Ledarlöst

Jag tar befälet

Får Sverige äntligen en rimligt kompetent ledare på statsministerposten i Magdalena Andersson? Att hon är bra på att dansa vet jag av egna erfarenheter vid flera tillfällen. Det kommer man långt på. Hon kommer från Uppsala, det får vi betrakta som en kvalitetsstämpel. Hon har faktiskt haft ett riktigt jobb under fler än tre år. Att hon dessutom både varit statssekreterare och finansminister innan rollen som statsminister gör henne mer kvalificerad än de flesta alternativen. Den bakgrunden skulle till och med kvalificera henne att kunna nomineras om hon var medlem i Utvecklingspartiet demokraterna. I den bästa av världar får nu det allt hårdare prövade Sverige en mycket kompetent ledare även om Socialdemokraterna har stor förbättringspotential inom delar av sin politik. Jag har också hört Andersson hålla mycket bra anföranden på fest. Även den förmågan en tillgång. Om hon väljs har Sverige, i en mycket rörig politisk tid, fått en av de mest kvalificerade statsministrarna genom tiderna. För Sveriges befolkning är det dock mycket illa att Ss maktalternativ idag är beroende av V och MP. Anna Dahlberg, Expressen, har länge efterlyst en krisregering med S och M för att få ordning på Sverige igen. Om det hade varit möjligt har Dahlberg rätt. Krisläget är allvarligt och de mindre partiernas orimliga påverkan bidrar starkt till de konstitutionella problem landet har. Idag är dock en sådan lösning politiskt omöjlig.

”Väljs Magdalena Andersson till statsminister blir hon historisk som Sveriges första kvinnliga statsminister. Men utmaningarna är många.”

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-magdalena-anderssons-svara-utmaningar

Expressens ledare skriver läsvärt om vilken ansvarslös regering vi idag har i Sverige, som förhoppningsvis nu avgår. Varför behöver vi ens ha en regering om de inte självklart tar på sig det ansvar de har.

"Frågan är om man ska skratta eller gråta åt S-ministrarnas krumbuktande. För även om ämnet är allvarligt börjar det faktiskt bli rent parodiskt. Den S-ledda regeringen duckar i fråga efter fråga och har upphöjt ansvarsflykten till konst."

"Lite bakgrund först: Den rödgröna regeringen har suttit vid makten sedan hösten 2014, och är således inne på sitt åttonde år i Rosenbad. Under denna tid har Sverige drabbats av en serie både inre och yttre kriser, däribland flyktingvågen, eskalerande dödsskjutningar utan motsvarighet i övriga Europa och coronapandemin med i dagsläget över 15 000 döda svenskar."

"Många tar nog för givet att regeringen var ytterst ansvarig under dessa kriser, men ingenting kan tydligen vara mer fel. Efter den svidande kritiken från coronakommissionen i fredags har såväl Stefan Löfven som socialminister Lena Hallengren vägrat att medge ett enda misstag. Löfven anmärker på kommissionens ordval – ”Haveri är att ta i” – och låter hälsa i ett Facebook-inlägg att regeringen hela tiden har agerat skyndsamt. Hallengren tar det ett steg längre. Hon ifrågasätter inte bara kritiken, utan slår fast: ”Jag är lika förbannad som alla andra över att det har dröjt” (om testhaveriet). Det är en ynkedom att regeringen inte kan visa större respekt och ödmjukhet inför den statligt tillsatta coronakommissionen." 

https://www.expressen.se/ledare/ansvarsflykten-borjar-nastan-bli-komisk/

Men hur ansvarslösa och vilse är Socialdemokraterna? De har verkligen gått politiskt vilse när de både låter V, MP och C hindra dem från att driva en mycket mer ansvarsfull migrations- och integrationspolitik och när de dessutom ur deras perspektiv tillåter C att få igenom delar av sin nyliberala ekonomiska politik enbart för att i dagens politiska spelsystem ha en chans till maktens finaste uppdrag. Viktor Barth-Kron, Expressen, beskriver deras "dilemma" på ett bra sätt nedan.

https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/nu-ar-det-s-tur-att-jagas-av-sd-spoket/

Viktor Barth-Kron, Expressen, sågar med all rätt Löfvens självgoda syn på sin gärning som statsminister. Sverige har på många viktiga sätt bara försvagats under hans ledning.

”Socialdemokraterna har haft rätt hela tiden. Särskilt nu, sedan Stefan Löfven blev statsminister. Sverige har fått en ny riktning, med historiskt stora satsningar på både polisen och välfärden. På presskonferensen efteråt försvarar Löfven sitt politiska eftermäle mot näsvisa frågor:

Januariavtalet innehöll faktiskt mycket bra socialdemokratisk politik!”

”Målet om EU:s lägsta arbetslöshet skulle prägla Stefan Löfvens gärning. Det var kanske inte utopiskt, men misslyckades ändå grovt.

”Mot slutet av sitt tal pratar Stefan Löfven om gängkriminalitet och om ”kampen för att ingen ung pojke ska dras in i det vedervärdiga våldet”. Tydligt utopiskt. Är det ett mål möjligt att nå, eller att åtminstone närma sig? Inte med januariavtalet eller med nio av tio socialdemokratiska vallöften från 2014 och 2018, kan omvärlden konstatera.”

https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/stefan-lofven-tar-ett-sjalvgott-farval/

En sak är säker och det är att Socialdemokraterna börjar förbereda för att kunna regera tillsammans med SD efter kommande val. Nu har både SSU och LO gjort utspel som bäddar för en sådan framtid. På många sätt matchar dessa partiers politik varandra bättre än den politik som S tvingas in i tillsammans med V, MP och C. Det svänger inom svensk politik.

Inom det militära tar man befälet efter att man fått befälet. Magdalena Andersson tar sannolikt befälet över Sverige inom kort. Då har Sverige en kompetent och beslutskraftig ”kapten” för skutan Sverige. Om hon ska klara uppdraget väl är det viktigt att hon fortsätter att dansa. Det skulle dock inte förvåna mig om Lööf stoppar tillsättningen av Andersson då hennes övergripande mål tycks vara att själv försöka bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Då har Sverige en statsminister som inte också är chef över ett parti. Då kan han ju förhandla på heltid…