Visst kan vi vara överens om att det mesta som händer i våra liv och i andras är relativa. Det som upplevs som en kris för någon ses endast som ett snabbt övergående problem av andra. Allt är relativt så även våra upplevelser av olika situationer vi hamnar i. Personligen har jag det senaste året försökt nyansera mitt språk mer utifrån ett mer övergripande perspektiv. Om starka ord används för ofta och för relativt små situationer tappar ordens varierande styrka sin beskrivande mening. Är det så? Samtidigt är vi i centrum av våra egna liv och även i den lilla världen måste vi självklart få ge uttryck för starka variationer i vår sinnesstämning och över hur vi upplever olika situationer. Men håll med om att i jämförelse med människor som drabbas av krig och terrordåd är odet "katastrof" och "djup kris" när man beskriver olika stora samhällsproblem i Sverige på tok för kraftiga. Nu är aldrig detsamma som nu eller nu! Lugn kan snabbt avlösas av kaos. Sorg kan snabbt avlösas av glädje. Einsteins relativitetsteori beskriver denna verklighet på ett avancerat sätt. Vet du hur han förde sin teori i bevis? En ledtråd är att den underbara solen spelade, som så ofta, en huvudroll.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Relativitetsteori
Livsöden i nutid
Dagens sommarpratare på P1 var Sven Hagströmer. Det var ett givande program där han delade med sig av några av sina livsupplevelser och lärdomar. Alltid värdefullt att lyssna på livserfarna och samhällsengagerade människor. Bland annat talade han om hur viktigt det är med meritokrati och dess frånvaro inom politiken och om vår sårbarhet som människor. Från en sekund till en annan kan våra liv förändras kraftigt och behovet av hjälp från andra människor vara skillnaden mellan liv och död.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sven_Hagströmer_(finansman)
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Meritokrati
I dagens digitaliserade och globala värld ändras också våra livsvillkor snabbare än någonsin tidigare. Väldigt enkla skäl kan under några minuter upplevas som väldigt jobbiga. Som att helt tappa den ständiga kopplingen till resten av världen. Incheckad på Karlstens fästning tog batteriet i min mobiltelefon slut... Jag insåg snabbt att jag glömt laddare i bilen på andra sidan av en anslutande färja. Jag kunde konstatera att jag trots det levde och att jag och min närmaste omgivning blev tydligare. Kunde läget definieras som krisartat? Knappast, även om det är en obehaglig känsla när man sedan många år vant sig att alltid kunna vara ständigt uppdaterad på vad som händer runt om i världen och ständigt kunna nå den man önskar att nå. Det kanske är så att vi alla skulle må bra av att leva någon vecka utan ständig uppkoppling? Onekligen har vår livsstil drastiskt förändrats av den globala digitaliseringen de senaste 15 åren. Mycket till det bättre men inte allt. En sak som garanterat förändrats de senaste 200 åren är vårt rättssystem.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Karlstens_fästning
Livsöden i dåtid
På Karlstens fästning fick vi en intressant guidad tur om fästningen och dess historia. Bland annat påmindes vi om att det inte är så länge sedan som stora delar av södra och västra delar av Sverige var danskt eller norskt. Vi fick också höra berättelser om vilka straff som drabbade de som ansågs ha begått brott. Alla var sannolikt inte skyldiga men fick ändå väldigt tuffa straff. Spöstraff i olika former, lemlästning och avancerade former av fastkedjning i kombination med straffarbete i utbyte mot lön. Ett av de värsta straffen var att dömas till gatlopp som få överlevde. Lön som de fick köpa mat för om de ville äta... Den enda kvinnan som hamnade på fästningen var Metta Fock som nekade och nekade till anklagelsen att ha förgiftat sin man och två barn till döds. Hon försökte nå kungen med sin berättelse för att benådas men lyckades aldrig. Till sist orkade hon inte längre och erkände. Då flyttades hon från fästningen närmare dit hon kom ifrån, hennes hand, som ansågs ha burit giftbägaren, höggs först av. Därefter halshöggs hon och därefter brändes hennes kropp på bål. Historiker som grävt i hennes öde tror att hon var oskyldig.. En annan "kändis" som suttit som fånge på fästingen var den förste kände "transvestiten" Lasse Maja. En stortjuv som klädde sig som kvinna för att utföra sina brott på ett smartare sätt. Tack vare sina matlagningskunskaper lyckades han bli benådad av den svenska kungen Carl XIV Johan som vid ett besök på fästningen blev så positivt överraskad av att någon kunde laga god svensk mat... Olika falla jordens lotter.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Metta_Fock
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lasse-Maja
http://historiesajten.se/handelser2.asp?id=27
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Karl_XIV_Johan
Fästingsguiden visade också upp den järnkula på två kilo som alla fångar hade runt foten. Den hjälpte till att hindra fångarna från att försöka simma till fastlandet. Sannolikheten att överleva om man försökte var obefintliga. Hon visade demonstrativt upp dagens elektroniska fotboja och påvisade att det på kort tid hänt mycket inom svensk rättsskipning...
Lasse Maja delade cell med 20-40 andra dömda. Vi fick också besöka Sveriges första enmansceller. Idén om enmansceller hade man fått från USA och pilotprojektet i Sverige ägde rum på Karlstens fästning. Tre män blev inlåsta under fem år i var sin cell. Dörrarna stängdes och öppnades inte på fem år. En gång per år fick de tala med en präst. Två av männen dog och den tredje blev galen. Den tredje dömd för nattvardstrots... Att hamna på Karlstens fästning måste onekligen ha skapat en livskris. Testet ansågs som en succé och sedan dess har varje brottsling i Sverige en egen cell. Även om encellsprincipen fortfarande gäller måste vi väl erkänna att straffen blivit betydligt lindrigare på kort tid? Jag hoppas att inte Erdogan, i Turkiet, lär av den tidens straff nu när han passar på att rensa ut bland sina motståndare. Förutom att händer kapades som skrivit något illa mot kung eller landet drogs också tungan ur munnen på den som sagt något illa om kungen eller riket... Därefter halshöggs man. Vi har många värden att försvara som är en del av dagens Sverige! Det är dumt att ta dem som självklara. Min uppfattning är att våra värderingar idag kraftigt minskar risken för att enskilda medborgare hamnar i livskriser, är jag för optimistisk i sommarvärmen? Och håll med om att "problemet" med att min mobiltelefons batteri tog slut är relativt litet. Jag har ju inte ens Pokémon Go nedladdat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar