Ett generellt välstånd på dekis

Kan våra Nordiska grannar försvara det nordiska undret?

För alla, typ över 90 procent av ett lands invånare, som inte föds in i en mycket privilegierat sammanhang, har den nordiska samhällsmodellen varit en global framgångssaga. De nordiska ländernas blandekonomi med marknadsekonomi parallellt med att klaner ersatts av generella försäkringssystem och en offentlig sektor som erbjudit alla goda utbildningsmöjligheter, barnomsorg, sjukvård, omsorg av funktionshindrade och ett icke korrupt rättssystem har tjänat stora delar av befolkningen väl. Och möjligheten för den driftige att bli rik har inte saknats. I allt högre takt slarvas denna imponerande utveckling bort i Sverige. Låt oss hoppas att Danmark, Norge, Finland och Island kan fortsätta att visa att den inriktningen tjänar alla i ett unikt samhälle bäst jämfört med alternativen.

Anna Dahlberg, Expressen, beskriver väl hur illa Sverige leds. Denna negativa trend kan brytas men det kräver att vi invånare fattar att vi måste rösta fram alternativa politiska krafter som har en pragmatisk agenda som åter leder oss mot ett generellt högt välstånd där inga människors ambitioner begränsas av i vilken familj man föds in i. Vi kan mycket bättre än nu! Med en politisk elit som präglas av broilers som gör politisk karriär med start i politiska ungdomsförbund blir det inte bättre än såhär. Vi behöver en nyordning där vi representeras av livserfarna och betydligt mer meriterade företrädare än nu.

”För ”Superonsdagen” var egentligen bara crescendot på en längre tid av växande politisk instabilitet kantad av återkommande regeringskriser, misstroendeomröstningar och förlorade budgetvoteringar. Det partipolitiska systemet har inte klarat av att hantera Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Resultatet är en kraftig försvagning av regeringsmakten.”

”I sitt mastodontverk ”Svensk politik” beskriver framlidne Per T Ohlsson kompromissen som det mest utmärkande politiska idealet över tid. I dag tycks snarare konflikten och principrytteriet ha tagit över dess plats.”

” En tidigare nationell tillgång – ett politiskt system präglat av relativ stabilitet – tycks ha gått förlorad. Och det är dessvärre inte det enda exemplet på svenska styrkor som har slarvats bort:

• Elförsörjningen. 

• Tryggheten. 

• 90-talsreformerna.

• Utbildningen.

• Jämställdheten. 

• Tilliten.

Listan över landvinningar som riskerar att gå förlorade skulle kunna göras längre. Men poängen torde ha gått fram.”

”Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder att leva i och den nordiska samhällsmodellen – som kombinerar välfärdsstat med frihandel, individualism och en konkurrenskraftig ekonomi – är överlägsen alla andra.”

”Det svenska näringslivet går som tåget och nyligen placerade sig Sverige på andra plats i Global Innovation Index över världens mest innovativa länder. Men om inte den politiska nivån kan leverera välutbildad arbetskraft, säker och konkurrenskraftig elförsörjning, stabila regeringar och trygga gator kan den framgången inte längre tas för given.”

”Det här borde vara veckan då den uppblåsta svenska självbilden gick i kras. Ur skärvorna kan vi plocka upp de bästa bitarna och bygga upp landet igen.”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sveriges-styrkor-som-land--slarvas-bort-en-efter-en-/

Kan den svaga enpartiregeringen, med Magdalena Andersson som statsminister, vända den negativa trenden? Tveklöst är chanserna nu mycket bättre än med MP som en aktiv del av regeringen. Dessutom att Löfven är borta ur leken. Och självklart ska alltid oppositionen vara tuff men också konstruktiv. Det är invånarnas bästa som ska stå i fokus. Liberalerna resonerar klokt i nedan artikel om alla partiers ansvar. 

https://www.expressen.se/nyheter/hogerblocket-splittrat-l-redo-gora-upp-med-s/

Precis som Expressens ledarredaktion önskar tror jag S nu kommer att visa ansvarsfullt ledarskap och bättre ta i Sveriges migrations- och brottsproblemen. Tack vare M, KD och SDs budget får också team Andersson nu bättre förutsättningar att arbeta med förbättringar inom dessa områden som påverkar allt annat. Kanske är det en mycket flexibel regering vi behöver både nationellt och kommunalt.

”Migrationspolitiken är ett annat område där S plötsligt har fått stort handlingsutrymme. Ett exempel är arbetskraftsinvandringen, där både S och M ser stora behov av att städa upp bland allt fusk och utnyttjande.”

https://www.expressen.se/ledare/antligen-lamnar-mp-det-har-bor-s-gora/

I alla, alla, sammanhang där jag haft ledande uppdrag har det inte tillåtits att personer som har förhållanden får arbeta på samma ställe eller ingå i samma ledningsgrupp. Trist att Andersson inte förstår värdet av den logiken och låter Johansson och Strandhäll ingå i samma regering. De kanske har gjort slut? De kanske aldrig varit FWB (Friends With Benefits)?

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anderssons-overraskning-damberg-anderssons-eftertradare