I en rävsax

Dags för ledarskifte

Nästan alla har förstått att så länge som inte Socialdemokraterna och Moderaterna kan samregera måste de alternativa regeringsunderlagen bygga på stöd från antingen Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna och Moderaterna är inte beredda att samregera. I den verkligheten agerar ett parti, Centerpartiet, extremt destruktivt för Sverige. De måste välja om de ska stötta ett regeringsunderlag som behöver aktivt stöd av Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna, så enkelt är det. Men inte för Annie Lööf som fortsätter att inbilla delar av väljarkåren att något annat är möjligt. Det skulle inte förvåna mig om det fortsätter att vara ambitionen att försöka bli Sveriges första kvinnliga statsminister som återigen bidragit till stora problem inom svensk rikspolitik.

Karin Pihl, GP, skriver mycket läsvärt om den rävsax som Annie Lööf försatt sitt parti i och det ledarskap som kraftigt bidrar till att Sverige allt mer framstår som en "bananrepublik". Resultatet av denna Lööf-politik kan mycket väl bli räddningen både för L och MP i Sveriges riksdag. 

"En ny slogan för Centerpartiet skulle kunna vara ”Sveriges enda parti i den breda mitten”. Centerns politiska projekt sedan valet 2018 har varit att försöka få den politiska skiljelinjen i svensk politik att gå mellan ”mitten” och ”ytterkantspartierna” Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, snarare än mellan ett vänster- och ett högerblock."

"Gårdagens politiska tumult har slutgiltigt visat att projektet är ett misslyckande. Magdalena Andersson (S) valdes till statsminister. Sedan röstades en högerbudget igenom eftersom C inte ville stödja regeringens budget. Det fick Miljöpartiet att hoppa av regeringen, eftersom det inte vill sitta och administrera högerpartiernas ekonomiska politik."

"Om de andra partierna inte vill samlas i mitten får man väl blanda lite – en statsminister stöttad av V och en budget förhandlad med SD. De två ”extremerna” tar ut varandra. Ungefär så framstår det som att C har resonerat. Men ingen blir nöjd. Kritiken kommer nu både från vänster och höger. De förra anser att C är svikare som släppt fram en SD-förhandlad budget, de senare tycker att det är obegripligt att C inte vill ha en borgerlig statsminister när man låter en högerbudget vinna."

"Centern har alltså fått två problem: I stället för att betraktas som ett ansvarstagande parti av vänstersidan ses man som svikare som orsakar kaos i riksdagen. Det är det ena. Det andra är att konkurrensen om att vara det vänsterliberala partiet som står upp för "goda värderingar" kommer att hårdna med MP utanför regeringen."

"C:s nya väljarbas är snarlik Miljöpartiets. Även MP har en övervikt unga, urbana kvinnor bland sina väljare, som värdesätter klimat och jämställdhet. Det finns också ett nettoflöde av väljare från MP till C. Men när MP inte längre sitter i regeringen blir det lättare för partiet att driva en radikal miljö- och flyktingpolitik. Miljöpartisterna behöver inte längre försvara Socialdemokraterna, som i sin tur kan börja triangulera Moderaterna. Det är farligt för C. De har ju i stort sett samma väljare, och ett MP utanför regeringenkan snabbt återta positionen som det post-materiella parti som allra mest står upp för humanism."

"Den senaste tidens politiska kaos ser helt enkelt ut att ha en tydlig förlorare."

https://www.gp.se/ledare/centern-%C3%A4r-den-stora-f%C3%B6rloraren-p%C3%A5-riksdagsr%C3%B6ran-1.60074743

Håkan Boström, GP, skriver också läsvärt om vad som nu händer.

"Centerpartiets agerande är ännu mer av ett logiskt haveri. C har hela tiden hävdat att ”ytterkantspartierna” ska hållas utanför allt inflytande. Det var det som fick Centern att lämna borgerligheten. Men nu släpper man först fram en statsminister som öppet förhandlat och slutit en uppgörelse med Vänsterpartiet, för att sedan släppa fram en budget som Moderaterna och Kristdemokraterna tagit fram tillsammans med Sverigedemokraterna."

"Sammantaget ser vi fyra partier på den rödgröna sidan som hugger varandra i ryggen, vilseleder och motarbetar varandra så fort de får chansen. Under tiden växer allvarliga samhällsproblem som utanförskapet, kriminaliteten och energikrisen. Försummade och förvärrade under hela mandatperioden. Sverige förtjänar ett bättre styre än så."

https://www.gp.se/ledare/en-r%C3%B6dgr%C3%B6n-r%C3%B6ra-utan-motstycke-1.59971134

En centerpartistisk kommunpolitiker, oppositonsråd i Vindelns kommun, ger i nedan debattartikel i Aftonbladet sin kloka bild av hur illa Lööf och company agerar.

"Jordnära centerpartister har gång efter annan påtalat strategins uppenbara brister, exempelvis att övriga riksdagen måste vara beredd att leva i den breda mittens fantasivärld där ytterkanterna inte existerar."

"Det har de flesta människor förstått, inklusive den part som sitter på motsatt sida om bordet, och det har skapat ett mycket dåligt förhandlingsläge. Därför har Centerpartiet inte bara kapitalt misslyckats med att ”hålla ytterkanterna från inflytande” utan samtidigt också effektivt underminerat möjligheterna till sakpolitiska framgångar."

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/G35O3J/vart-parti-lever-i-en-fantasivarld-loof

Och i nedan debattartikel visar ledande centerpartister att de vare sig förstår konsekvenstänkande, mängdlära eller utmaningar med kulturkonflikter. De får gärna kopiera Utvecklingspartiet demokraternas integrationspolitik. De fick många gånger chansen med t ex krav på reglerad EBO, lärandekrav i svenska och främst inkluderingsjobb. Precis som i MP finns enskilda aktiva stjärnor bland politikerna men laget landar ofta fel. En sak är säker, Centerpartiets politik har stor skuld i att utanförskapsproblemen vuxit sig stora i Sverige. Rättigheter måste alltid matchas mot tydliga skyldigheter. Jag tror som Pihl att Lööf och Arthursson nu nått vägs ände. Det är dags för kloka centerpartister att välja en ny partiledning. 

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/7dxjBK/sa-loser-vi-fororternas-problem--steg-for-steg