Ständiga prioriteringar

Grupp mot grupp
Den som påstår att inte alla politiker hela tiden ställer grupper mot varandra far med osanning. Alla val innebär prioriteringar av begränsade resurser. Och alla människor är unika men kan på olika sätt delas in i olika intressegrupper. När någon särskild satsning görs innebär det att de som särskilt gynnas av den satsningen får något, andra får inget kopplat till just den satsningen. När forskningsmedel satsas på en viss sjukdom innebär det att de pengarna inte satsas på forskning kopplat till någon annan sjukdom. När skattesänkningar genomförs berörs alla skattebetalare, inga andra. Den senare är dock en klok åtgärd när skattetrycket är så högt att det skapar makroekonomiskt dåliga effekter. Väldigt många svenskar förstår som tur är att ekonomisk tillväxt är viktig. Utan ekonomisk tillväxt "bits hästarna". Då kan väldigt många färre få det bättre. Med ekonomisk tillbakagång finns självklart en och annan vinnare, men de flesta blir förlorare. I den bästa av världar har vi på olika sätt alltid ekonomisk tillväxt och skattetrycket är aldrig så högt att det leder till mindre skatteintäkter än vad som är möjligt om skattesatsen är klokare, Lafferkurvan kan lära dig att förstå sambandet.

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/politikens-uppgift-att-stalla-grupp-mot-grupp-18126
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lafferkurvan

Kopplat till alla de prioriteringar som hela tiden måste göras är det obegripligt för mig hur kommun efter kommun formerar sig i minoriteter eller majoriteter som tror sig ha legitimitet att styra kommunen. I min värld ska väljarviljan respekteras. I min värld ska ideologisk inriktning ha betydelse. I min värld ska vallöften ha betydelse. I min värld är det viktigaste inte att sitta vid makten om det inte innebär stora möjligheter att driva den politik man fått väljarnas förtroende för. Jag är stolt över C Uppsalas förhandlingsgrupp som rakryggat prioriterat ideologiska och sakpolitiska perspektiv, och goda samarbeten, framför individuella maktmöjligheter utan större kraft.

Jesper Sandström skriver klokt om prioriteringarnas verklighet i nedan ledare. Det är dumt att som Liberalerna i Uppsala gå på att höga skatter leder till mer välfärd. Det finns hos "goda" politiker alltid mer pengar att ta av invånarna och att ösa över verksamheter. Det är inte ansvarsfullt politiskt ledarskap. Det är ett oansvarigt och slösaktigt politiskt ledarskap som leder grupp efter grupp mot en sämre framtid. Samhället ska alltid enligt mig hitta rimliga lösningar för att stötta våra socialt svagaste. Vi måste alltid sträva efter att ge alla våra barn en rimligt rättvis möjlighet att nå sin fulla potential och förverkliga egna drömmar. Det görs bäst genom klok skattepolitik och genom att säkerställa effektiva offentligt styrda verksamheter. Oavsett om de verksamheterna utförs i offentlig eller privat regi.

"Sveriges höga skatter möts ofta av ilskna mothugg, särskilt från vänsterhåll. ”Vaddå, vill du inte ha nån välfärd? Bryr du dig inte om dina medmänniskor?” Underförstått i sådan kritik är att man ska skämmas för att ens ha tänkt tanken. Finansminister Magdalena Andersson proklamerade i ett Facebookinlägg under valrörelsen: ”Sänker man skatten blir det mindre välfärd.”"

"Ett förföriskt enkelt budskap. Men för att ett sådant påstående ska vara sant behöver det ju också vara sant att varje uttagen skattekrona går till just välfärd. Tänk om det vore så väl. Ett av de mer omskrivna exemplen på icke-välfärd torde vara det av staden och regionen finansierade kamelcentret i Angered, som fick miljonbidrag utan att bedriva någon verksamhet. Och det är ändå småpotatis i sammanhanget, ”bara” en dryg miljon."

"Först sägs att våra skatter måste vara oförändrade, gärna ännu högre, för välfärdens skull. Den som påstår annat misstänkliggörs och utmålas som girig. Sedan rinner miljarder iväg till sådant som hur man än vrider och vänder på det inte är välfärd. Sist men inte minst får man skära i det som faktiskt är välfärd – och då drabbas allt som oftast de människor vars situation används för att försvara de höga skatterna från första början."

http://www.gp.se/ledare/sandstr%C3%B6m-hur-prioriteras-v%C3%A4lf%C3%A4rden-i-g%C3%B6teborg-1.10140983

Dagens kalkon
Gustaf Fridolin. Han visade tydligt att det inte räcker med att vara "ett politiskt underbarn" för att man på ett för invånarna bra sätt ska kunna företräda dem. Det är en sak att vara tyckare, opinionsbildare eller lobbyist, det är något helt annat att vara i förarsätet och tvingas göra de svåra valen på riktigt. På riktigt handlar alltid om mer eller mindre svåra alternativ. På riktigt handlar ofta om att ställa grupp mot grupp även om många politiker låtsas som att det inte är så. Så är det. Om några får en fotbollsarena finns det till exempel mindre över för kricketgänget..... och så vidare.
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/underbarnet-fridolin-sankte-miljopartiet/

Det är bra för Sverige att vänster-Gustaf tvingas lämna som språkrör. Samtidigt störs jag av att det ska anses öppna upp för en mer komplex minoritetsregering nationellt. Partiledare lokalt och nationellt har självklart stor betydelse för hur det egna partiets politik kommuniceras men det är partiets politik och i stor huvudsak kollektiva beslut som ska kommuniceras av politiska ledare, inte eget tyckande. Bara för att MP+Alliansen blir ett större lag än Socialdemokraterna + ska en regering både kunna fungera och politiska partier ha en stor möjlighet att reformera sig. Jag har sagt det förr, jag säger det igen, MP är inte ett parti som ska sitta i en regering.
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/fridolins-hastiga-avhopp-kan-bli-kristerssons-raddning/






Dagens stjärna
Expressens ledare. Grupp mot grupp gäller i många sammanhang. I en tid där arbetsmiljön mer och mer anses vara det stora problemet för viktiga yrkesgrupper som sjukvårdspersonal, poliser och brandmän är det värdefullt att ställa grupper mot grupper.


"Rent generellt har välfärden börjat plågas alltmer av krävande och oregerliga kunder och patienter. Det handlar om blonda herrar som inte vill behandlas av muslimska läkare, kvinnor som inte tolererar manlig vårdpersonal, sexistiska och allmänt ohövliga patienter."


"Personalens rätt och status behöver uppgraderas. Det måste sägas klart att de har rätt att kräva respekt - möjligen krävs det utbildning i en ny attityd.
Ociviliserade personer måste kunna avvisas om de beter sig illa. Med kraft, om så behövs. De får helt enkelt utnyttja sin valfrihet och söka sig till någon annan vårdgivare.
Samtidigt; de som väljer att arbeta i vård och omsorg träffar på dementa och psykiskt sjuka, missbrukare och människor i akut chock. I vissa lägen kommer personal tvingas att bita ihop och stå ut med svineri, om inte annat för att den egna yrkesetiken kräver det."
https://www.expressen.se/ledare/patienter-maste-lara-sig-att-veta-hut-eller-ga-hem/