Tid för nystart

Vilken väg framåt är sannolikt klokast?
Att det är kaotiskt inom rikspolitiken är uppenbart för de flesta. Tyvärr gottar sig en del politiskt aktiva i detta då de ser politiken som ett spel. För mig är politiken självklart ett spel om vem som mest kan vara med och forma framtiden MEN politiken handlar också om att ta ansvar för det uppdrag alla folkrepresentanter tagit på sina axlar. Det ansvaret att göra det lika bra eller bättre för oss svenskar. Då duger det inte att låsa in sig i hörn som leder mot politiska låsningar som INTE ser till svenskarnas bästa. Jag anser fortsatt att den bästa vägen framåt i nuläget är en Socialdemokratisk regering som sväljer stoltheten, visar stor ödmjukhet, administrerar Alliansens budget till hösten 2015, då de presenterar en ny egen budget som de gjort överenskommelser med övriga om att den vinner. M, C, FP och KD kan avstå från att lägga en egen endast den gången och lägger ner sina röster om S inte lägger fram en budget som helt är i strid med deras hjärtefrågor. Med en S regering som sväljer stoltheten kan förhoppningsvis nödvändiga, och mot befolkningen ansvarstagande, blockövergripande överenskommelser göras inom försvarsområdet, energiområdet, infrastrukturområdet och migrations/integrationsområdet. En fastlåst Alliansregering och ett tjurigt S är sannolikt ingen väg framåt som levererar kompromisser som blir bäst för svenskarna. Tyvärr kunde inte S pröva detta vägval av egen kraft. Om frågan hamnat hos talmannen hade sannolikt M, C, FP och KD tagit chansen att bilda regering. Deras alternativ skulle ju vara större än ett ensamt S.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/lofven-ar-arg-och-annu-argare-kommer-han-att-bli/
http://www.dn.se/val/nyval-2015/valjarna-ger-regeringen-ett-bottenbetyg/
http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/det-ar-sa-jamnt-det-kan-bli/

Varför inte M, FP, C och KD nu?
Oavsett vem som försöker regera landet i dagsläget så är det en mycket komplex och svår uppgift. Jag anser att M, FP, C och KD behöver konsolidera sig själva ett tag. Därefter känna på varandra igen. Precis den vägen framåt som var tänkt. Den vägen är fortsatt viktig för dessa partier och för icke vänsterkrafter. Idéutvecklingen behöver mer energi. Nya partiledare behöver väljas och deras entourage ska utses. Och dessa nya ledare ska i sina nya roller testa av personkemin under andra former än i en operativ regering med övriga tänkbara partiledare. Kindberg-Batra, Lööf, X och Y kanske inte alls blir ett fungerande lag. Björklund är förbrukad. Om FP ska kunna vända sin negativa utveckling är det dags för skifte. Och KD kanske ska följa övriga allianskompisar och välja en kvinnlig partiledare. Ebba Busch-Thor kanske?

Jag tycker det är olyckligt om vi i detta läge får en svag och mycket oprövad ny Alliansregering. Och en hämndlysten Socialdemokrati. Då är risken stor att makthungern och hungern att bli Sveriges första kvinnliga statsminister är viktigare än att försöka säkra den borgerliga politiken vid makten. En konsoliderad borgerlighet med dess olikheter har stora möjligheter att senast 2018 ta över makten. Då kan icke vänsterpolitik få chansen att åter leda landet i över 8 år. Hoppas att inte kortsiktighet vinner före långsiktigt smart tänkande! Tyvärr är det väl som vanligt stor risk för att kortsiktigheten segrar. Oavsett om Borg lockas tillbaka eller ej så behöver framförallt M, FP och KD forma om sina "trupper". Det gäller att vinna "kriget" inte några enskilda segrar.