Är män onda och kvinnor goda?
Vissa tycks tro att män är onda och kvinnor goda. Särskilt ”militanta” vänsterkvinnor brukar ge uttryck för den typen av generaliseringar. Minns bland annat en ordförande för ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer) som ansåg att alla män ”är djur”. Hennes beskrivning av männen var inte tänkt som ett naturvetenskapligt faktum. I hennes fall var djur synonymt med hemska. Bifogar nedan ett klipp kopplat till hennes generella attack på oss män. Om det vore så enkelt blir väl Sveriges riksdag en betydligt godare plats framöver eftersom 6 av 8 riksdagspartier nu har kvinnliga partiledare. Och snart kanske Sverige får sin historiskt första kvinnliga statsminister. Blir debattklimatet nu bättre och valrörelsen mer städad än förr? Självklart inte tycker några eftersom det fortfarande finns tre partiledare kvar i riksdagen som definierar sig som män. Så enkelt är det självklart inte. Bara faktumet att kvinnor som levde i Sverige valde att ansluta sig till IS, och deras kalifat, talar ett tydligt språk. Det finns även vrickade farliga kvinnor. Trots att män i mycket större utsträckning än kvinnor kan vara hemska, inte minst på grund av mängden testosteron i kroppen, kan kvinnor också gå hårt fram mot sin omgivning. Annie Lööfs tidigare förebild Thatcher var ett känt exempel på en ”tuff” kvinna. Bra eller dåligt? Som vanligt är det upp till betraktaren att avgöra.
https://m.youtube.com/watch?v=pBtKxYKQI_8
Det finns självklart böcker skrivna om onda och hemska historiska människor. Självklart finns det även gott om onda hemska kvinnor under människans tid på jorden. Nedan ett exempel på bok där det bjuds på djävlar bland människor.
https://www.boktugg.se/bok/9789163842733/
Sofie Löwenmark, Expressen, skriver mycket läsvärt om att kvinnor, mammor, ofta spelar en mycket större negativ roll i sammanhang där hedersförtryck och hedersvåld råder. Och självklart har vänsterns udd nästan alltid riktats mot männen. Om man effektivt vill bekämpa hedersförtryck och våld i Sverige måste man förstå att även många kvinnor, ur svenska perspektiv, beter sig oacceptabelt inom klankulturer. Vi måste effektivare få stopp på hedersförtryck och våld i våra svenska närsamhällen.
"Under en tid har jag systematiskt läst LVU-domar som är hedersrelaterade. Domarna – som krävs för att socialtjänsten ska få ta till tvingande åtgärder – ger en nattsvart inblick i de utsatta barnens liv. Utöver en utbredd psykisk misshandel förekommer fysiskt våld i nästan samtliga fall. Det handlar om omfattande, grov och systematisk våldsanvändning med allt från örfilar och knytnävsslag till strypgrepp och sparkar. Även tillhyggen i form av sladdar eller olika köksredskap noteras regelbundet i domarna."
"På kargt domstolsspråk dyker det emellanåt upp rent fasansfulla meningar som ”personsäkerhetspolisen bedömer att den unga svävar i livsfara i sin hemmiljö”.
Den allmänna bilden är nog att det främst är pappor eller bröder som står för våldet, i de mest uppmärksammade rättsfallen är de ju gärningsmän. Men LVU-domarna visar att mammorna spelar en viktig roll i förtrycket. De utövar själva våld i väldigt hög utsträckning och de sanktionerar även att bröder eller andra familjemedlemmar slår och hotar flickorna."
"Antalet familjemedlemmar som utövar våld mot flickorna varierar. I bland är det en, ibland flera, som slår dem på regelbunden basis. Bland våldsutövarna förekommer, utöver föräldrarna, främst bröder, men också andra släktingar som kusiner, fastrar och farbröder. I några enstaka fall medverkar storasystrar.
I en del fall finns ingen pappa i hemmet. Då utövas våldet ofta antingen enbart av mamman eller, sanktionerat av henne, av söner. Ofta både och. Men mönstret med mammans aktiva roll går igen även i familjer där pappan är närvarande.
Mammor påstår ofta att döttrarnas vittnesmål är rena fantasier. ”Hon gör det för uppmärksamhet”, ”hon ljuger ofta”, ”hon har hört talas om att flickor som påstår sig vara utsatta för hedersförtryck kan få egna lägenheter och en större frihet” och ”det är rykten som spridits bland flickor i skolan eller i området”.
"I de ytterst få fall där mamman ställer sig på dotterns sida är hon själv i regel våldsutsatt och befinner sig inte sällan på skyddat boende. Domarna visar att det var längesedan hedersförtryck var ett problem centrerat till storstädernas förorter. I dag finns det i alla småkommuner och i alla småstäder."
"En annan insikt är att våldet som flickorna utsätts för leder till en bristfällig skolgång för de utsatta flickorna. Det handlar ofta om att de inte tillåts delta fullt ut – eller inte alls – i ämnen som idrott och musik eller i simundervisningen. Men flickorna berättar i dom efter dom även om hur de hålls hemma från skolan för att dölja synliga skador från våldet. De sjukskrivs för påhittade åkommor enstaka dagar eller veckovis. Flickorna beskriver en sorg över att inte få sin undervisning, att inte få träffa sina vänner och att inte slippa undan familjens övervakning ens för några timmar."
"Länge har högljudda röster velat klumpa ihop hedersrelaterat våld med mäns våld mot kvinnor. Debattörerna har inte förstått – eller inte velat se – det kollektiva förtrycket. Mödrarna har setts som offer för en toxisk manlighet, inte som förövare som plågar sina barn. Mammornas djupa inblandning i övergreppen visar vilket svek det är mot de utsatta flickorna."
https://www.expressen.se/ledare/sofie-lowenmark/mammor-star-sjalva-for-mycket-av-hedersvaldet/
Jag har skrivit tidigare om att Magdalena Andersson är mycket kvalificerad för att väl kunna tjäna som Sveriges första kvinnliga statsminister. Hennes stora problem framöver är sällskapet hon är beroende av och som företräds av Dadgostar, Lööf och Stenevi. Expressens ledare skriver läsvärt om det hemska sällskap Andersson befinner sig i.
”Med sådana vänner behöver Magdalena Andersson inga fiender. Men hon behöver all tuffhet hon har.”
https://www.expressen.se/ledare/-det-ar-inte-magda--som-ar-problemet/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar