Förändring är normaltillstånd
Varför
är motståndet för förändring så stort? Både du och jag vet ju att det är
normaltillståndet. Dessutom är vinnarna de som snabbast ställer om och
utnyttjar nya möjligheter. De ständiga förändringarna är inte alltid till det
bättre för enskilda människor. Just det är sannolikt skälet till den starka
förändringsovilja många bär på. Varför ska just jag vinna på denna förändring?
Om inte svaret omedelbart är typ "det gör jag" så tar motståndet
över. Maktperspektiv och konsumtionsperspektiv påverkar i grunden hur de flesta förhåller sig till förändringar. Många är dessutom mentalt låsta kopplat till ideologiska eller religiösa
trosuppfattningar. Darwins läror kan inte nog många gånger påminnas om. Även om det har debatterats mycket om vad han verkligen sagt och inte sagt. Mycket klokt av hans forskning finns onekligen nedskrivet. På många sätt anser jag att han bland annat leder i bevis att det är främst den mest förändringsbenägna som överlever. Det innebär inte att man i den mänskliga världen är "ja sägare" för att vara förändringsbenägen. Debatten om öppenhet och
slutenhet är intressanta exempel. Vissa anser att vi inte ska skärpa till
övervakning och gränskontroller. Andra ser det som självklara anpassningar till
en osäkrare och farligare tid där skyddet av det folk varje nation har ett
särskilt ansvar för anses viktigt. När jag jobbade på Ericsson talade vi ofta om hur bekvämt det skulle vara om våra pass också har radiochip och sensorer som snabbt gör att vi kan gå förbi passkontroller utan att sannolikheten är hög att det är förfalskade pass. Varför används inte den tekniken idag? Då skulle ju alla tiotusentals falska svenska pass som är i rörelse bli värdelösa. Ja, ja tider och trender kommer och går.
Hen som nytt ord
I början när hen lanserades som nytt ord
i Sverige var jag skeptisk. Min första uppfattning var att det var ett exempel
på missriktat feministiskt dravel. Samtidigt är jag en förändringsbenägen
person om jag förstår varför något nytt är bra rent generellt eller nödvändigt
för att klara den ständiga konkurrensen mot andra. Det tog inte länge för mig
att konstatera att hen är en smart utveckling av vårt språk och ordet är
könsneutralt, vilket är hela poängen. Vad är konstigt med det? Varför ska vi
skriva hon eller han när det inte styr hjärnan rätt? Visst är det väl bra med
ett ord som är könsneutralt när man beskriver någon där den man beskriver kan
vara både av kvinnligt eller manligt kön? Denna påskafton uppmanar jag alla
svenskar att omfamna hen och gå framåt mot en framtid som kan bli fantastisk.
Framtiden skapas av dig, mig och alla andra med livsvilja och kraft. Den som
förstår det inser att hen tillsammans med andra kan "flytta berg". Vi
kan, vi vill och vi vågar bygga en ljus och medmänsklig framtid tillsammans.
Visst känns en sådan framtid bättre än en som är mörk och omänsklig? Ledaren, i
alla sammanhang, hen måste ta ett större ansvar för orden i sin kommunikation
så att de bättre bidrar till en trovärdig verklighetsbild men också en framtidstro, särskilt viktigt i tuffa tider. För att ett samhälle ska
utvecklas positivt måste de allra flesta känna framtidstro, även bland de som
växer upp i våra svaga utanförskapsområden. Det tycks inte alla fatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar