Ja sägande karriärister
Jag gav mig aldrig in i den partipolitiska miljön för att göra politisk karriär eller för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det bästa beviset för det är hur jag redan under början av 2010-talet, på stämmor och i nationella media, argumenterade för en mer hållbar migrationspolitik och en klok integrationspolitik. Partiledningen i det parti jag då var aktiv i hotade mig återkommande för att jag tyckte fel saker. Jag struntade i det eftersom mitt uppdrag som politiker alltid varit, och är, Uppsalabornas och Sveriges invånares bästa. Och om man inte på partistämmor och den offentliga debatten tillåts få argumentera för det man tror på är partikulturen dålig. Mod är extremt sällsynt i Sveriges etablerade partier. Under mitt partipolitiska engagemang har jag varit en lokalt ledande politiker i regeringsställning, i opposition, i opposition som ”politisk vilde” och nu att tillsammans med många modiga UPare komma in i Uppsala kommunfullmäktige och representera Uppsalabornas bästa. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, erbjuder Uppsalaborna en tydlig och helt Uppsalaanpassad politik.
Sverige behöver färre karriärfokuserade partipolitrucker och fler företrädare för medborgarna med integritet, civilkurage och mod att stå upp för allmänintresset. Ett allmänintresse som klarar av att väl balansera social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet. Idag är det få aktiva politiker som vågar argumentera för det de tror är klokaste vägval om det avviker från vad partiledningen tycker.
Ann-Sofie Hermansson, GP, skriver nedan läsvärt om hur extremt idiotiskt det politiska etablissemanget hanterat migrationsfrågorna och kraftigt misslyckats med integrationen. Under en kort stund var hon högste kommunala politikern i Göteborg. Som alltid inom alla partier finns även maktkamper inom Socialdemokraterna. Hon kunde fällas tack vare att Hermansson, ”Koftan”, öppet började ta upp kampen mot extremister särskilt synliga inom islamska kretsar. Tyvärr kan jag bara instämma i hennes kritik, tragiskt hur det politiska etablissemanget lät detta hända i Sverige. Det är extremt dyrt och svårt att nu reparera. Särskilt eftersom ”rasistkort” fortfarande haglar mot dem som kräver jämlikhet, ordning och reda i vårt samhällsbygge.
”I stället ägnade en hel del journalister, beslutsfattare och opinionsbildare sin tid och kraft åt att förneka problemen.”
”Fram stiger en berättelse om en i Sverige i början av 2010-talet både missionerande salafism, som ekonomiskt och ideologiskt stödjer IS och andra terrorgrupper, liksom en rekryterande salafism som sänder ungdomar att strida utomlands. Och pengar var ingen bristvara. I Säpos årsrapport 2021 konstateras att hundratals miljoner kronor av offentliga medel har gått till organisationer med kopplingar till våldsbejakande extremistmiljöer.”
”Det är sådant som i förlängningen underminerar vår demokrati och skadar vårt samhälle. När vi med filosofen Karl Poppers ord blir så toleranta att vi inte är beredda att försvara det toleranta samhället mot de intolerantas angrepp.”
”Jag har inte vid något tillfälle ångrat att jag tog fajten för kampen mot radikaliseringen i Göteborg. Det var, och är, ängsligheten att tala klarspråk om extremismen som är vår värsta fiende. Jag borde tvärtom ha drivit frågan hårdare.”
https://www.gp.se/ledare/jag-borde-lagt-ännu-mer-kraft-på-att-bekämpa-islamismen-1.104629063
All form av radikalisering och extremism ska bekämpas! Det inkluderar extremliberalism. Ett väl fungerande samhälle tål inte det extremliberalismen innebär. Och förr eller senare måste extrema rättigheter, som inte matchas mot mätbara och tydliga skyldigheter betalas för. Ingen snällhet eller inget frihetsideal i världen kan komma undan den notan.
Det är bra att dagens regering nu äntligen åtgärdat några allvarliga brister i migrationssystemet. Daniel Åkerman, GP, skriver om det nedan.
”Att anhöriginvandringen inte följer samma kriterier har inneburit att den kunnat användas för att runda den ordinarie processen för uppehållstillstånd. Särskilt då kraven på bland annat egen försörjning länge varit mycket låga. Det har till exempel varit vanligt att unga pojkar skickas i förväg för att söka asyl och sedan, efter några år, kan resten av familjen komma som anhöriginvandrare. Och det är de fall där det faktiskt är barnens verkliga familj, och de inte utnyttjas av människosmugglare.”
”Därför är det glädjande att regeringen nu stramar upp regelverket. Ett förslag som särskilt tar sikte på problematiken med att ensamkommande barn utnyttjas är hårdare krav för att få uppehållstillstånd på humanitär grund. Sedan år 2014 har personer under 18 år, kunnat beviljas tillstånd om det föreligger ”särskilt ömmande skäl”. Samma regler vidgades till att också gälla vuxna år 2021.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar