Inte elakt

Fel prioriteringar

Är det elakt att vilja att begränsade resurser ska prioriteras till kärnverksamheters uppdrag? Det tycker de som känner sig ”jagade” av önskemål om nödvändiga prioriteringar. Problemet med att man känner sig ”jagad” är att man i så fall inte klarar av att sätta sitt egointresse efter allmänintresset. Då och då ska man ”ta en för laget”. Politikers uppdrag är att se till allmänintresset och att varje skattekrona ger maximal positiv effekt inom det offentligas kärnuppdrag. Så verkar Utvecklingspartiet demokraterna, UP, som Uppsala kommuns enda 100% lokala och nationellt politiskt oberoende parti. Det finns för UP ingen nationell ”partipiska som viner”. Vi bestämmer helt själva vilken politik vi anser vara bäst för Uppsalaborna. 

Kommunikatörer, ekonomer, HR-stöd, IT-personal, sekreterare, strateger i olika förpackningar och chefer är exempel på stödfunktioner till olika verksamheters kärnuppgifter. Ibland undrar man om till exempel sjukvårdspersonalen inom sjukvården är till för att skapa jobb för alla administratörer… Det är inte så! Sjukvårdspersonalen är till för att med kvalité snabbt vara tillgänglig för dem med vårdbehov och hjälpa dem att bli så hela och friska så fort som möjligt. All överbyggnad runt huvuduppdragen har blivit allvarliga problem då de både kostar dyra begränsade resurser men också skapar merarbeten för personalen med kärnuppdragen. Är det svårt att förstå? 

Daniel Åkerman, GP, skriver läsvärt om detta vansinniga prioriteringsfel som landets politiker tillåter. Och i alla mina samtal med berörda tjänstemän i Uppsala kommun kan jag konstatera att de har rätt, om inte politiker bara hittar på fler och fler extra uppgifter för verksamheterna så kan de också dra sitt strå till kloka nedskärningar av over-head.

”Exempelvis ökade antalet anställda inom administrationen i Västra Götalandsregionen med 50 procent mellan åren 2001 och 2021, medan befolkningen i länet bara ökade med 16 procent under samma period. Pengarna som gick till fler administratörer kunde i stället ha gått till sjuksköterskor eller undersköterskor.”

”När HR-avdelningarna inte anordnar gruppaktiviteter är de vanligen upptagna med att ta fram strategier, policies, värdegrunder och jämställdhetsplaner. Alvesson påtalar i Expressen att detta är vad övriga i arbetslivet, såväl ledning som personal, helst vill att HR inte ska syssla med. I stället vill man ha stöd och få service med sådant som sjukledighet och pensionsplanering.

”Det senare vardagliga arbetet har dock låg status, medan strategiutveckling öppnar en väg in till ledningsfunktionerna och ger HR-avdelningen större inflytande i verksamheten. Det är fullt rationellt för HR-personalen att vilja förbättras sin egen situation och stärka sin ställning. Men det gör det inte rätt.”

”Ska HR-sjukan kunna motverkas måste staten dra sitt strå till stacken. De flesta verksamheter har inte haft något annat val än att expandera personaladministrationen i takt med att lagstiftningen har skärpts. Inte minst på arbetsmiljöområdet är nu regelverken så byråkratiska och snåriga att chefer sällan klarar sig utan hjälp. Därför bör regeringen inleda en översyn och lätta regelbördan.”

https://www.gp.se/ledare/staten-måste-lätta-på-regelverken-för-att-bekämpa-hr-sjukan-1.105068792

Idrotts- och kulturlivet är viktigt för väldigt många människor. Samtidigt är det verksamheter som i huvudsak ska finansieras genom ideella föreningar, medlemsavgifter, donationer och sponsorer. Det offentliga ska dock stötta idrotts- och kulturlivet genom snabb relevant handläggning av till exempel bygglov, markupplåtelser, miljötillstånd och kostnadseffektivt nyttjande av kommunens stora fastighetsbestånd. Precis som i till exempel Halmstad kan kommunens ekonomiskt framgångsrika göra mer privat finansierade idrotts- och kultursatsningar. Det märks inte särskilt mycket att Uppsalas ”mylla” faktiskt skapat många av Sveriges nyrikaste de senaste 30 åren. De kanske kan få sitt namn på ett konstmuséum eller en idrottsarena…