Reflektioner om BREXIT

Vad tycker invånarna?

Överheten skiter väl i oss ”vanliga”? Varför kan inte ett land som USA, med endast två större partier, få fram två riktigt bra presidentkandidater? Det är inte svårt att dra slutsatsen att våra demokratier i västvärlden är väldigt styrda av mäktiga ekonomiska krafter. Med mängder av ekonomiskt starkt uppbackade lobbyister med stort inflytande. Särskilt i ett land som USA blir det uppenbart eftersom kandidaterna måste få donationer på miljarder kronor för att ha en chans i en valkampanj. Samtidigt obegripligt om dessa mäktiga krafter inte vill att deras samhällsbas ska utvecklas rimligt rättvist för alla och sprida möjligheterna till ett rimligt bra liv för alla sina invånare. Det finns samtidigt mycket demokratiskt bra i USAs uppbyggnad som EU bygget borde ha tagit till sig mer av. Till exempel staternas på många sätt stora självbestämmanden.

Ett sätt att balansera lobbyisters och andra skuggpåverkare i en demokrati är att införa mycket mer av geografiskt indelad direktdemokrati, folkomröstningar och invånarråd. I Uppsala tycker en hel del partier och några lobbyorganisationer illa om att en lokal folkomröstning ska genomföras. Britterna genomförde en folkomröstning om BREXIT. En extremt komplex fråga och med ett resultat som fått extremt stora konsekvenser. Man kan tycka vad man vill om att en så komplex och stor fråga blir föremål för en folkomröstning. Det är dock anmärkningsvärt att tycka att instrumentet folkomröstning är dåligt om man på allvar är en sann demokrat. Många är sannolikt inte det. Bara de får bestämma själva är det bra.

BBC publicerade nyligen ett intressant reportage om vad ett urval av invånare i England, sju år efter BREXIT, tycker om utfallet. Reportaget är intressant och läsvärt.

"The Tendring area of Essex - which includes the seaside town of Clacton - recorded one of the highest leave votes in England in the 2016 referendum. Almost 70% of people voted out - and turnout was 74.5%."

https://www.bbc.com/news/uk-england-essex-65974187

I ett nyligen nummer av The Economist beskrivs hur Storbritanniens regering vill göra landet ledande inom ”Deep-tech” och AI. Det är bra med ambitioner. I samma artikel framgår det samtidigt att de till skillnad från EU, USA och Kina saknar datamängderna som krävs för att kunna konkurrera. BREXIT var ett stort misstag och även om Cameron har låg status, och Johnson nu är helt bortpetad, får britterna lida för ett dåligt politiskt ledarskap. Vissa ambitioner är inte möjliga att uppfylla som ett Europeiskt land om man inte är en del av EU. Men britterna kanske numera är att betrakta som en stat inom USA…

https://www.economist.com/leaders/2023/06/15/how-britain-can-become-an-ai-superpower

Sverige har precis klivit av uppdraget som ordförande för EU, ett samarbete mellan 27 nationer. På många sätt tycks Sverige ha gjort en bra insats. Samtidigt blir det allt tydligare att EUs styrning begränsar medlemsländernas självstyre allt mer. Samarbetet är viktigt men det är hög tid att stoppa allt mer oklok centralstyrning. På många sätt är Europas konkurrensfördel i världen vår mångfald inom ramen för demokratiska spelregler. BREXIT var en tragedi då britterna var en bra motkraft mot ständigt mer centralstyrning inom unionen. Ylva Nilsson, Expressen, reflekterar i nedan artikel läsvärt om Sveriges ordförandetid och det som väntar nedan.

”Regeringen är med rätta stolt över det svenska EU-ordförandeskapet efter en imponerande insats i Bryssel. Nu ska det följas upp här hemma – och betalas.”

”Kort sagt, ett intensivare samarbete där mer uppgifter läggs på EU, kräver också mer pengar till unionen. Men vid onsdagens EU-nämnd kommenterade statsminister Kristersson EU-kommissionens bud med att påminna om att Sverige räknar sig till de ”frugala” medlemmarna.”

https://www.expressen.se/ledare/ylva-nilsson/sverige-har-gjort-succe-som-eu-ordforande/