måndag 25 april 2016

Långsiktig oförmåga


Är det demokratiska priset för ansvarsfullt agerande för högt?
Är de allra flesta människor oförmögna att tänka i scenarier och långsiktigt. Är det helt enkelt få människor förunnat. Allt för ofta hamnar jag i samtal som handlar om historia eller nu. Jag har länge förundrats över hur få människor som tycks kunna eller vara intresserade av strategiska framtidsfrågor. Tiden ägnas åt att mest minnas historiska oförrätter eller åt att förhålla sig till dagens situationer. Politiker är inga undantag. Självklart är det så eftersom vi är som folk är mest. 

Det tråkiga med oförmågan, eller oviljan, hos många att ordentligt tänka framåt är att många ställningstaganden blir kortsiktiga och oansvariga. Uppsala kommun är ett lysande exempel. Ekonomin i kommunen är urdålig trots att makro och mikroförutsättningarna i övrigt är mycket gynnsamma. Verksamheten är i förhållande till andra kommuner ineffektiv och Uppsalaborna blir allt mer skuldsatta. Sett till den löpande verksamheten gjorde kommunen ett underskott i verksamheten under ett så lysande år som 2015. Och Uppsalabornas ökande gemensamma skulder växer och växer och är nu 12,6 miljarder kronor.  Då tycker majoritetens ledare att vi under en bokslutsdebatt ska prata om politikens innehåll istället för siffror. Förnekelsen och oviljan att fatta verklighetens allvar blir dyr för folket. Det går nämligen inte att för länge leva över sin intjäningsförmåga eller över de sparade pengar man kan förbruka. Så enkelt är det. Utan betalningsförmåga kan man inte erbjuda barnomsorg åt de som jobbar. Man kan inte erbjuda bra utbildning till våra barn. Man kan inte erbjuda bra omsorg och vård till våra svaga. Är det svårt att fatta? Oförmågan att städa i verksamheterna är särskilt besvärande då kommunens revisorer gång efter gång lyfter fram att kommunen har allt större problem. 

Winston Churchill sa att demokrati är det bästa vi har tills vi har något bättre. Det är ett bra sätt att uttrycka demokratins brister. Demokratins former är dock olika runt om i världen, även inom den västerländska så kallade "fria" världen. För det första borde även Sverige mer seriöst överväga om inte personvalet ska få större betydelse. Det har det i många andra västländer. Då blir ansvarsutkrävandet tydligare. Det kollektiva ansvaret har sina fördelar men det gör också att människor kan gömma sig bakom gruppen och slippa känna den individuella press som jag tror är bra att enskilda ledare känner. Man får tycka att ekonomi är tråkigt men ingen kommer undan ekonomins påverkan på allt. Det vet ju alla människor. Ändå låtsas så många att det inte är så. Om årets resultat för Uppsala kommun blir lika dåligt som 2015 kommer den stora slaktkniven snart komma fram. Det tvingas politikerna till av finansmarknaden oavsett att ledande politiker fruktar rösttapp när behövande invånare tvingas leva med mindre samhällsstöd. 

Vi som är så snälla
Kan det vara så att en kortsiktig och ansvarslös migrations och integrationspolitik kan göra att vi får blodiga och samhällsdyra terrorhandlingar även i Sverige? Här hos oss? Vi som är så snälla. Vi som ständigt ska rädda hela världen! Det är väl inte möjligt.... Det är viktigt att välja politiska ledare med förmåga att värdera sannolika scenarier. Då gör man fler klokare vägval i samhällsutvecklingen än okloka. Ja, ja.. Vi ska ju alla ändå dö en dag. Pappas gravsättningsdag är nu satt till den 12/5.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar