Ett generellt välstånd på dekis

Kan våra Nordiska grannar försvara det nordiska undret?

För alla, typ över 90 procent av ett lands invånare, som inte föds in i en mycket privilegierat sammanhang, har den nordiska samhällsmodellen varit en global framgångssaga. De nordiska ländernas blandekonomi med marknadsekonomi parallellt med att klaner ersatts av generella försäkringssystem och en offentlig sektor som erbjudit alla goda utbildningsmöjligheter, barnomsorg, sjukvård, omsorg av funktionshindrade och ett icke korrupt rättssystem har tjänat stora delar av befolkningen väl. Och möjligheten för den driftige att bli rik har inte saknats. I allt högre takt slarvas denna imponerande utveckling bort i Sverige. Låt oss hoppas att Danmark, Norge, Finland och Island kan fortsätta att visa att den inriktningen tjänar alla i ett unikt samhälle bäst jämfört med alternativen.

Anna Dahlberg, Expressen, beskriver väl hur illa Sverige leds. Denna negativa trend kan brytas men det kräver att vi invånare fattar att vi måste rösta fram alternativa politiska krafter som har en pragmatisk agenda som åter leder oss mot ett generellt högt välstånd där inga människors ambitioner begränsas av i vilken familj man föds in i. Vi kan mycket bättre än nu! Med en politisk elit som präglas av broilers som gör politisk karriär med start i politiska ungdomsförbund blir det inte bättre än såhär. Vi behöver en nyordning där vi representeras av livserfarna och betydligt mer meriterade företrädare än nu.

”För ”Superonsdagen” var egentligen bara crescendot på en längre tid av växande politisk instabilitet kantad av återkommande regeringskriser, misstroendeomröstningar och förlorade budgetvoteringar. Det partipolitiska systemet har inte klarat av att hantera Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Resultatet är en kraftig försvagning av regeringsmakten.”

”I sitt mastodontverk ”Svensk politik” beskriver framlidne Per T Ohlsson kompromissen som det mest utmärkande politiska idealet över tid. I dag tycks snarare konflikten och principrytteriet ha tagit över dess plats.”

” En tidigare nationell tillgång – ett politiskt system präglat av relativ stabilitet – tycks ha gått förlorad. Och det är dessvärre inte det enda exemplet på svenska styrkor som har slarvats bort:

• Elförsörjningen. 

• Tryggheten. 

• 90-talsreformerna.

• Utbildningen.

• Jämställdheten. 

• Tilliten.

Listan över landvinningar som riskerar att gå förlorade skulle kunna göras längre. Men poängen torde ha gått fram.”

”Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder att leva i och den nordiska samhällsmodellen – som kombinerar välfärdsstat med frihandel, individualism och en konkurrenskraftig ekonomi – är överlägsen alla andra.”

”Det svenska näringslivet går som tåget och nyligen placerade sig Sverige på andra plats i Global Innovation Index över världens mest innovativa länder. Men om inte den politiska nivån kan leverera välutbildad arbetskraft, säker och konkurrenskraftig elförsörjning, stabila regeringar och trygga gator kan den framgången inte längre tas för given.”

”Det här borde vara veckan då den uppblåsta svenska självbilden gick i kras. Ur skärvorna kan vi plocka upp de bästa bitarna och bygga upp landet igen.”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sveriges-styrkor-som-land--slarvas-bort-en-efter-en-/

Kan den svaga enpartiregeringen, med Magdalena Andersson som statsminister, vända den negativa trenden? Tveklöst är chanserna nu mycket bättre än med MP som en aktiv del av regeringen. Dessutom att Löfven är borta ur leken. Och självklart ska alltid oppositionen vara tuff men också konstruktiv. Det är invånarnas bästa som ska stå i fokus. Liberalerna resonerar klokt i nedan artikel om alla partiers ansvar. 

https://www.expressen.se/nyheter/hogerblocket-splittrat-l-redo-gora-upp-med-s/

Precis som Expressens ledarredaktion önskar tror jag S nu kommer att visa ansvarsfullt ledarskap och bättre ta i Sveriges migrations- och brottsproblemen. Tack vare M, KD och SDs budget får också team Andersson nu bättre förutsättningar att arbeta med förbättringar inom dessa områden som påverkar allt annat. Kanske är det en mycket flexibel regering vi behöver både nationellt och kommunalt.

”Migrationspolitiken är ett annat område där S plötsligt har fått stort handlingsutrymme. Ett exempel är arbetskraftsinvandringen, där både S och M ser stora behov av att städa upp bland allt fusk och utnyttjande.”

https://www.expressen.se/ledare/antligen-lamnar-mp-det-har-bor-s-gora/

I alla, alla, sammanhang där jag haft ledande uppdrag har det inte tillåtits att personer som har förhållanden får arbeta på samma ställe eller ingå i samma ledningsgrupp. Trist att Andersson inte förstår värdet av den logiken och låter Johansson och Strandhäll ingå i samma regering. De kanske har gjort slut? De kanske aldrig varit FWB (Friends With Benefits)?

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anderssons-overraskning-damberg-anderssons-eftertradare

Tappad köpkraft

Var ska man fly?

Nu tappar vi alla köpkraft i Sverige. Det går fort. Varje dag förlorar pengar i värde eftersom alla leverantörer av det mesta både på grund av prisökningar och för att de passar på höjer sina priser. Särskilt allvarligt är detta kopplat till varor och tjänster som vi inte klarar oss utan att köpa. Till saken hör också att det inte finns några verktyg för Sveriges regering och vår riksdag att använda för att motverka detta. Under tidigare liknande lägen höjde Riksbanken räntan för att försöka bromsa en rusande inflation. En kraftig räntehöjning i detta globala problemläge skulle bara förvärra en redan kritisk situation.

Elpriserna rusar. Det innebär att vi alla tappar köpkraft. Alla behöver elkraft för att överleva i Sverige. Delar av problemen på elmarknaden är att de nordiska länderna självklart ser till egna intressen före marknadstänkande när akuta energiförsörjningsproblem råder. I alla tider har människor bråkat om energiförsörjning, framförallt om mat. Om vintern blir kall blir det inte bara kallt för kroppen utan även för människors ekonomi.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-prischock-pa-redan-hoga-elpriser

https://www.di.se/nyheter/elchocken-ny-rekordrusning-elpriser-vi-tidigare-aldrig-upplevt/

Matpriserna prognostiseras bli hela 20 procent högre under kvartal 1 2022. Och till skillnad från elmarknaden lär det innebär det sannolikt att priserna inte sedan med automatik sänks. Och vi vet alla att matpriserna ökat ordentligt det senaste året. Det innebär att vi alla tappar köpkraft. Alla behöver mat för att överleva.

https://www.livsmedelsforetagen.se/carl-eckerdal-okande-ravarukostnader-kommer-leda-till-hojda-matpriser/

Eftersom vi har allt fler som lever helt på försörjningsbidrag innebär detta att även kommunernas kostnader för försörjningsbidrag kommer att öka.

Det är ”spännande” tider! Och tider då Sverige på många sätt är ledarlöst och politiskt mycket instabilt. De flesta svenskar är inte intresserade av ideologier. De flesta svenskar vill leva i trygghet, veta att skolorna utvecklar våra elever framgångsrikt, veta att vårt näringsliv skapar framtida goda förutsättningar för ett generellt välstånd, veta att vår sjukvård kan ge behövande snabb och bra vård och veta att rättsystemet bidrar till ett rättvist och så brottfritt samhälle som möjligt. Alla vill ha råd med mat, bostadskostander, transportkostnader och lite guldkant i tillvaron. Om Covidpandemin åter tar sitt grepp om oss och inflationen parallellt ökar rör vi oss in i ett mycket farligt samhällsläge. De allra flesta av oss kan inte flyt till något annat samhälle där vi kan leva skyddade från kriminella och i en ekonomi som inte är på dekis. Möjligen får vi alla försöka fly till Norge....

Vissa tror att räddningen politiskt finns hos SD. Det tror inte jag. De har precis avslutat sin partistämma. Deras sakpolitik är någon hybrid mellan socialism och konservatism. Kanske är det så nära Lööfs ”mitten” man kan komma. Och det är Lööf och company som mer än någonsin tidigare nu öppnat upp för att både V och SD börjar komma in i den politiska värmen. Tack vare Lööf och company talar nu SD-företrädare om att kräva ministerroller. Om det kan man tycka mycket. Politiska hybrider ska inte ingå i kollektivt beslutande regeringar. Oavsett vad man tycker om SD kommer historiker konstatera att de vann mycket folkligt stöd på att ta i en ansvarslös migrationspolitik och på att övriga partier hanterade dem oklokt. Och alla demokratiskt valda partier ska demokratiskt respekteras för det väljarstöd de representerar. 

https://www.synonymer.se/sv-syn/hybrid

https://sverigesradio.se/artikel/jimmie-akesson-sd-talar-pa-partiets-landsdagar

 

Ledarlöst i kristider

Från svagt ledarskap till ledarlöst

Den rödgröna röran fortsätter. S, MP, C och V imponerar inte i sina försök att leda Sverige. Nu mer än på länge blir Carl Bildts ord "den rödgröna röran" tydliga för alla som inte av något skäl är helt låst vid något av dessa partier. Sju år av svagt ledarskap med Löfven har bytts mot ett helt ledarlöst i rike, Sverige. Det ledarlösa bidrog säkert till att Socialdemokraterna år efter år trots det politiskt svaga läget överlevt vid makten. En makt som inte har något annat syfte än makten själv, eftersom det inte längre finns en politisk agenda. Denna röra är ytterligare ett skäl till varför Lööfs "mitten" kan slängas på skräphögen, den finns inte i svensk politik. Det finns olika riksdagspartier som gillar varandra mer eller mindre. Vi väljare måste inom rikspolitiken kräva att vi får ta del av politiska alternativ med en gemensam agenda. En gemensam agenda kräver att partierna erbjuder ett regeringsalternativ. Lööf och company måste välja om de ingår i ett regeringsalternativ med V, S och MP eller med L, M, KD och SD. Vi svenskar borde gå ut och kräva svar på vilken agenda möjliga regeringsalternativ ska driva. För de allra flesta av oss väljare är det faktiskt sakpolitiken som är det viktigaste. 

Viktor Kroon-Barth, Expressen, skriver klokt och reflekterar nedan på den senaste politiska röran. Återigen visar miljöpartister att de ska hållas långt ifrån maktens verkliga korridorer.

"Det är en sak att vara sur på Centern, det finns det många som är, men man behöver ju inte göra landet till åtlöje för det."

"Den 24 november 2021 hände det till slut. Skälet var dock inget principiellt ställningstagande angående brunkol, motorvägar eller ensamkommande barn – i stället blev det ett dramatiskt uttåg ur en regering som inte ens hunnit tillträda, efter en förlorad budgetvotering."

"I politiken talar man ofta om bildsättning: Det är en sak vad man gör, men det spelar också roll hur det uppfattas av den breda publiken – hur det ser ut.

Vad blev egentligen bildsättningen här? Knappast att Miljöpartiet tog modigt avstånd från högerextremismen. Snarare att man hals över huvud övergav Sveriges första kvinnliga statsminister, i ett läge när alla andra redan gjorde sitt bästa för att ställa till det för henne. Om vi ser mer sakligt på haveriet i fråga blir det inte så väldigt mycket vackrare heller."

Expressen har en annan ledarartikel i ämnet som är läsvärd. Precis som jag konstaterade nyligen kan detta bli bingo för S. Jag har länge tyckt att de borde kasta ut MP från regeringen för att driva en mer ansvarsfull politik. Nu kan de göra det tack vare att budgeten marginellt påverkats av M, KD och SD.

"Den politiska cirkusen runt Magdalena Anderssons triumf i riksdagen och entledigande inom loppet av sju timmar blev snabbt en världsnyhet. Det är lite ironiskt med tanke på hur denna regering har månat om Sverigebilden. Efter Donald Trumps famösa ”Last night in Sweden”-tal i Florida 2017 har den ena ministern efter den andra ryckt ut för att bemöta Sverige-kritik. Vi har minsann inga stora problem med brottsligheten, migrationen eller pandemihanteringen. I Sverige råder det ordning och reda. Jojo."

"Det ska bli intressant att se hur nästa opinionsmätning ser ut. Rimligen måste väljarna ge uttryck för sitt missnöje med hur de rödgröna partierna hanterar sina inre konflikter. Men för både S och MP finns det samtidigt fördelar med uppbrottet. MP kan renodla sin gröna profil när man slipper kompromissa med S. För Magdalena Andersson, som med största sannolikhet kommer att bli återvald till statsminister, kommer det att vara en befrielse att inte längre behöva ta hänsyn till MP i kriminal- och migrationspolitiken. De gröna är trots allt ett av de partier som väljarna ogillar allra mest. Därtill kommer hon att regera på en budget som är betydligt bättre än den egna med stora tillskott till rättsväsendets olika delar. Dagens mardröm kan vara morgondagens möjlighet."

Expressens ledare har inte helt rätt. De skriver nedan "så här kan inte Sverige ledas", tyvärr vet vi att landet kan styras så här dåligt men så här inkompetent får inte Sverige ledas!

https://www.expressen.se/ledare/sa-har-kan-inte-sverige-styras/

Nu har vi dessutom, i ledarlöst läge, en återigen tilltagande Covid-kris. Jag upprepar, vi behöver partier och politiska företrädare som förstår att deras uppdrag är att se till relevanta invånares bästa, inget annat. Rikspolitikerna måste sluta leva utifrån ungdomsförbundens logik! Expressens ledare skriver läsvärt om att vi länge saknat ledarskap i Sverige. Inte minst Coronakommissionerna har vittnat om ett dåligt krisledarskap i landet Sverige. 

"Coronan är gästen från helvetet. Den nästlade sig in oinbjuden, har gått bärsärkagång och vägrar att gå hem. Pandemins grepp har hårdnat i Europa, nedstängningar rullas ut igen och även i Sverige ökar smittspridningen."

"Vaccinationstakten i Sverige måste öka. Vintern är i antågande och vaccinets effekt klingar av – mest hos de äldre, olyckligt nog, eftersom de fick sina två första doser först."

"Det krävs kraftsamling och nytänkande i den ansatta sjukvården, än en gång. Det är dags att ringa de heroiska pensionerade sjuksköterskorna igen, om man inte redan gjort det. Dessutom kan självklart undersköterskor vaccinera."

"Problemet med de dåraktiga vuxna som inte vill vaccinera sig, kvarstår. De är en fara både för sig själva och för andra. Regeringen och Folkhälsomyndigheten bör se vaccinpasset som ett verktyg, inte bara för att hålla smittan i schack utan också för att öka vaccinationsviljan."

"Ett problem med den svenska strategin har ju hittills varit att den varit för reaktiv."  

https://www.expressen.se/ledare/sverige-maste-agera-mot-nya-coronahotet/

Personligen skulle jag vilja att de partier som ser sig som gemensamma regeringsunderlag som en del av sin agenda ska redogöra för hur de vill leda kampen mot Covid-19 och dess ständiga mutationer. Är de för vaccinationspass och kraftiga restriktioner för dem som inte har dessa pass? Ska skolorna hållas öppna eller inte? Vill de säkerställa att landets invånare får rimligt likvärdig behandling i smittskyddsbekämpningen eller är mycket upp till det regionala självstyret att avgöra? Vad ska prioriteras, människors hälsa eller att inte vår ekonomi försämras ännu mer? Finns regeringsalternativ som kan enas om dessa frågor? I nuläget undrar många av oss var regeringschefen Stefan Löfven är. Var är regeringschefen? Han är trots sin svaga ledarförmåga fortfarande regeringschef tills en ny är vald.

I en rävsax

Dags för ledarskifte

Nästan alla har förstått att så länge som inte Socialdemokraterna och Moderaterna kan samregera måste de alternativa regeringsunderlagen bygga på stöd från antingen Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna och Moderaterna är inte beredda att samregera. I den verkligheten agerar ett parti, Centerpartiet, extremt destruktivt för Sverige. De måste välja om de ska stötta ett regeringsunderlag som behöver aktivt stöd av Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna, så enkelt är det. Men inte för Annie Lööf som fortsätter att inbilla delar av väljarkåren att något annat är möjligt. Det skulle inte förvåna mig om det fortsätter att vara ambitionen att försöka bli Sveriges första kvinnliga statsminister som återigen bidragit till stora problem inom svensk rikspolitik.

Karin Pihl, GP, skriver mycket läsvärt om den rävsax som Annie Lööf försatt sitt parti i och det ledarskap som kraftigt bidrar till att Sverige allt mer framstår som en "bananrepublik". Resultatet av denna Lööf-politik kan mycket väl bli räddningen både för L och MP i Sveriges riksdag. 

"En ny slogan för Centerpartiet skulle kunna vara ”Sveriges enda parti i den breda mitten”. Centerns politiska projekt sedan valet 2018 har varit att försöka få den politiska skiljelinjen i svensk politik att gå mellan ”mitten” och ”ytterkantspartierna” Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, snarare än mellan ett vänster- och ett högerblock."

"Gårdagens politiska tumult har slutgiltigt visat att projektet är ett misslyckande. Magdalena Andersson (S) valdes till statsminister. Sedan röstades en högerbudget igenom eftersom C inte ville stödja regeringens budget. Det fick Miljöpartiet att hoppa av regeringen, eftersom det inte vill sitta och administrera högerpartiernas ekonomiska politik."

"Om de andra partierna inte vill samlas i mitten får man väl blanda lite – en statsminister stöttad av V och en budget förhandlad med SD. De två ”extremerna” tar ut varandra. Ungefär så framstår det som att C har resonerat. Men ingen blir nöjd. Kritiken kommer nu både från vänster och höger. De förra anser att C är svikare som släppt fram en SD-förhandlad budget, de senare tycker att det är obegripligt att C inte vill ha en borgerlig statsminister när man låter en högerbudget vinna."

"Centern har alltså fått två problem: I stället för att betraktas som ett ansvarstagande parti av vänstersidan ses man som svikare som orsakar kaos i riksdagen. Det är det ena. Det andra är att konkurrensen om att vara det vänsterliberala partiet som står upp för "goda värderingar" kommer att hårdna med MP utanför regeringen."

"C:s nya väljarbas är snarlik Miljöpartiets. Även MP har en övervikt unga, urbana kvinnor bland sina väljare, som värdesätter klimat och jämställdhet. Det finns också ett nettoflöde av väljare från MP till C. Men när MP inte längre sitter i regeringen blir det lättare för partiet att driva en radikal miljö- och flyktingpolitik. Miljöpartisterna behöver inte längre försvara Socialdemokraterna, som i sin tur kan börja triangulera Moderaterna. Det är farligt för C. De har ju i stort sett samma väljare, och ett MP utanför regeringenkan snabbt återta positionen som det post-materiella parti som allra mest står upp för humanism."

"Den senaste tidens politiska kaos ser helt enkelt ut att ha en tydlig förlorare."

https://www.gp.se/ledare/centern-%C3%A4r-den-stora-f%C3%B6rloraren-p%C3%A5-riksdagsr%C3%B6ran-1.60074743

Håkan Boström, GP, skriver också läsvärt om vad som nu händer.

"Centerpartiets agerande är ännu mer av ett logiskt haveri. C har hela tiden hävdat att ”ytterkantspartierna” ska hållas utanför allt inflytande. Det var det som fick Centern att lämna borgerligheten. Men nu släpper man först fram en statsminister som öppet förhandlat och slutit en uppgörelse med Vänsterpartiet, för att sedan släppa fram en budget som Moderaterna och Kristdemokraterna tagit fram tillsammans med Sverigedemokraterna."

"Sammantaget ser vi fyra partier på den rödgröna sidan som hugger varandra i ryggen, vilseleder och motarbetar varandra så fort de får chansen. Under tiden växer allvarliga samhällsproblem som utanförskapet, kriminaliteten och energikrisen. Försummade och förvärrade under hela mandatperioden. Sverige förtjänar ett bättre styre än så."

https://www.gp.se/ledare/en-r%C3%B6dgr%C3%B6n-r%C3%B6ra-utan-motstycke-1.59971134

En centerpartistisk kommunpolitiker, oppositonsråd i Vindelns kommun, ger i nedan debattartikel i Aftonbladet sin kloka bild av hur illa Lööf och company agerar.

"Jordnära centerpartister har gång efter annan påtalat strategins uppenbara brister, exempelvis att övriga riksdagen måste vara beredd att leva i den breda mittens fantasivärld där ytterkanterna inte existerar."

"Det har de flesta människor förstått, inklusive den part som sitter på motsatt sida om bordet, och det har skapat ett mycket dåligt förhandlingsläge. Därför har Centerpartiet inte bara kapitalt misslyckats med att ”hålla ytterkanterna från inflytande” utan samtidigt också effektivt underminerat möjligheterna till sakpolitiska framgångar."

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/G35O3J/vart-parti-lever-i-en-fantasivarld-loof

Och i nedan debattartikel visar ledande centerpartister att de vare sig förstår konsekvenstänkande, mängdlära eller utmaningar med kulturkonflikter. De får gärna kopiera Utvecklingspartiet demokraternas integrationspolitik. De fick många gånger chansen med t ex krav på reglerad EBO, lärandekrav i svenska och främst inkluderingsjobb. Precis som i MP finns enskilda aktiva stjärnor bland politikerna men laget landar ofta fel. En sak är säker, Centerpartiets politik har stor skuld i att utanförskapsproblemen vuxit sig stora i Sverige. Rättigheter måste alltid matchas mot tydliga skyldigheter. Jag tror som Pihl att Lööf och Arthursson nu nått vägs ände. Det är dags för kloka centerpartister att välja en ny partiledning. 

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/7dxjBK/sa-loser-vi-fororternas-problem--steg-for-steg

Respektlöshet och kriminalitet

Skolan har stor förbättringspotential

Det är för enkelt att tro att centralisering och förstatligande skulle leda till önskade förbättringar. Så enkelt är det inte. Hur bra fungerar idag Polisen? Är du imponerad av hur vårt övriga rättssystem idag fungerar? Hur bra är vårt Försvar? Har vi för få myndigheter? Att staten skulle vara en bättre 100 procentig huvudman för skolan är en våt dröm för vissa som inte bär på en lösning på skolans problem. 

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om hur oacceptabel arbetsmiljön blivit på många skolor. Det är en helt oacceptabel ordning och Utvecklingspartiet demokraterna är tydliga med att läraren är den självklara chefen i klassrummet, ingen annan. Vi är också tydliga med att noll-tolerans mot brott nu på allvar måste tillämpas i våra skolmiljöer.

"Läraren ”Susanna” utbildade sig till lärare för att hon ville hjälpa barn. Nu vill hon lämna yrket. På sin tidigare arbetsplats blev hon misshandlad av en elev. Han sprang in i personalrummet och slog, sparkade och boxade henne så att hon fick blåmärken. Det berättar hon till SvD (16/11)."

"”Susanna” är dessvärre inte ensam. Hot och våld är vardag för många lärare i Sverige, visar en rapport från Lärarförbundet. Bland högstadielärarna svarar nästan en tredjedel att hot och våld är ett ganska eller mycket stort problem på skolan. Lika många svarar att de under 2020 personligen blivit utsatta för hot om våld vid ett specifikt tillfälle. Åtta procent uppger att det händer varje vecka. 16 procent av högstadielärarna – alltså mer än var sjätte lärare – har blivit utsatt för fysiskt våld minst en gång under fjolåret. Dessutom har var femte högstadielärare blivit utsatt av verbala trakasserier av vårdnadshavare."

"För 50 år sedan var lärare ett högstatusyrke. Men på 1970-talet såddes fröet till en kulturell förändring i synen på lärarens auktoritet. Det var en del i samhällskritiken som svepte över västvärlden. Betyg i ordning avskaffades, liksom studentexamen. 1984 reformerades lärarutbildningen. Sakkunskap tonades ner till förmån för en mer stödjande roll. Läraren skulle vara mer jämställd eleverna."

"Elevernas rättigheter har utökats, vilket sätter skräck i lärarna. De vet att om de markerar mot en elev riskerar de en anmälan till Barn- och elevombudet. Det är kanske inte så konstigt att nästan sex av tio elever i nian anser att andra elever stör ordningen i klassrummet (Expressen 18/2 2019)."

"Syftet med dessa reformer har varit välmenande: att skapa en demokratisk skola där eleverna känner lust och formas till maktkritiska, jämlika samhällsmedborgare. Men hela idén bygger på en utopisk världsuppfattning – nämligen att det skulle gå att skapa jämlikhet genom att avskaffa officiella auktoriteter. Så fungerar det inte." 

"Om läraren inte är den självklara auktoriteten kommer någon annan att träda i dess ställe – vilket i många svenska klassrums fall är de stökiga eleverna, som lär sig att de kan göra som de vill på lärarens och de andra elevernas bekostnad. Det kan bli särskilt problematiskt i mötet med elever som har bakgrund i en annan kultur, där vuxenauktoritet uttrycks på ett helt annat sätt. Den elev som är van vid att vuxna intar en mer traditionell roll kan tappa respekten för en lärare som agerar enligt den svenska, mjuka normen."

"För att komma tillrätta med hoten och våldet krävs en attitydförändring. Det måste bli slut med daltandet, annars kommer många välja bort läraryrket."

https://www.gp.se/ledare/det-m%C3%A5ste-bli-slut-p%C3%A5-v%C3%A5ldet-mot-l%C3%A4rarna-1.59509541

Bifogar även en debattartikel från Utvecklingspartiet demokraterna om behovet av att vi entydigt backar upp lärarna som klassens enda ledare. 

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/0n7GG2/skolan-i-uppsala-bland-de-samsta-i-sverige

Det är de personer som är farliga i skolan som också är farliga utanför skolan. Det är dessa farliga personer som också blir ännu farligare vuxna om inte skola, socialtjänst och Polis kan klara av uppfostringsuppdraget som uppenbarligen allt för många föräldrar inte klarar av. Jag håller med om att eventuellt bara fem år är på tok för lite fängelsetid för en polismördare.

https://www.expressen.se/ledare/fem-ar-i-fangelse-arynkligt-for-ett-polismord/

Under flera år var det bara jag och Staffan Danielsson som vågade argumentera mot Cs partiledning om att deras migrationspolitik var farlig för den svenska utvecklingen. Bland annat att skolan skulle få ännu större problem, sjukvårdens överbelastning skulle förstärkas och utanförskapens effekter skulle öka. Typ 80 procent av Sveriges väljare fattar att det är så. Typ 80 procent av svenskarna inser att stora delar av krisen inom skolan och rättssystemet är kopplade till en ansvarslös migrationspolitik och en obefintlig integrationspolitik.

Nu finns äntligen en ny C-företrädare som vågar säga att ”kejsaren är naken”. Cs ledning lever i sin fantasivärld och nu kanske allt fler börjar förstå varför duktiga personer som Emil Källström och Kristina Yngve hoppat av Cs ledning. Nu tappar sannolikt C många röster till L och MP. Vad fint av Cs ledning att kanske rädda dem kvar i riksdagen…(jag är ironisk). Snart blir väl Lööf ambassadör någonstans. Sverige mår dåligt. Helena Lundgrens, C, debattartikel i Aftonbladet nedan.

”Därför har Centerpartiet inte bara kapitalt misslyckats med att ”hålla ytterkanterna från inflytande” utan samtidigt också effektivt underminerat möjligheterna till sakpolitiska framgångar.”

”Jordnära centerpartister har gång efter annan påtalat strategins uppenbara brister, exempelvis att övriga riksdagen måste vara beredd att leva i den breda mittens fantasivärld där ytterkanterna inte existerar. 

”Kollapsen när ideologiska fantasier krockar med den hårda verkligheten blir smått ironisk. Men, det är dessvärre inte roligt.”

”Förhoppningsvis är den senaste händelseutvecklingen nu spiken i kistan för det ideologiska drömmande som dessvärre varit grunden för partiledningens mindre verklighetsförankrade strategier.”

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/G35O3J/vart-parti-lever-i-en-fantasivarld-loof

Byggen för vilka

Varför vill inte rika kommuner bygga?

Det är hög tid för en kommunreform där 290 kommuner blir max 120 och där 21 län istället blir max 9. Då kan till exempel Täby, Danderyd och Nacka slås ihop med satelitdelar som är några av stor-Stockholms mest problemtyngda utanförskapsområden. Det finns idag allt för många kommuner som vare sig är avflyttningskommuner som snabbt åldras eller har en omfattande utanförskapsproblematik. Samtidigt bor många av våra ledande politiska beslutsfattare i dessa välbärgade kommuner, eller i mycket priviligierade delar av dem. Jag menar att det bidrar till att de har en sned verklighetsuppfattning. Samtidigt är jag övertygad om att de ledande politikerna i Täby, Danderyd och Nacka förstår att om de går med på omfattande bostadsbyggen, särskilt hyresbostäder, så får även de snabbt en växande utanförskapsproblematik för nära de priviligierade bostäderna. Och i Uppsala växer vänsterstyret gärna upp händerna och anstränger sig maximalt för att fylla på kommunen med allt mer utanförskapsproblematik.

Timbro har skrivit en rapport där de ger några reflektioner på den bostadskris som defakto finns i Sverige. Nedan en kort sammanfattning från deras rapport.

"Den pågående bostadskrisen, med alltför lågt bostadsbyggande, tar sig uttryck i långa köer till hyreslägenheter och höga priser på villor och bostadsrätter."

"Det kommunala planmonopolet är en viktig orsak till det. Kommunerna tar fram översiktsplaner och detaljplaner och beviljar bygglov. Det innebär att kommunerna i princip alltid kan säga nej till byggande. Eftersom kommunpolitikerna svarar inför kommunens nuvarande invånare – och inte potentiella framtida boende – blir byggandet för lågt ur ett nationellt perspektiv."

"Den här rapporten redovisar Timbros byggindex över Sveriges kommuner. Indexet rankar kommunerna från sämst till bäst. Hur väl en kommun presterar i indexet beror på hur stort bostadsbyggandet har varit de senaste tio åren jämfört med andra kommuner med samma prisnivå. Om bostadspriserna är höga är det lönsamt att bygga nya bostäder. Om bostadsbyggandet ändå har varit lågt tyder det på politiska begränsningar."

"Danderyd, Stockholm och Lidingö ligger sämst till i indexet. Fallstudier av dessa kommuner visar att det i Danderyd och Lidingö finns flera byggprojekt som har stoppats av kommunpolitikerna. I Stockholm är statliga begränsningar det största hindret."

https://timbro.se/ekonomi/bostader/kommunerna-som-inte-ville-bygga/

Tyvärr fattade igår Uppsalas kommunstyrelse beslut om att anta en fördjupad översiktsplan för Sydöstra Uppsala stad samt att gå vidare med planerna med svindyr spårväg. Det är en mycket dålig utveckling för oss som bor i Uppsala. Oavsett om man har en stark ekonomi eller mycket svag.

Jag säger bara gör om och gör rätt. Uppsala ska självklart växa, men klokt. Det innebär att tillväxten ska ske runt om i hela kommunen och att redan befintlig infrastruktur utnyttjas istället för att investera i extremt dyr omodern spårbunden infrastruktur. Staten ska inte bestämma hur Uppsala kommun på bästa sätt ska utvecklas befolkningsmässigt. Det är helt fel att som i den fördjupade översiktsplanen koncentrera så mycket bebyggelse till Uppsalas södra stad de närmaste 50 åren. Utbyggnaden i de sydöstra stadsdelarna ska därför ha en mycket varsammare byggutveckling. När nu Magdalena Andersson slipper ha MP i regeringen kommer S med stor sannolikhet ha ett klokare förhållningssätt än MP som varit drivande för den kraftigt koncentrerade bebyggelsen i södra Uppsala stad. 

En utbyggnad av våra kransorter längs med befintliga kollektivtrafikstråk är en bättre väg att gå. Förutom befintliga planer för Storvreta, Gunsta med flera kransorter behöver kommunen genom fördjupade översiktsplaner för Vattholma, Skyttorp, Järlåsa, Vänge, Björklinge och Bälinge ge vägledning till utvecklingen av dessa orter. I den typen av byggutveckling finns heller inget behov av den planerade spårvägslösningen.

Det är oacceptabelt att planera utifrån Uppsalapaketets utgångspunkter innan staten trovärdigt säkerställer den finansiering de ska stå för, och som inkluderar beslut som säkerställer att Uppsalas tillgång till el och att säker dricksvattenförsörjningen på sikt är löst. I nuläget innebär Uppsalapaketet att Uppsala kommuns invånare tvingas påbörja dyra infrastrukturprojekt utan att vara säkra på att staten fullföljer sina åtaganden. Ordningen borde självklart vara att staten bygger den basinfrastruktur som förutsätts för att det övriga behovet ska finnas. Den nuvarande planen representerar inte god ekonomisk hushållning. Nedan en kort video om att det ansvarslösa spårvägsprojektet måste stoppas!

https://m.youtube.com/watch?v=A71rWMi4tJY&feature=youtu.be

Meta i metauniversum

En virtuell värld i privat kontroll

Allt mer av vår tillvaro blir digital. Allt mer av vår tillvaro levs i digitala världar. Med VR-glasögon och AR-glasögon. Gamla kontanter finns knappt längre, nu är det allt fler varianter av kryptovalutor som gäller. I den digitala multiplayer gaming community jag var delägare i, Spogg, hade vi valutan zollars. För många år sedan fick jag erbjudandet att bli VD för DooBeeDoo som då var en föregångare till Roadblocks. En av ägarna till den satsningen var EQTs Conny Jonsson. Jag tackade nej. Jag blev också erbjuden att bli VD för ett VR-bolag för sex år sedan. Jag tackade nej. Jag känner fortfarande ett brinnande engagemang för att politiskt bidra till en samhällsutveckling som är bättre än nu och där många fler invånare kan bli bidragande krafter i att skapa lokalt värde i en allt digitalare universell värld.

Second Life, DooBeeDoo, Roadblocks och nu "Metalife" för oss allt närmare en tid där allt fler av jordens miljarder människor kommer att fylla sina liv med ännu mera digitala upplevelser både i virtuella verkligheter och i filmatiserade verkligheter. Verkligheten är vad du upplever att den är. I en värld där allt färre bryr sig om fakta, och vetenskapens senaste slutsatser, blir illusioner många människors verkligheter. I synnerhet för människor som inte vill se annat än det som bekräftar det man redan tycker. En lysande miljö för virtuella världar där våra avatarer kan springa omkring.

Du minns väl att Carl Bildt, tidigare politiker, redan 2007 valde att öppna en svensk ambassad i Second Life?

"I form av en virtuell figur, en avatar, klippte utrikesminister Carl Bildt på onsdagsmorgonen bandet till den senaste svenska ambassaden. Det handlar dock inte om en fysisk byggnad i ett land där Sverige tidigare saknat officiell närvaro. Istället öppnar Bildt en digital kopia av Gerth Wingårds ambassadbygge i Washington DC i den virtuella världen Second Life."

https://sverigesradio.se/artikel/1394930

Som vanligt går byggandet av något nytt inte så fort som man tror när man befinner sig mitt i teknikens och idéernas centrum. Det är dock ofta som science fiction väcker ett begär hos några som också börjar skapa det som långt senare blir verklighet för många. Långt senare idag är väldigt mycket snabbare än för bara femtio år sedan. Peter Ottsjö, Ny Teknik, har skrivit en läsvärd artikel om detta som jag bifogar nedan. du som tror du lever om tio år bör ordentligt reflektera över detta blogginlägg. Vår uppfattning om verkligheten håller snabbt på att förändras. Även i den virtuella världen finns en verklig värld, även om den är digital. Och även om vi använder avatarer i olika digitala världar kommer människans hjärna att uppleva samma känslor som i den verkliga världen. Som vanligt kan du finna den mest avancerade tekniken för dessa tillämpningar inom militärindustrin, spelindustrin och porrindustrin. Kanske kommer prostitution att försvinna i många samhällen när de som känner behov av liknande tjänster i framtiden bara kan söka efter de egenskaper och intressen de önskar och "swish" så är man i en säng med en marsmänniska....... 

"Man kan förstås diskutera tajmingen för Facebooks namnbyte till Meta. Men om man skrattar åt själva namnet har man förmodigen aldrig hört talas om Michael Abrash. De flesta har vid det här laget hört talas om begreppet metaverse och att det kommer från Neal Stephensons science fiction-roman Snow Crash från 1992. Och har man som jag en pågående flört med den deterministiska världsåskådningen känns namnet, med tanke på det som hänt sedan bokens premiär för 29 år sedan, närmast förutbestämt. Det kunde naturligtvis inte ha blivit något annat än Meta."

"Facebook grundades 2004, men fröet till Meta petades ner i såjorden redan tio år tidigare. Det var då Michael Abrash, som på den tiden var en ung programmerare på Microsoft, gick in i en bokhandel strax utanför Seattle och fick syn på Snow Crash. Han blev som förtrollad av den virtuella värld som i romanen kallas Metaverse."

"”Av allt jag någonsin velat göra med en dator hade inget känts så lockande som detta”, skrev Abrash många år senare på sin blogg. ”Jag hade läst science fiction hela mitt liv och detta var en chans att göra science fiction till verklighet. Så jag försökte dra igång ett projekt hos Microsoft, som gick ut på att bygga en nätverksmotor för tredimensionella miljöer.” Michael Abrash var dessvärre långt före Microsofts tid. Numera har de en alldeles egen metaverse-predikant (även om han använder andra ord för att beskriva det hela) i form av Alex Kipman, som leder arbetet med utvecklingen av Microsofts smarta glasögon."

"Under middagen talade Carmack entusiatiskt om saker som vi i dag kallar onlinespel och multiplayer, men som under det tidiga 90-talet fortfarande var något mycket exotiskt. ”Han talade om bestående spelservrar på internet, om hur vanligt folk kunde bygga sina egna banor och köra dem på sina egna servrar. Hur spelarna skulle kunna kopplas samman i virtuella världar. Jag insåg att han talade om ett metaverse. Det var mindre glamouröst än i Snow Crash, men fantastiskt och storartat och ofattbart nog på riktigt. Och när han [återigen] frågade om jag ville komma och jobba på Id så insåg jag att jag inte ville gå miste om att skapa den framtiden.”

"Michael Abrash har kallat metaverse ”den slutliga plattformen” och snart 30 år efter att Abrash först golvades av Snow Crash har han fått precis allt han behöver för att förverkliga sin dröm. Och om det fortfarande fanns minsta lilla tvivel kvar hos Michael Abrash lär det ha skingrats när hans arbetsgivare tog sitt namn från den roman som förändrade hans liv."

https://www.nyteknik.se/popularteknik/30-ar-efter-iden-nu-far-doldisen-facebook-att-bli-meta-7024763

Om inte USA och EU skärper till sig kommer Kina vara mycket mer framgångsrika än västvärldens samlade krafter. Hur ska dessa digitala gigantiska företag beskattas på ett rimligt och geografiskt rättvist sätt? Hur ska basinfrastrukturen styras? Är det rimligt att privata monopol styr den digitala världens nödvändiga infrastruktur? Är det bättre med privata företag som tillämpar egna globala regler än enpartistater som upprätthåller de regler de tycker är rätt? Nya tider kräver nya politiska ställningstaganden.

Och nu kan vi slippa kampen om vilken kvinna som blir Sveriges historiskt första statsminister. Det blev Magdalena Andersson, oavsett hur länge det varar. Klart det blev Andersson, hon kommer ifrån Uppsala. Och jag hade hennes pappa som lärare i statistik på Uppsala universitet. Och dansa kan hon. Kommer hon att öppna en ambassad i Metavärlden?

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/talmansrundor

könsneutrala personnummer

För mycket fokus på bisaker

Tills vi i Uppsala och Sverige har löst många av våra nuvarande problem är det fel att ägna så mycket tid åt bisaker som ständigt förs upp på agendan av vänsterkrafter och andra identitetspolitiska partister. Trots att Socialdemokraterna snart inleder sitt åttonde år i ledningen både för Sveriges regering och Uppsalas lokala regering säger de sig nu vilja lösa alla problem. De erkänner plötsligt alla stora problemen och ger sken av att de som inte klarat av att förminska dem på över sju år nu kommer att klara av uppgifterna. Det är faktiskt pinsamt. Även om S har en ny partisekreterare, Baudin, är det partiet som bestämmer, inte Baudin. Även om S har en ny partiordförande, Andersson, har hon varit mäktig finansminister i över sju år. Varför ska vi tro på Baudin som i Agenda, SVT, ideligen upprepade att S nu vill lösa alla problem vi har i Sverige. Problemet är att S har V, MP och C som regeringskompisar. Det gör att de inte trovärdigt kan göra det som krävs för att på allvar börja lösa alla allvarliga problem.

I samma bifogade Agenda intervjuas Sabuni. Tänk om hon under några månader blir Sveriges första kvinnliga statsminister? Hon tolereras sannolikt av fler röster i riksdagen än Lööf. Både L och C ägnar sig dock ofta åt oklok identitetspolitik. Intressant att Sabuni imorse kallade C för ett särintresse. 

https://www.svtplay.se/video/32274987/agenda/agenda-14-nov-21-15

Johan Hakelius, krönika i Expressen, prickar rätt i sin kritik av hur urspårad vår tid blivit. Lätt för oss som inte tillhör några hundra eller tusen som lever med en självuppfattning som störs av att den allmänna klassificeringen av människor upplevs som kränkande. Det bärande ordet i sammanhanget är "upplevs som". Kan det vara så att i strävan att ingen ska känna sig utanför blir vi intvingade i en komplex identitetsvärld som starkt bidrar till polarisering och splittring. Varför kan det inte räcka med att vi är Uppsalabo, svensk, europé och världsmedborgare? Och hur mycket ska det få kosta att göra personnummer ”könsneutrala”?

"De små gesterna är de mest talande. Ett ömsint finger som försiktigt stryker undan en hårlock ur vår partners panna. Eller, omvänt, ett vasst tonfall alldeles under ytan på en annars alldaglig fras. Ett skratt på rätt, eller fel, ställe. Det är där vi verkligen visar vilka vi är."

"Precis på det sättet fungerar ofta den där lilla texten i Dagens Nyheter. Den är liksom en intim, oreflekterat ärlig reflex, fast den är publicerad i Sveriges största morgontidning. Jag tror det var i tisdags den där lilla texten inleddes med den här meningen: ”Den absurda sprickan mellan den separatistiska feminismen och transrörelsen fortsätter att vidgas.”

"Redan där är det som att råka öppna fel salsdörr på etnografiska museet och plötsligt hamna mitt i en diskussion mellan en klase filologer. Det känns både spännande och privat, som om en helt ny värld i praktiskt fickformat tar form i en enda mening. Och sedan fortsättningen: ”Och de flesta, även vi som annars gärna talar om jämställdhet, sticker huvudet i sanden eftersom det är så svårt och marken minerad. Det borde vi inte, eftervärlden kommer att döma oss för att vi försummade frågan när det verkligen gällde.” ”De flesta”, ”minerad”, ”eftervärlden”, ”döma”, ”försummade frågan”: i stort sett varje ord i det stycket vittnar om en parallellexistens i en verklighet där det självklara är något helt annat än på andra håll. Och sedan, lite längre ned, en uppmaning: ”Men ändå, snälla sluta gasta terf (trans-exclusionary radical feminist) så fort någon pekar på baksidor och biverkningar.”

https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/de-sma-gesterna-visar--vilka-vi-egentligen-ar/

Jag håller med om att det är mycket illa att väldigt många fortfarande är beredda att rösta på V, S, MP och C. Fattar de inte att de är mycket olämpliga att leda Sverige. Och fattar så många inte att dessa partiers ständiga identitetspolitik är söndrande?

”De rödgröna frestar just nu hårt på väljarnas tålamod. Annie vägrar att gå på Magdas kalas om Nooshi kommer, och Nooshi kräver att kalaset ställs in om inte hon får komma. Det är dags att märka om det rödgröna alternativet till ”icke hållbart”.”

https://www.expressen.se/ledare/slugt-maktspel-av-magdalena-andersson/

Det är tröttsamt med många könsresonemang i dagens samtal och debatter. Personligen tycker jag som Alice Teodorescu att det ska handla om kompetens och inget annat när människor får uppdrag. Peter Santesson, Expressen, skriver läsvärt om att allt fler kvinnor axlar ledartröjor. Allt fler kvinnor är mycket kompetenta. Dock inte nödvändigtvis inom politiken.

”För att säga något om samhällsutvecklingen på längre sikt är det desto viktigare att titta på mer grundläggande mått. Det man kan se då är en trend som går mycket djupare än frågan om vem som är statsminister. Jag tänker på den stadiga dominansen av kvinnor i högre utbildning.”

”Det är allmänt bekant att män fortfarande har högre snittinkomst än kvinnor, men för att få inflytande i samhället är en central faktor högre utbildning. Vilka skaffar sig den? Vilka går vidare från gymnasiet till de längre högskoleutbildningarna och lyckas ta examina som leder vidare till samhällets olika inflytelserika nyckelpositioner?”

”Därför visar utbildningsstatistiken på en grundläggande samhällsförändring. Det är känsligt med ordval inom det här området, men man skulle kunna definiera övervikten av män på samhällets nyckelpositioner som ett patriarkat. Den långsiktiga effekten av att kurvorna har korsats skulle i så fall bli att vi förmodligen, för första gången, med tiden får ett matriarkat i Sveriges ledande skikt.”

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/kvinnorna-ar-pa-vag-att-ta-makten-i-sverige/

Offentlig konst

Ingen politisk propaganda i det offentliga rummet

Det finns gott om tyckande om konst i offentliga rum. Det tycker jag är demokratiskt bra eftersom det offentliga rummet är vårt gemensamma rum och offentlig konst är till stor del finansierad av skattepengar. Att vissa politiker och konstelitister förespråkar "en armlängds avstånd" till konstens uttryck tycker jag är uttryck för just elitism och snobberi. När det är det offentliga rummet som ska vara utställningsplatsen och när det är skattemedel som finansierar denna konst är det mycket rimligt att beställarna av konsten säkerställer att den inte är politisk eller enkelt kan klassas som mycket stötande för många människor. Det är sjukt att den begränsningen kan anses fel. Det är tveklöst möjligt att göra väldigt mycket konstigt som inte tydligt är stötande för många. Ett problem i sammanhanget är att vissa personer som förespråkar "armlängds avstånd" själva har starka åsikter om vilka konstnärer och vilka uttryck som ska ges möjligheter. Som allt för ofta handlar det om att vi utifrån elitisternas perspektiv förväntas tänka "rätt".

Svenska Nyheter, humorprogram i SVT ger i bifogat avsnitt några perspektiv på offentlig konst i Sverige. Titta gärna på detta avsnitt av programmet så får du både några skratt och dessutom några reflektioner på offentlig konst som är intressanta.

https://www.youtube.com/watch?v=xIr8wOc2dcw

I Uppsala har vi utsatts för vidrig offentlig konst av en konstnär som både skattefuskat och som, positivt nog, fick sitt samarbete med Uppsala kommun avbrutet. På många sätt har jag varit aktiv motståndare mot att denna vidriga DDR kopia står och smutsar ner i Uppsalas offentliga finrum.

https://unt.se/start/satt-taggtrad-kring-ddr-konsten-4079953.aspx

https://www.uppsala.se/contentassets/4f612a86253441b1a09a586ce61ebc74/26-motion-av-stefan-hanna-c-om-borttagning-av-ddr-motiv-i-carolinabacken-samt-motion-av-jonas-segersam-kd-om-ddr-konsten.pdf

Peter Hjörne, GP, skriver läsvärt om konstens stora betydelse i våra liv. Form i disharmoni har vi i Uppsala fått gott om på Råbyvägen. Där syns mycket dumhet i hur Uppsala stad byggts ut. Inte minst dumheten att dyrt renovera låga hus istället för att riva dem och bygga femvåningshus istället. Och det minsta Uppsala kommun borde göra av den så kallade paradgatan Drottninggatan/Vaksalagatan är att fylla den med mycket konst. Bäst av allt är att ge någon konstnär uppdraget att bygga in den vidriga DDR-kopian i Carolinabacken.

”Den förtätade julstämningen har lett till motsatsen i stadsplaneringens intentioner - förtätning av stadsrummet skall förbytas mot öppenhet, luft och ljus.

– Precis så är det, utbrast våra stadsplanerare. Staden behöver pauser, det som sker mellan byggnaderna. Tomrum behöver inte till varje pris febrigt fyllas. Därför bestämdes att grönytorna skulle fredas och få vara pauser, mellanrum i stadens arkitektoniska konsert. En ovanligt musikalisk syn på stadsplanering. Man skulle rent av kunna tro att stadsplanerarna tagit intryck av den skicklige konsertpianisten Henrik Måwe som i en intervju i GP framhållit pausens betydelse:

– Jag har börjat ägna mig åt tystnaden och kan använda pausen som uttrycksmedel på ett mer naturligt sätt... för musik är det inte bara toner utan främst det som sker mellan dem.”

"Form och funktion i harmoni i stället för funktion utan form i total disharmoni", som GP:s arkitekturskribent Mark Isitt uttryckte det.”

”Också Götaplatsen är med i projektet. Då vågar man kanske hoppas på att det förfärliga asfaltslapptäcket försvinner och varför inte också det märkliga så kallade vattenspelet. Och tänk om konsten kunde få en framträdande plats: skulpturer längs hela paradgatan ända ner till Operan. Världsunikt!”

https://www.gp.se/ledare/dikt-eller-verklighet-1.59615498

Även Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om den offentliga konsten nedan. I dagens GP ger han uttryck för det jag framfört allt sedan Uppsala förfulades med en DDR-kopia i vårt vackraste offentliga rum. Nedan en liten del av det läsvärda han skriver. Surrealistiskt kan vara neutralt, och samtidigt mycket konstigt. Gör om! Gör rätt!

"Modern offentlig konst väcker ofta känslor. I början av månaden klottrades exempelvis konstnären Carolina Falkholts ”vaginakonst” i närheten av Göteborgsoperan över. Sådan skadegörelse är aldrig försvarbar. Men debatten om den offentligt finansierade konstens frihet skulle tjäna på att blir mer mångfacetterad och intellektuellt hederlig. Idag är den ofta ganska enkelspårig."

"Man bör exempelvis rimligen skilja på konst i det offentliga rummet – skulpturer, byggnader, väggmålningar – och sådan konst som måste uppsökas på museer, teatrar och konsertsalar. I de senare fallen är principen om ”armlängds avstånd” mellan politik och kultur relativt okomplicerad och försvarbar. Konst i det offentliga rummet handlar dock om vårt gemensamma kollektiva rum och hur det ska gestaltas. Det är en fråga som ligger nära stadsplaneringen i stort, där ingen skulle hävda att det vore märkligt att folkvalda hade en åsikt."

"Principen att de folkvalda politikerna inte ska lägga sig i vilken konst som tillåts i det offentliga rummet härrör från decennierna efter andra världskriget – en tid då offentlig konst ofta var abstrakt estetisk, lågmäld och opolitisk. Sällan var syftet att medvetet provocera befolkningsmajoriteten. Det går knappast att säga om de senaste decenniernas offentliga konst. Den har allt oftare ett politiskt budskap och det budskapet är nästan alltid vänsterradikalt, ”normkritiskt” eller identitetspolitiskt. I stort sett aldrig utmanar den de kulturpolitiska smakdomarnas världsbild. Däremot provocerar den ofta många vanliga medborgare, vilket verkar vara syftet. Vad vi ser är med andra ord en hovkonst där konstnärerna förmedlar det budskap som progressiva tjänstemän i stat och kommun vill höra."

"Det smått häpnadsväckande är snarare att Statens kulturråd ser det som sin uppgift att uppfostra befolkningen, om det så krävs att man använder sig av barn för att övertyga föräldrarna. Inte heller verkar man reflektera över att det knappast är statens uppgift i en demokrati att få de folkvalda att ”hålla ihop” mot opinionen. Det är avslöjande för hur den rådande ideologiska hegemonin fungerar."

"Åsikten att vanliga människor har rätt till en vacker och harmonisk stadsmiljö framställs i Sverige ibland som snudd på fascism. Men vad ska man då kalla det när Statens konstråd faktiskt ser det som sin uppgift att vända barnen mot sina föräldrar och ena politikerna mot folket?"

https://www.gp.se/ledare/vem-%C3%A4r-det-egentligen-som-har-en-odemokratisk-konstsyn-1.59620606

En självmordsorienterad elektrifiering

Grunden måste byggas först

Regeringsduglighet, vad innebär det? Det innebär att ett eller flera partier har förmågan att utifrån en tydlig plan för samhällsutvecklingen leda en kommun eller ett land att gå mot den framtiden planen beskriver. Regeringsdugliga måste också ha förmågan att hantera kriser som alltid dyker upp. Framförallt måste en regeringsduglig samling partier klara av att upprätthålla god ekonomisk hushållning. Den politiska röra vi nu har är djupt oroande för att inte samhällsekonomin helt ska spåra ur. Det kan gå fort om många partiers "godsaker" ska levereras till olika partiers fokuserade väljarstöd. Tror du att Magdalena Andersson viker ner sig och kraftigt försämrar Sveriges ekonomi för att få Vänsterpartiets stöd? Det tror inte jag. Och om hon inte gör det utan öppnar upp för nyval visar hon tydligt att hon har grundförutsättningarna att trots för mycket vänstertänk kunna säkra rimligt god ekonomisk hushållning.

Anna Dahlberg, Expressen, skriver mycket läsvärt om hur illa skött svensk energipolitik är. När man bedömer regeringsdugligheten hos ett parti måste man inkludera vad deras energipolitik innebär. En illa skött energipolitik slår stenhårt mot ett lands invånare och landets företagande. När man studerar Miljöpartiets, Vänsterpartiets och Centerpartiets energipolitik hittar man besvärande många likheter. Om Socialdemokraternas huvudsakliga fokus hade varit svenskarnas bästa skulle de aldrig välja politiska samarbetspartners för kortsiktiga maktintressen. Vänsterblocket V, MP, S och C leder stora delar av det svenska folket mot fattigdom.

”Under de senaste åren har ett tiotal nyckelpersoner valt att sluta på Svenska kraftnät. Flera av dessa experter upplever att varningssignalerna inte tas på tillräckligt stort allvar inom myndigheten. Ledningen har i stället ägnat sig åt önsketänkande och tas gång på gång på sängen av den negativa utvecklingen. Per Wikström, numera på Energiföretagen, är en av nyckelpersonerna som har lämnat Svenska kraftnät. Under nästan två decennier jobbade han i olika positioner på driftavdelningen med ansvar för kontroll och säkerhet. Han vill inte recensera sin förra arbetsgivare, men ser med oro på framtiden för det svenska elsystemet. 

– Vi befinner oss på ett sluttande plan sedan tre-fyra år tillbaka både när det gäller överföringen och effektbalansen.”

”Även effektbalansen – alltså tillgången till el när man behöver den – befinner sig på ett sluttande plan, inskärper Wikström. 

– Värsta scenariot är att det blir kallt överallt samtidigt. Hur många länder i norra Europa har en positiv kraftbalans under årets kallaste dag? Vi kan absolut inte vara säkra på att vi kan importera i det läget. Det är alltså ett fullt tänkbart scenario redan i vinter att ett antal kunder måste kopplas bort från elnätet. Om situationen skulle bli utdragen övergår man till roterande bortkoppling från elnätet enligt en prioriteringslista. Att marginalerna är små märktes redan förra vintern. Trots pandemi och en förhållandevis mild vinter behövde oljekraftverket i Karlshamn dras i gång för att säkra elförsörjningen.”

”Samtidigt som Sverige siktar på en grön omställning, som kräver ett fördubblat elbehov om 20 år, har vi alltså en elförsörjning med ständigt minskade marginaler. Trenderna går inte ihop, konstaterar experterna som jag talar med.”

”Sverige hade ett av världens bästa elsystem – stabilt och fossilfritt – med vattenkraften i norr och kärnkraften i söder på väl uttänkta geografiska platser. Nu håller vi på att spela bort denna nationella tillgång och konkurrensfördel i kampen om framtidens investeringar. Det är ingen liten sak. Elen är lika fundamental för samhällskroppen som luften är för människan. Om tillgången på el börjar svikta kan det få mängder av följdverkningar: fabriker som flyttar någon annanstans, bristande tillit till staten, samhällsoro och en känsla av att man måste ta saken i egna händer och säkra upp med dieselaggregat, som i tredje världen eller i Kalifornien och Texas.”

”Länge var regeringsdugligheten det som väljarna främst förknippade med Socialdemokraterna. Men efter sju år med de rödgröna vid makten är det tvärtom det mest grundläggande som regeringen har misslyckats med, som att ha kontroll över gränsen och vilka som vistas i landet, upprätthålla våldsmonopolet på gatan och att säkerställa en trygg elförsörjning.”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/elbristen-kan-bli-x-faktorn-i-valet-som-faller-s/

Sabuni har det extremt svårt att lyckas rädda kvar L i riksdagen. Som jag skrivit förr behövs inga fiender när man har hennes ”partivänner”. Ls chans har länge varit att vara tydligt borgerliga och att inte ständigt sända ut starka signaler om att de inte går att lita på. Även om deras stämma nu sagt sig vara eniga om att Sveriges lycka inte ligger i att vänstern får styra är deras trovärdighet låg. Deras enda chans att överleva i riksdagen är att nu vinna många av dem som anser sig vara liberala och som sagt sig vilja rösta på Centerpartiet. Det är sannerligen inte svårt att få väljare idag att förstå att ett parti som stöttar V, MP och S inte har någon liberal trovärdighet kvar. Och L erbjuder en energiförsörjningspolitik som även unga kvinnor i städerna har mer att vinna på än den som vänstern erbjuder.

https://www.gp.se/ledare/vem-vågar-rösta-på-liberalerna-1.59352768

https://www.liberalerna.se/

Det är förvånande att Centerpartiet blivit en så destruktiv politisk kraft i Sverige. Aldrig hade jag kunnat tro att det partiet skulle vara i samma lag som S, V och MP. För mig är det förvånande att de ens har några väljare kvar. Hur är det möjligt att i grunden icke vänsterorienterade personer väljer att rösta på ett tydligt vänsterkramande alternativ? Om människor vågade lita på Liberalerna borde de kunna ersätta sitt opinionsläge med Centerpartiets. Är det möjligen så att Centerpartiets övergripande mål är en tro på ett matriarkat? Det finns säkert de som tror att Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar, Annie Lööf och Märta Stenevi kan leda Sverige bra. Jag struntar i vilket kön en ledare har. Ledare jag påverkas av anser jag dock ska vara tillräckligt kvalificerade för den uppgift de har. Magdalena Andersson är kvalificerad. De övriga är långt ifrån tillräckligt kvalificerade för ansvarsfulla ministerroller. Henrik Jönsson ger i GP en bra beskrivning av vilket farligt vänstergäng S, V, C och MP är. 

”Centerpartiet har genomgått den största transformationen. Utöver enstaka kvarvarande vanföreställningar inom partiledningen har partiet under sina år som socialdemokratiskt stödparti utvecklats till ett renodlat vänsterparti. 80 procent av Centerväljarna vill hellre ha en socialdemokratisk statsminister än en moderat, och partiet positionerar därför nu om sig i fråga efter fråga för att leva upp till sin nya roll. (Expressen 22/9 2021)”

”Sammantaget står Sverige nu inför ett ideologiskt koordinerat vänsterblock, med ambitionen att i alla avseenden öka statens makt på den individuella frihetens bekostnad.”

https://www.gp.se/ledare/sveriges-vänsterblock-tar-form-1.59611763

Magdalena Andersson, låt Centerpartiet och Vänsterpartiet ta ansvar för att du imorgon säger att du saknar stöd för en statsministeromröstning. Låt Vänsterpartiet och Centerpartiet ta ansvar för att vi då kanske får ett extraval bara några månader innan den sista ordinarie valdagen 11 september 2022. Centerpartiet har pengarna för två valrörelser inom några månader. Lööf kanske tror att det är hennes sista chans att under några månader få bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Det kommer aldrig att hända. Om inte fler svenska väljare nyktrar till är risken stor att ödesdagen 11 september 2022 blir ett tragiskt datum för Sveriges utveckling. I detta dåliga läge är det trist att Anna Dahlbergs önskan om att Socialdemokraterna och Moderaterna gemensamt ska städa upp Sverige inte är möjligt.