Går allt att sälja med mördande reklam?
Det sägs att "allt går att sälja med mördande reklam". Tror du att det är så? Om man som Berlusconi kontrollerar stora delar av media kan det nog stämma i stor utsträckning. Annars tror jag det är svårt om man inte i grunden har ett bra och tydligt erbjudande. Vad är då Alliansens budskap, Alliansens gemensamma projekt? Är det kort och gott att minst hindra skattehöjningar och att förbättra medborgarnas möjligheter till kvalitativ valfrihet kopplat till välfärdens kärnområden? Hur skulle du beskriva det gemensamma uppdraget? Hur tycker du att spelsystemet mellan dessa partier ska se ut inför valkampanjandet så att alla partier tydligare kan få fram sina skillnader?
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article16345223.ab
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det beror på vad man har för produkt. Alliansen kommer att få det väldigt svårt att sälja någonting som folk redan köpt och börjar tröttna på. När det också blir så att de förväntningarna man hade på produkten går i stöpet då tröttnar man och söker sig bort från det konceptet.
SvaraRaderaJag vet inte hur centerpartistiska väljare tänker. Det är inte mitt parti och jag kommer aldrig rösta på dem. De har inte en produkt som är attraktiv. Det skulle vara som att försöka sälja dambindor till mig och jag är man. Det spelar ingen roll hur bra produkten är, jag har ingen nytta för den.
Ett bra parti skall stå för någonting och vara beredda att samarbeta med vilket parti som helst som är villiga att tillmötesgå sina egna väljares politik. Inom det synsättet kan Alliansen blir för snävt och man gör inte sitt eget parti en tjänst om man förbundit sig att foga samman politiska lösningar enbart med vissa partier.
Det vore en helt annan femma om centern skickade ut budskapet till sina väljare att man föredrar visseligen att först förhandla om uppgörelser med de andra allianspartierna men man förbehåller sig rätten att prata med andra partier om man får mer politik för sitt mandat.
Det är så som moderaterna gör ibland och de kan göra så på grund av sin storlek.
Är man försäljare av en ideologi eller ett politiskt tankesätt så är man skyldig sina väljare att få ut maximalt politik av det mandat som man besitter. Ser väljarna att partiet jobbar för dem då gillar de det och det är större chans att de fortsätter att rösta på samma parti.
Det är klart att man skall jobba för de frågor som man fått väljarnas stöd för. Det tror jag de flesta politikerna gör. Ingen har dock egen majoritet och alla skall också bidra till en politik som håller ihop kommunen och andra upplevt viktiga regioner. Personligen tycker jag t o m att det är viktigt att även en som röstar på kommunister har det bra inom Uppsala kommun trots att jag politiskt är väldigt långt ifrån dem. Jag vill helt enkelt leva i ett samhälle som hårt arbetar för att minsta levnadsstandarden för alla skall vara på en rimlig nivå.
SvaraRaderaDet ligger nog mycket i uppfattningen att många, kanske de flesta, röstar på det parti som de anser sig gynnas av personligen. Det skulle ju kunna vara så att jag uppskattade bra bindor eller en affär som säljer bra bindor, eftersom kvinnliga bekanta till mig bedyrar att just dessa är väldigt bra. Och bättre än andra liknande produkter.
SvaraRaderaPå samma sätt kan man ju tänka sig att det finns folk som röstar på partier de anser vara bäst för landet, och möjligen inte i första hand för en själv. Åtminstone inte kortsiktigt.
Det grekiska dilemmat således. Politikerna vill bli populära och vet vad folk vill ha. Det blir svårt att stå emot eller att försöka försvara en ekonomisk politik som inte gynnar viktiga grupper, parlamentariskt sätt. Även om landet skadas ekonomiskt eller närmar sig ruin.
Socialdemokraterna vill förstås bryta upp Alliansen, eftersom de då blir mer ohotade genom sin storlek, och får betydligt lättare att manövrera rent parlamentariskt. Att vara beroende av MP, V och eller SD är ju förstås ingen barnlek. Även om det går. Vad blir det för politik av detta, om två av partierna är illojala och kan rösta hursomhelst i enskilda frågor. Lite av samma dilemma som Alliansen har. Fördelen för alliansen, och för sverige då, är att alliansen tycks kunna hantera opinionen mer självständigt. Än vad man kan förvänta sig ifrån MP speciellt. Men kanske också S.
En framtidsvision där partier är hårt beroende av media och tillfälliga opinioners välvilliga inställning, riskerar att kosta väldigt mycket pengar. För att gynna MP, med frågor som fri invandring och delvis medborgarlön, samt enormt mediestöd för detta, i kombination med SD's inställningar. Och hela välfärdsdebatten, med stora ambitioner och förhoppningar. Det blir nog lätt ett mardröms scenario.
Ett problem är också opinions stödet för C. Och att man brukar tala om stödröster, framförallt från M. Vet ej om det verkligen stämmer, men då blir det ju extra svårt om man vacklar mellan lojaliteter i rikspolitiken. Man riskerar att tappa stödsympatier åt båda hållen s a s.
När det gäller italien så fick jag en fundering. Är det så att italien är efterblivet, eller går de före oss och visar vägen, inom politiken. Kan det vara så att den italienska situationen kan smitta av sig till hela europa. En slags skräckvision, men rent objektivt, finns det en sådan risk? Att EU framförallt, används som måltavla för allt som upplevs negativt. Och kanske något som politikerna skyller på för att själva slippa ta ansvaret fullt ut. Eventuellt.
Det är alltid svårt för små partier att verka i skuggan av stora. Socialdemokraterna har dessutom problematiken att göra alla röster inom partiet hörda. De inre motsättningarna är ju jättelika. Eller åtminstone de inre skilda uppfattningarna om olika frågor. Det som media rutinmässigt kallar splittring.
SvaraRaderaMen små partier har ju lättare att synas genom att de kan lägga fram idéer som man inte omedelbart behöver ta ansvar för. Sånt som låter mycket och lite udda. Rätt utnyttjat är det ju en fördel. Problemet för C är ju då att alliansens paradgren är väl ansvar. Så helst skall alla udda idéer inte verka alldeles ansvarslösa.
Jag tycker att Centerpartiets politik och förslag hela tiden bygger på hållbarhet och därigenom ett starkt ansvarstagande för att det generella välståndssamhället skall kunna vidarutvecklas. Jag anser att inget annat parti har en bättre och trovärdigare politik men helt klart har vi svårt, i vart fall på riksnivå, att få ut det budskapet.
SvaraRaderaDet är helt klart att det finns många människor som stödröstar. Så är det. Förhoppningsvis är det inget Alliansparti som fortsätter att hamna under 4% i opinionsmätningarna. Om det är två som gör det under sommaren 2014 lever sannolikt ett av dessa partier farligt på risknivå.
Den italienska demokratiska situationen är ett skämt. Varför har det blivit så? Finns givetvis massor av förklaringar. Delvis på grund av deras demokratiska modell. Delvis på grund av seriösa politikers oförmåga att nå invånarnas förtroende. Korruption och organiserad brottslighet är också fortsatt påtagligt i det italienska samhället. Visst kan det bli som i Italien även i Sverige men så länge vi lyckas försörja det demokratiska systemet med rimligt hederliga och dugliga folkrepresentanter kan vi minska risken att hamna där. Är dagens politiska representanter bättre eller sämre än för säg 40 år sedan? Hur mäter man det?
Centerpartiets styrka är den lokala nivån, det anser jag nog också. Där är man ofta starka, och behåller förtroendet gång efter gång. Samt samarbetar ofta bra med andra.
SvaraRaderaAlla värderingar sitter också på plats, i princip. Det är bara en del underligheter som dyker upp och oroar i periferin. Men det borde kunna hanteras konstruktivt.
Italienska folket verkar ha en väldigt njugg inställning till sina politiker överlag. Inte alls likt den som finns i skandinavien. Men en svag känsla jag får är att alltfler börjar betrakta politik med mindre passion, och mer cyniskt. Och följaktligen politikerna med mindre trovärdighet. Det kan ju också vara aningens nyttigt. Och steget till italien är väl kanske ändå väldigt långt.
Men situationen direkt efter valet 2014 kan ju bli ganska italiensk om det vill sig.
Ja, som jag skrivit tidigare är riskerna stora för att vi har en mycket dålig parlamentarisk situation i Sverige efter valen 2014. I min värld blir alla förlorare om Sverige blir ledarlöst eller att majoriteter som är allt för bräckliga eller som har för stora skillnader förlamar ständigt nödvändiga strukturgrepp och förändringar. Svenskt välstånd kommer att falla samman om vi inte kan finna vägar där nya företag skapar nya jobb på hemmaplan. Går det att politiskt bidra till den utvecklingen? Absolut! Bland annat genom att inte göra en massa saker som idag görs från mynidghetshåll.
SvaraRadera