Kunskaper, erfarenheter och professionalism är alltid värdefulla. I alla dess former. Oavsett om vi talar om förmågan att förstå och klara av att spela fotboll på världsnivå, vara en mästersnickare, fantastisk undersköterska, utmärkt lärare, prisbelönt företagsledare och så vidare. Vi vet detta. Ändå är det inte självklart att även politikens företrädare måste ha annan omfattande arbetslivserfarenhet än i huvudsak politiskt engagemang. Det är självklart ett problem för ett litet nordligt exportberoende land som Sverige. I synnerhet när landet inte längre befolkas av så homogena invånare som för bara 50 år sedan. Enligt Rapport i förrgår är idag runt 20% av Sveriges befolkning född utomlands. Två miljoner människor i absoluta tal. De kommer från väldigt många olika kulturella bakgrunder. Många kommer också från bakgrunder där de ogillar andra grupper av invandrare från sitt tidigare hemland. Hur ofta talas det om konflikter mellan olika invandrargrupper i svenska debatter? Dessa konflikter på svensk mark är viktiga att förstå om en misslyckad integrationspolitik ska vändas och bli framgångsrik. Vi vill väl göra invandringspolitiken till en framtida framgångssaga?
Det är en extrem brist för Sveriges politiska ledningar idag att de inte har någon praktisk skolning av att leda i en mångkulturell miljö. Jag skriver mycket om detta i min bok "En stund på jorden". Svensk integrationspolitik är misslyckad och kommer så att förbli så länge vi saknar politiska ledare i kommuner och nationellt som kan leda det viktiga arbetet på ett professionellt sätt. Som nästan alltid reflekterar Malkom Kyeyune väldigt klokt nedan, "djävulen finns alltid i detaljerna":
"Att säga att svensken är bra på att hylla integration i teorin men desto sämre på att genomföra den i praktiken är knappast en underdrift."
"Det finns i princip ingen svensk som inte håller med om uttalandet ”frihet är bra”, men det betyder knappast att det finns någon fantastisk samsyn om de svåra frågorna; hur man väljer att definiera frihet skiljer sig som bekant enormt mellan olika personer och partier. Ju närmare vi kommer att kunna prata om integration som något annat än en bön eller en magisk besvärjelse, desto mer kontroverser kommer vi att introducera. Djävulen bor i detaljerna, som det heter."
"Nja. Jag är personligen en av dem som kan bli arg över idén att inte fira skolavslutning med gamla psalmer i kyrkan. Inte för att jag tror att det vaccinerar mot helveteselden, utan för att jag helt enkelt tror att det finns ett egenvärde i att bevara en säregen sorts kedja mellan generationerna; det är vetskapen om att ens föräldrar och farföräldrar sjungit samma sånger, och att ens egna barn kommer att sjunga dem, som folk värnar."
"Sokrates sa ju som bekant att det enda jag vet är att jag ingenting vet. Hans insikt vore verkligen på sin plats hos många politiker i dag. Det är först när vi lägger ut alla de målkonflikter och resonemang vi faktiskt aldrig tänkt att ta ställning inför som debatten om integrationens vara eller inte vara kan börja röra sig framåt på riktigt."
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/integration-kraver-att-vi-borjar-vaga-ta-stallning-29684
Politiker som år efter år har vägrat att konstruktivt ta i tydliga verkliga problem. Som ofta lyckas Alice Teodorescu beskriva xxxxx
”Ängsligheten som präglar debatten om sociala problem i förorten är en förolämpning mot de skötsamma invånarna. Dessa människor är som folk är mest. De vill ha ordning och reda och en bättre framtid för sina barn.”
”Esaiasson sammanfattar sina slutsatser under 19 observationer som utmanar en rad föreställningar om förortens invånare; bland annat visar studien att förtroendet för polisen och andra samhällsinstitutioner inte alls är särskilt lågt, att civilsamhällets organisationer inte fungerar som förväntat, men också att många uppger att de litar mer på göteborgare och svenskar i allmänhet än på Bergsjönbor eller Hjällbobor i allmänhet.”
”En av de iakttagelser som återkommer i boken rör de boendes syn på de som missköter sig. Många lyfter slarvet med hushållssopor, föräldrar som tappat kontrollen över sina barn och den till synes utbredda bidragsmentaliteten. På frågan om ansvaret för hur det går för ungdomarna i stadsdelarna mest ligger på samhället, eller mest hos ungdomarna och deras föräldrar, eller lika mycket på båda svarade 47 procent att båda har lika stort ansvar. 37 procent ansåg att föräldrarna och ungdomarna bar det större ansvaret och endast 16 procent menade att huvudansvaret låg på samhället.”
”Politiken behöver tänka om. Utgångspunkten måste vara att invandrade är handlingskraftiga aktörer, lika villiga och kapabla som vem som helst att ta ansvar för sig själva och sina barn. Det är i grunden en fråga om respekt, om att fylla frasen om alla människors lika värde med substans.”
”De skötsamma människorna i förorten är som folk är mest – skötsamheten och moralen sitter varken i hudfärgen eller i plånboken. De vill leva i frihet och trygghet och se sina barn växa upp och få det bättre än vad de själva har haft det. Irritationen över de som missköter sig, som skräpar ner, som utnyttjar bidragssystemet är helt naturlig. Det är alltid de skötsamma som offras när samhället sviker.”
https://www.gp.se/ledare/skärp-er-men-inte-bara-i-förorten-1.19186520Dagens stjärna
Soheila Fors. Svenska politiker har inte bara stöttat fortsatt segregation mellan invandrargrupper, okunnig politik har förvärrat segregationen för många invandrare. Kompetent politiskt ledarskap kan självklart ändra denna destruktiva utveckling runt om i Sverige.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/70JoM8/vi-bor-i-forortsakvarier-och-matas-med-bidrag?fbclid=IwAR3lw9dqg_g0fwh6FrNrCL2aXGL1fijX-T8aRBESI7r6Nl1A9zD_L4WsTb4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar