Försvarets uppgift?
Kanske dags att förtydliga vad ledande politiker anser att Försvarets huvuduppgifter skall vara! Att fördröja ett fientligt anfall några dagar? Och vad händer sen? Att klara av att leda en fungerande motståndsrörelse efter att några dagars anfall pågått och Sverige inte längre är fritt? Att stå för utvecklingsinvesteringar till svensk industri för produkter som av många skäl inte efterfrågas av andra länders militärkrafter? Oavsett om Ryssarna utgör ett reellt hot eller ej är Försvarets roll och trovärdighet, i vart fall för mig, oklar. Jag tror det är nödvändigt att oklarheten och förstörelsen av skattepengar upphör. Även om jag inte deltagit på några försvarskonferenser följer jag försvarsfrågorna noga. Inte minst all turbulens i toppen av Försvarsmakten talar sitt entydiga språk! Vi har problem om vi tycker att vi ska kunna sätta hårt mot hårt om någon vill ta vår frihet ifrån oss.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/farlig-fortroendeklyfta
Förtroendeaffär
I Uppsala hade vi i dagarna lokalt partiårsmöte. I det mötet gjorde en äldre och mycket tidigare politiskt engagerad herre sin röst hörd. Hans budskap var kort och mycket tydligt. Att vara politiker innebär att man verkar på en "förtroendemarknad". Oavsett om en person med höga politiska ambitioner är duglig, utvecklingsbar och engagerad så krävs att man får människors, väljarnas, förtroende. Den som inte får eller rimligt snabbt, som politisk företrädare, kan få folkets förtroende bör avgå eller tydligt uppmanas avgå. Tycker du han har rätt? Tror du att Stefan Löfven klarar av förtroendefrågan under valrörelsen? Vilka partiledare tror du inte håller och senast efter nästa val får sparken om de inte själva väljer att avgå?
http://www.dn.se/nyheter/politik/s-tillbaka-i-ledningen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Svårt att svara på det där med förtroende. Jag tycker ju exempelvis att både Göran Hägglund och Jonas Sjöstedt verkar duktiga, trevliga och ganska skickliga i debatter. Och känns uppriktiga. I princip tycker jag nog att jag har stort förtroende för dem båda. I synnerhet Hägglund.
SvaraRaderaMen det är ju bara den ytliga sidan som jag ser. Då jag inte är medlem eller aktiv i något av de där partierna. Kan ju verka som att Hägglund, och delvis också Sjöstedt har ganska mycket kritiker inom sina partier. Av orsaker som inte når mig. Man kan ju vara duktig på utåt-verksamhet, men försumma den inre aktiviteten. Många företagschefer är ju sådana.
Om Annie Lööf pallar med trycket nu och de närmaste två åren så tror jag att hon kan utvecklas väldigt bra. Hennes svåraste tid är nog just nu. Och kanske något år direkt efter valet. Därefter så borde så mycket krutrök lagt sig att hon kan börja jobba på allvar. Skall man vara lite lite kritisk så kanske hon, liksom Maud Olofsson, har en aningens lätt för att falla in i vissa politiska standardfraser. Jag menar att man aktivt skall försöka undvika detta så mycket det bara går.
Mycket har spekulerats kring moderaternas ledar garnityr. Där vissa önskar att åtminstone Reinfeldt skulle avgå. Expressen spekulerade ju kring detta kring 2010 också. Där man framförde argumentet med EU-position för honom som ett attraktivt alternativ. Men jag tror nog att det är fel. Avsevärt mer lockande är förmodligen den historiska rollen som återvald borgerlig statsminister. Tror ungefär samma gäller Borg och Bildt. I synnerhet Bildt. Möjligen skulle man kunna spekulera i att Borg och Reinfeldt delar på ledarskapet, såsom miljöpartiet gör. Och att Peter Norman blir finansminister. Men det känns långtifrån självklart.
Miljöpartisterna och Björklund tror jag fungerar ganska bra, och har ungefär det förtroende de förtjänar. MP får aldrig svåra frågar av media i och för sig. Silkesvantarna hela tiden. Björklund klarar alltid intervjuer och debatter väldigt bra. Så det mest osäkra kortet kanske är Löfven då. S storlek och interna debatter gör ju att det blir svårt att förutsäga något. Allt känns nästan möjligt där. Men så länge han håller tyst fungerar det ju ganska bra.
Vi får se hur det går. Helt klart är att det är omöjligt att vara politisk företrädare om man inte har eller får ett förtroende av sina tänkta väljare och sina medlemmar.
SvaraRadera