Stärk vår svenska demokrati
Kampen för ett stärkt invånarinflytande över skola, vård, omsorg och byggplaner är en huvudfråga för Utvecklingspartiet demokraterna, UP. Istället för att de övriga partierna i Uppsalas kommunfullmäktige erkänner att de gång efter gång röstat för en stadsbyggnadspolitik som är socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt ohållbar försöker de lägga skuld för att en tillnyktring fått en chans tack vare UP. Sjukt men en beskrivning av hur dåligt det politiska systemet i dagens Sverige fungerar. UP erbjuder Uppsalaborna ett nytt seriöst politiskt alternativ, med en konkret politik och erfarna samt meriterade företrädare. Uppsala och Sverige i övrigt är i desperat behov av ett nytt seriöst och starkt demokratiskt orienterat politiskt parti. Widar Andersson, Folkbladet, uttrycker behovet tydligt nedan: ”Den svenska staten utstrålar ett slags manifest oförmåga att komma tillrätta med de allvarliga problemen.”
Gunnar Wetterberg är som Widar Andersson en erfaren, kunnig, allmänbildad och klok man. I Expressen ger han UP rätt om att Sverige åter borde införa separata kommunala val.
”Skolan, vården och omsorgen är de centrala offentliga institutionerna i människors vardag. Skolan sprider livschanser och tar oss in i samhället. Vården och omsorgen behövs när vi inte klarar oss själva. Ju mer tekniken ökar undervisningens och medicinens möjligheter, desto viktigare blir de.”
”Allt fler kan bygga upp egna buffertar om man inte är nöjd med pensioner och andra socialförsäkringar, men bara några få skulle ha råd att betala vad 12‒15 års utbildning och ett års slutenvård skulle kosta. Därför blir skolan, vården och omsorgen den offentliga sektorns kärnåtaganden. Då ska de också fungera – och det gör de inte alltid. Visserligen är de flesta nöjda med sina barns skola eller en vård de själva eller deras nära fått, men misslyckandena finns – och borde inte finnas. Därför har skolan, vården och omsorgen spelat allt större roll i valrörelserna – men där går det alldeles snett. Valdebatten förs på den rikspolitiska arenan – men misslyckandena är lokala och konkreta.”
”Men just gömma sig är den springande punkten. Om skiten blir uppgrävd och byken uthängd, då ska det väl gå att ställa de skyldiga till svars och piska dem till bot och bättring?
”I valet 2018 blev jag alldeles häpen när allianspartierna kunde behålla makten i Stockholms läns landsting, trots allt sjukvårdselände som varit. Det har blivit vanligare med åren att människor splittrar sina röster mellan olika val, men alldeles för många lokala koryféer åker snålskjuts på rikspolitiken. Därför fungerar inte ansvarsutkrävandet. Och roten till det onda sitter inte i vem som är huvudman, utan att de gemensamma valdagarna blandar samman alldeles för mycket ansvar – och därför blir alldeles för lite utkrävt. Den mest angelägna reformen för att hålla tummen i ögat på de ansvariga vore att skilja valdagarna åt. Argumenten emot är inte så övertygande.”
”I dag varnar den gemensamma valdagens vänner för att valdeltagandet i kommuner och landsting skulle sjunka. Ja, det är möjligt. Men vinsten vore att kommuner och regioner skulle granskas så mycket mer intensivt när valrörelserna skulle handla just om dem. Och det skulle i sin tur skärpa hur de styrdes och förvaltades. Därmed skulle hela det demokratiska systemet fungera bättre. Vad väntar vi på?”
https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/infor-en-sarskild-valdag-for-skola-vard-omsorg/
Den kloke sossen Widar Andersson skriver nedan en läsvärd krönika i Folkbladet.
”"Förvåning" är nog en väl fångad sinnesstämning av SOM-institutet. Den tidigare statsministern Stefan Löfvens bevingade ord om att "vi såg det inte komma" när han 2019 intervjuades i SVT: s Agenda om invandringens problem är ett klockrent exempel på just förvåning inför samhällsutvecklingen. I Löfvens fall ska det väl i ärlighetens namn sägas att det nog mest handlade om retorisk förvåning. Regeringspartierna S och MP hade redan i slutet av 2015 tvärvänt om invandringen därför att den inte längre gick att hantera på ett samhällsförnuftigt sätt. Den dåvarande socialdemokratiska utrikesministern och auktoriteten Margot Wallström hade tidigare under hösten 2015 offentligt varnat för att"systemet skulle braka ihop" i delar av samhället om inget gjordes för att bromsa invandringen. Den politiska förvåningen övergick hur som helst i en lång period av ovisshet. Och precis som SOM-institutet konstaterar så är det ungefär där vi står nu.”
”Medborgarnas förvåning har sannerligen inte varit mindre än inom politiken. Plötsligt vimlade det av tiggare i Sverige; hur gick det till? Plötsligt skjuts och sprängs och mördas det på öppen gata i Sverige som aldrig förr; hur gick det till? Plötsligt eldas det koraner i parti och minut; hur gick det till? Plötsligt attackerar tusentals människor runt om i Sverige poliser och brandmän; hur gick det till? Plötsligt ska vi gå med i Nato; hur gick det till? Plötsligt ska det byggas kärnkraft igen; hur gick det till? Plötsligt är SD en (stor) del av regeringsunderlaget; hur gick det till? Och ovissheten finns självklart där. Vart ska allt sluta?”
”Medborgarnas visshet är den svenska färdriktningen är dock tvärtydlig: Den svenska staten utstrålar ett slags manifest oförmåga att komma tillrätta med de allvarliga problemen. Enligt SOM-institutets mätningar anser hela 67 procent av oss som bor i Sverige att utvecklingen går åt fel håll.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar