Vilka är vildast

Vildarnas tid

Inom politiken finns allt fler så kallade vildar. Vissa har själva valt att bli vildar genom att gå ur ett tidigare parti för att istället i en demokratisk församling anse sig företräda ett annat parti. Andra har uteslutits ur sitt parti på tydliga och rimliga grunder. Vissa har uteslutits på okända grunder och väljer att stanna kvar och tjäna de invånare de ställt upp på att efter bästa förmåga företräda. Jag tillhör den sista kategorin. Hade jag inte på orimliga grunder uteslutits av ett tidigare parti, och innan det partiet gjorde Januariöverenskommelsen, hade mitt moraliska dilemma om att inte svika mina väljare ställts mot att det partiet än en gång gjort en odemokratisk lösning som jag inte hade accepterat. För mig hade det blivit droppen och jag hade valt att lämna och hoppas att de som röstat på mig kunde förstå att det var droppen som gjorde att det inte längre var möjligt för mig att förknippas med det partiets sätt att företräda oss invånare. Tack vare den orimliga uteslutningen slapp jag svika mina väljare och kunde fortsätta att i opposition, efter bästa förmåga, tjäna för Uppsalabornas bästa. 

Widar Andersson, Folkbladet, skriver intressant och läsvärt nedan. Det ligger en del i det han skriver. "Vildar" som själva valt att lämna tycker inte jag heller ska fortsätta sina uppdrag. "Vildar" ska absolut inte i demokratiska forum göra sig till representanter för något parti som ännu inte fått ett tillräckligt stöd i ett allmänt val. Själv agerar jag hela tiden inom Uppsala kommun som oppositionspolitiker och politiskt obunden. Att jag också är partiledare i ett nybildat lokalt parti är ett annat uppdrag och där jag och alla övriga medlemmar i det lokala partiet kämpar för att i kommun- och regionvalen 2022 få ett starkt stöd av invånarna i Uppsala kommun och övriga Region Uppsala. Det som verkligen skadar tilltron till demokratin är när människor på orimliga grunder utesluts. Den ordningen är minst sagt demokratiskt vidrig och vittnar om ett förakt för många väljare som faktiskt röstar på enskilda representanter som de tror är bäst på att företräda deras intressen.

"Lagar och överenskommelser i lokalpolitiken bygger på att det är hederliga och anständiga partier/politiker som deltar i verksamheten. När så inte är fallet så står det allmänna ganska så skyddslöst. I Norrköping har SD: s sammanbrott resulterat i ett stort antal så kallade vildar. En vilde har t ex behållit arvodet på nästan 70 000 kronor i månaden som oppositionsråd; ett uppdrag han hade då han uteslöts ur SD. Flera vildar hävdar att de nu representerar partier som inte är invalda i fullmäktige."

"Vildar är ett elände i sig självt. Men svårt att göra något åt utan omfattande lagändringar. Däremot är det angeläget med reformer som stoppar stöld av uppdrag och arvoden som man fått av ett fullmäktigeparti som man sedan lämnar för att bli vilde. Försök att sätta sig över demokratin genom att låtsas representera partier som väljarna inte valt in bör också omöjliggöras. Demokratin behöver skydd från huliganer. Annars är risken stor att de hederliga och anständiga tröttnar på demokratin." 

https://folkbladet.se/asikter/ledare/artikel/de-hederliga-och-anstandiga-kan-trottna/renkn40r

Nu har det varit, och är, ”blodiga” tider inom partierna när de väljer vilka kandidater de sätter högst upp på sina kommun-, region- och riksdagslistor. Placeringarna på listorna avgör vilka chanser till politiska uppdrag en person kan få. Särskilt för alla broilerpolitiker står mycket på spel eftersom dom ofta försörjt sig på att vara politiskt aktiva. Många som nått topp positioner har också arvoden och fina titlar som få lyckas få i den riktiga världen utanför partipolitiken. Intressant att Marlene Burwick, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Uppsala, efter bara en mandatperiod i riksdagen. 

https://unt.se/nyheter/artikel/marlene-burwick-hoppar-av-som-s-ordforande-i-uppsala/rx18vwyl

Man kan beklaga sig över mycket, även vildar inom politiken. Det största problemet för oss invånare är dock att vi har på tok för få väl meriterade politiska ledare med omfattande arbetslivserfarenhet. Det är ett huvudproblem eftersom ledarförmågan har stora brister kopplat till de viktiga roller de trots kompetensbristerna gärna axlar.