Alla innovatörer och entreprenörer vet att motståndet mot nytänkande är stort. Nytänkande mot strömmen är självklart svårt även inom partipolitikens värld. Om det lyckas kan belöningen bli stor. Om det misslyckas gjordes ändå ett seriöst försök. I vår demokrati är det ändå väljarna som avgör vilka krafter de mest tror på. Uppsala är tveklöst en av norra Europas mest innovativa samhällen. Nu även med en innovativ demokratisk rörelse. Idag är partiets andra dag ute i verkligheten. Nu är partiet tillgängligt för invånare att ansluta sig till. Utifrån de ramar Utvecklingspartiet Demokraterna har kommer vi nu med experter och invånare konkretisera den politik vi rullar in i år 2022 med. Tänk att vissa politiska ”förståsigpåare” inte förstår att detta är centralt. Varför skulle de göra det? De tänker i gamla invanda banor. Utvecklingen av demokratin i sig självt är centralt i vårt bidrag till samhällsutvecklingen. Om andra partier hakar på är det toppen. De har inte tagit till sig mycket av slutsatserna i demokratiutredningarna under ledning av Göransson och Wästerberg! Särskilt människor som hittills valt att rösta på S, SD, M, C, L och till viss del MP kommer att se Utvecklingspartiet, UP som ett starkt alternativ i valen 2022.
Jag är stolt över den nya partistyrelsen efter gårdagens pressträffar. Ett genuint och ideellt engagemang för att bidra till stärkt demokrati, attraktivare utveckling av Uppsala och en konkurrenskraftig utveckling av våra barn, unga företag, universitet och stödjande kringverksamheter. Stora delar av partistyrelsen symboliserar den demokratiska nytändningen som behövs.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=7325862
https://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/politiken-maste-likna-en-bolagsstyrelse-5434076.aspx
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/uppsalas-nya-parti-mat-resultaten-och-prata-om-det-forbjudna
https://mobil.unt.se/asikt/debatt/ett-nytt-uppsalaparti-for-framtidsoptimism-5431727.aspx
Den välskrivande Sakine Madon, UNT, reflekterade idag om det nystartade partiet Utvecklingspartiet Demokraterna. Lite förvånad är jag över att inte en så briljant tänkare snabbt efter lanseringen hann förstå att en mycket grundläggande idé med det nya partiet är att nutidsorientera vår demokrati. Om vi redan nu, utan djupa samtal med relevanta experter och många engagerade Uppsalabor hade presenterat ett helt program, då hade vi varit som övriga partier. Att bidra till demokratisk vitalisering är ”bara” väldigt viktigt, det drar inga röster. Det viktiga är viktigt för oss. När vi rullar in i valåret 2022 kommer Utvecklingspartiet Demokraterna erbjuda Uppsalaborna både ett brett och konkret politiskt program samt många mycket praktiskt erfarna företrädare som brinner för att bidra till ett attraktivare och konkurrenskraftigare Uppsala. Redan nu har UP satt ner pålarna i viktiga lokala sakfrågor. Invånare och företag ska få behålla så mycket av sina intjänade pengar som möjligt. Vi är för antingen BRT, långa bussystem på avskild yta, eller stadsbana. Vi är emot spårväg, särskilt i grundvattenkänsliga områden. Med fördel kan bland andra Madon läsa nedan artikel kopplad till "Dagens stjärna". Hur ser den framtid vi och våra barn vill leva i ut? UP kommer att klä den i en möjlig attraktiv och konkurrenskraftig bild.
”Att partiets representanter kom från olika politiska läger – bland annat Moderaterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet – öppnade upp för en bred väljarbas. Personer som ger upp karriärer i etablerade partier för någonting oprövat ger intryck av att vara ärligt engagerade. Väljare som var missnöjda med den politiska kulturen i Göteborg fick ett alternativ. Nu när bygget av Västlänken är i full gång säger sig Demokraterna vilja göra ”kommunalt slöseri” till ny profilfråga. Frågan är vad som skulle vara Uppsalas nya partis ”Västlänken”. Frågor som förtätning och spårväg engagerar, men det är svårt att i dagsläget se den avgörande politiska frågan. Dyker en sådan upp, samt ett ambitiöst program och fler intressanta partiprofiler, kan saker hända. Om inte, är det upplagt för platt fall.
Det räcker inte långt med att vara framtidsoptimister – eller missnöjd med sitt gamla parti.”
https://mobil.unt.se/ledare/nytt-parti-behover-mer-an-optimism-5434109.aspx
Dagens besvikelse
Särskilt Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet som drivit och driver en ansvarslös migrationspolitik utan rimlig förmåga till konsekvenstänkande. "Bara" nedan pensionsutmaning innebär att Sverige återigen går mot att få ett riktigt "fattigdoms-Sverige".https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6799941&fbclid=IwAR1Rk8WIJnyJijVGuuyLGffNLig30ZPxj6GIAKJK_1cPLnXq1jzIx6-o7PM
Dagens stjärna
Joakim Broman, GP. Ja, centraliseringen av allt för mycket makt är en oklok väg framåt. Särskilt inom EU där olikheterna globalt sätt också är en Européisk konkurrensfördel. Jag delar dock inte Bromans åsikt att motståndet mot oklok centralisering och korkad elitism är populism. Det är en klok invånarreaktion och en klok liberal balansakt.
”Västvärldens liberaler har tappat balansen. Så kanske man kan sammanfatta Adrian Wooldridge, politisk redaktör på tidskriften The Economist, som i en essä förra året (12/6 -18) försökte analysera liberalismens tillstånd.”
”Överallt där det sker har liberaler svårt att stå emot. Vad beror det på? Wooldridge menar att liberalismen kommit att domineras av det som i andra sammanhang kallas “anywheres”: en elit i näringsliv, politik och kultur som känner sig hemma var som helst i världen. Han pekar på att liberalism är att balansera mellan fyra motsatsförhållanden: elitism och demokrati, toppstyrning och självorganisering, globalt och lokalt, samt “hårda” respektive “mjuka” värden.”
”Misstaget liberaler gjort är att i alltför stor utsträckning omfamna det förstnämnda alternativet i dessa fyra motsättningar. Man har flyttat makt till EU-institutioner, centralbanker, IMF och Världsbanken, visserligen ofta med goda syften, men alltjämt på bekostnad av lokalt och nationellt självbestämmande. De federalistiska principer som EU-positiva liberaler ibland hänvisar till tycks samtidigt bara innebära att makt kan flyttas uppåt – aldrig nedåt. Man har värderat produktivitet och effektivitet över allt annat.”
”Det är bland annat detta, skriver Wooldridge, som föder populismen. Och när den rusar fram är den liberala ryggradsreaktionen att distansera sig. Svaret på populisternas ilska blir än mer elitism, än mer toppstyrning, än mer globalisering – vilket förstås bidrar till att stärka populisterna ytterligare.”
”Woldridge hävdar att lösningen är en annan. Liberalismen måste återbalanseras. Liberaler måste närma sig och tala med såväl marxistiska som högerpopulistiska kritiker, utan att själva hänfalla till populism. Tron på demokrati och lokalt självbestämmande måste återupprättas.”
”Det handlar till exempel om att ta kontroll över migrationsfrågorna, om att acceptera resultatet i Brexit-omröstningen istället för att motverka det, om att låta väljarna rösta fram ledamöter i EU-kommissionen. I detta ryms en insikt om att liberalismen, med alla sina universella ideal, alltid måste börja som en lokal kraft. Även om de processer som Wooldridge beskriver varit positiva på det stora hela, lever de flesta människor sina liv i det lokala samhället, inte i det globala. Det är något som tydligare borde återspeglas i det politiska beslutsfattandet och i de politiska strukturer som formar samhället. I svensk kontext skulle det kunna översättas till ett revitaliserat kommunalt självstyre. Kommunerna är idag bakbundna av lagkrav, regleringar och riktade statsbidrag. Staten dikterar inte bara vad de får göra utan vad de måste göra, och därtill ofta hur.”
”Det finns förstås goda argument på båda sidor av sådana reformer. Statliga stordriftsfördelar står mot lokalt inflytande. Ta frågan om kommunala tiggeriförbud: liberala, principiella invändningar ska vägas mot den lokala bestämmanderätten över det offentliga rummet. Men det är svårt att förneka Wooldridges poäng: all maktförflyttning bort från det lokala, all toppstyrning och alla avsteg från demokratin, hur välmotiverade de än är, riskerar ytterst att ha ett pris i form av en växande populism. Ska liberaler ha en chans att stå emot är det kanske dags att börja göra sina balansövningar.”
https://www.gp.se/ledare/liberalismen-kan-inte-vara-ett-elitprojekt-1.19223631
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar