimligt eller orimligt att prioritera en 25-åring före till exempel min älskade snart 95 åriga morfar? Och varför tillåter inte Sverige dödshjälp under mycket strikta former? Jag tycker absolut att vi borde få dödshjälp om vi till exempel lider mycket av smärta och bara har chans till en mycket smärtsam eller helt neddrogad sista tid. Vad tycker du?
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Dödshjälp
http://www.svd.se/fakta-och-argument-om-dodshjalp

Oskyldigt drabbade
Ett sätt att dö på är att vara på fel plats vid fel tillfälle. Det finns allt fler som tydligen vill bli martyr för något de tror på. Och våldet inom den undre världen blir allt våldsammare. Även när de gör upp kan man ha oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle. Vissa tycks tro att man kommer till "paradiset" om de spränger sig själva i luften och tar med sig en massa oskyldiga människor i döden. Ingen död man hoppas några ska behöva råka ut för. Vi vet inte än säkert vad som hände i den lägenhet som nyligen sprängdes i Göteborg. Bedrövligt med det eller de barn och oskyldiga som drabbats. Jag besökte bland annat Biskopsgården under mina studieresor i våra mest utsatta "utanförskapsområden" i våras. Tro mig, det är ett mycket segregerat område och där finns utan tvekan radikaliserade individer och organiserad brottslighet som måste hanteras smartare än hittills! Vilket Sverige vill vi ha? Jag vill i vart fall inte leva i ett land som är laglöst och där parallellsamhällen tillåts växa sig allt starkare. I vilken typ av samhälle vill du leva?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/article23385117.ab
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/polisens-kris-hotar-rikets-sakerhet/