Jag har under hela mitt vuxna liv haft förmånen att träffa många speciella och fantastiska personligheter. Från många av jordens hörn, olika etnicitet, olika religiös grundplatta och olika politisk grundövertygelse. Jag känner mig mycket priviligierad över att ha fått och tagit chansen att få träffa alla dessa människor som lärt mig mycket men också givit många stunder av glädje. För mig är människan central och det jag älskar mest av allt är möten med andra människor. För att utvecklas, för att ha trevligt, för att lösa problem, för att göra affärer o s v. För mig är möten med människor och relationer med andra människor avgörande för ett "lyckat" liv. Vad är "avgörande" för att du ska känna att du har ett lyckat liv? Mer i skattkistan? Fler bilar? Högre titel? Ständigt strålkastarljus? Regelbunden ensam tid i naturen? Du bestämmer vad som är meningsfullt i ditt liv. Bara du!
Förtroendeuppdraget att företräda Uppsalaborna som kommunalråd i Uppsala har inneburit många uppskattade möten med imponerande människor. Och det mest annorlunda i jämförelse med mina tidigare uppdrag är bredden på människornas inriktningsområde och djupet i deras sociala status. Min verklighet var tidigare bland välutbildade, välavlönade, prestationshungriga och oftast affärshens. Jag har fortsatt ett starkt nätverk bland affärshens och konstnärer men mina referensramar har under de senaste fem åren vidgats på ett fantastiskt sätt. Den på många sätt priviligierade världsbubblan jag tidigare levde i har bytts mot en lokal tillvaro där jag varje morgon vaknar och känner mig som ett med alla delar av Uppsala. Uppsala har en speciell plats i mitt hjärta, så är det. Och det känns faktiskt meningsfullt att kämpa för Uppsalas och Uppsalabornas positiva utveckling. Även om jag då och då känner ett starkt sug för att åter åka jorden runt och göra affärer.
En av de fantastiska medmänniskorna jag lärde känna lite, med en för mig annorlunda bakgrund och livsinriktning, var doktor Hans Levander. Hans engagemang i mycket, inte minst "city of care" var beundransvärt. Han dog allt för tidigt. Idag ska jag gå på Per Hulténs begravning. Även han en imponerande och i förhållande till mig en annorlunda personlighet. Hans engagemang i miljöfrågor var fantastiskt och hans ideella insatser och resultat beundransvärda. Både Hans och Per hittade meningar med sina liv. Trots det möts vi alla i döden. Vila i frid Per!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar