Om inte du aktivt tar ansvar för ditt eget välbefinnande, nu och i framtiden, varför ska någon annan göra det? Det minsta du borde ta på största allvar är ditt ansvar att rösta klokt. Klokt är bland annat att rösta på möjliga kandidater som är fulla av kunskap och erfarenheter. Kunskaper och rikligt med erfarenheter gör ofta människor till pragmatiker.
Pragmatism är nästan alltid mycket viktigare än ideologiskt bubbleri. Att politiken tappat mycket av sin tidigare pragmatism och förmåga till gränsöverskridande kompromisser tror jag är kopplat till politik som en karriär. När människor planerar för att bli livstidsförsörjda som politiker har det demokratiska systemet tappat sin viktiga folkliga förankring.
Sokrates var en tänkare av gigantiska mått. En tänkare med mycket kloka insikter. Tomas Gür levererar då och då också mycket kloka reflektioner om det som händer i vår nutid och vad som kan vänta runt hörnet. Nedan bifogar jag hans senaste gästkrönika i SvD. Broilifieringen av politiken öppnar upp för stora möjligheter till demokratisk nyordning. Väljarna bestämmer.
”Och samtidigt med Kinberg Batra blev också Ebba Busch Thor, Kristdemokraternas, ordförande. Hon, Fridolin och Lööf var alla 28 år när de fick jobbet. Nu hade inte bara samtliga partiledare sin bakgrund i sitt partis ungdomsförbund; några av partiledarna var dessutom i samma ålder som medlemmarna i ungdomsförbundet. Sara Skyttedal, som då ledde kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU, var ett år äldre än sin partiledare.
Trots tusentals aktiva medlemmar, många seniora politiker med lång livserfarenhet och från yrken utanför politiken, menade sålunda samtliga tre partiers beslutande organ att en ung person, utan yrkeserfarenhet utanför politiken var den lämpligaste ledaren för partiet och potentiellt också för vårt land. Ty varje partiledare ska ju också kunna bli landets statsminister (oavsett hur litet partiet må vara). Folkpartiledaren Ola Ullsten var Sveriges statsminister 1978–1979, trots att hans parti i valet 1976 bara fick 11 procent av rösterna. Ullsten var då 47 år.”
”För mig säger ett sådant mönster mer om politiken och partierna än deras deklarerade ideologier – att miljöpartiet är ett ekologiskt och grönt parti, att centern är gröna liberaler eller att kristdemokraterna är konservativa. Vad är det då detta mönster säger? På ett första plan, givetvis, att politiken blivit ett värv till vilket man fostras från unga år.”
”På ett andra plan visar fenomenet med tre olika partier med sina 28-åriga statsministerkandidater, att också det politiska systemet har fallit till föga för den tilltagande ungdomskulten i Västvärlden.”
”Hur det samhälleliga experimentet med immigrationen till Sverige kommer att slå ut socialt vet vi inte än. Men politiskt har vi redan ett facit. Faktum är att vi lever i detta facit nu i dag.
Så här ser det ut:
Året efter Georg Anderssons uttalande om invandringen till Sverige som ett socialt experiment grundades Sverigedemokraterna. Budskapet var att man kraftigt motsatte sig Anderssons experiment. Samma år, 1988, ställde partiet upp i riksdagsvalet. SD fick då 1 118 röster – det var 0,02 procent eller två tiondels promille av rösterna. Det betyder att på 5 000 väljare var det en enda som valde att rösta på SD.
Tio år senare hade det proportionellt hänt en del, men i absoluta tal var prestationen fortfarande tämligen blygsam. Valet 1998 fick SD 19 624 röster – det var 0,37 procent av rösterna. Det betyder att 1 av 250 personer röstade på SD. Och ungefär så ser det ofta ut bland de utomparlamentariska partierna – de brukar samla någonstans mellan ett par tiotal till ett par tiotusental röster. Inte så mycket mer. Där brukar de flyta runt, val efter val.
Men det senaste valet, 2018, fick SD 1.135.927 röster, eller 17,5 procent. Nu röstade alltså mer än var sjätte person på det partiet.
Denna stegring på 20 år, rubrikordet brukar vara ”kometkarriär”, är oskådad i svenskt partiväsende i modern tid.”
Men då ska man också komma ihåg att i dessa omvälvningar som frambringade dessa unga ledare, var det både det gamla samhällssystem och det gamla partisystemet som vältes över ända. I det perspektivet bådar det unga och ungdomsförbundsliga ledarskapet i de etablerade partierna inte så gott för framtiden – för dessa partier, först och främst.
Om jag ska göra en drömtydning tillika samhällsspaning av denna hybridbetraktelse, inte minst med tanke på de danska och norska förändringarna i det partipolitiska landskapet som fond, kan jag säga att hårda tider väntar de gamla partiernas ledningar, oaktat ledarskapets ålder, och att fältet kommer att vara fritt för partipolitiska förnyare, innovatörer och entreprenörer, också oaktat deras ålder.
Den politiska turbulensen kommer att öka i den redan turbulenta tid vi lever i.
https://www.svd.se/en-samtidstydning-eller-en-dromspaning-om-sverige
Dagens besvikelse
Partierna som gjorde upp om Januariöverenskommelsen. S, MP, C och L. De lärde sig inget av den tidigare idiotin Decemberöverenskommelsen. Liknande demokratiskt vidriga överenskommelser visar tydligt hur urspårad svensk demokrati blivit. Sannolikt en av många konsekvenser av broilifieringen av Sveriges riksdagspartier. Det svenska folket är allt mer missnöjt. Med all rätt. Anna Dahlberg, Expressen, skriver klokt om det politiska etablissemangets gigantiska fiasko. ”Den våg av misstro som nu sköljer fram är ett gigantiskt underbetyg åt det politiska etablissemanget.”
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sd-blev-som-vantat-vinnare-pa-januariavtalet/
Dagens stjärna
Kristoffer Appelquist på Svenska Nyheter, SVT. Han bjuder i nedan länkade avsnitt på en enkel beskrivning av den politiska positioneringen höger-vänster och GAL-TAN. Du som är politiskt intresserad, se den.
https://www.svtplay.se/video/23676334/svenska-nyheter/svenska-nyheter-sasong-4-4-okt-22-00?start=auto
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar