Tillitsbaserad styrning
Helsingborgs kommun beskrivs ofta som ett föredöme bland kommuner. Tyvärr är andra kommuners ledare inte snabba att uppskatta när andra är duktigare. Jag är uppfostrad att lära av de bästa och att försöka bli bättre än dem. Om man vill vara en del av en framgångsresa är det ett klokt förhållningssätt. Man kan prata mycket om varför Helsingborgs kommun på många sätt får definieras som Sveriges bäst styrda kommun. De har till och med en opera och ändå är de ekonomiskt mer välskött än till exempel Uppsala. Jag är helt övertygad om att framgångarna kommer av att den nu avgångne kommundirektören och tidigare kommunstyrelsens ordförande tillämpat tillitsbaserad styrning på riktigt. Inte bara fina ord.
Inte minst i våra skolor är det tillitsbaserad styrning som krävs för att vända många års negativ kunskapsutveckling. Ge våra lärare mycket mindre administrativa uppdrag och mer tid för undervisning. Lita på dem att de sköter sina uppdrag. Och det är hög tid att skrota inkluderingstanken i klasserna, det har visat sig vara en katastrofal lösning om vi vill fostra konkurrenskraftiga nya generationer svenskar!
"Öronmärkta statsbidrag är ett ofog som alla politiker är emot när de sitter i opposition, eftersom de orsakar en massa administration – pyton för småkommuner. Men bidragen är poppis bland regeringspartier, oavsett färg. Och ibland kan de vara en god idé. Ta exempelvis fortbildning av lärare. I ett sammanhållet skolsystem kan man organisera fortbildningen centralt och systematiskt. Men i det svenska vilda västern-systemet gör kommuner och skolor lite som de vill."
"I dag råder stor brist på speciallärare, vilket delvis beror på den kaotiska svenska skolpolitiken. 1989 lades speciallärarutbildningen ned; i stället satsade man på specialpedagoger. Pedagogerna är inte inriktade på ämnen utan ska ägna sig åt utvärdering, ledarskap och förändringsarbete. En sorts inkluderingsfrämjande mellanchefer, kan man säga. 2007 beslutade alliansregeringen att återinföra speciallärarutbildningen. Nu finns det både speciallärare och specialpedagoger där ute. Vilket är som gjort för revirstrider och missnöje hos medarbetare som tycker att de får arbetsuppgifter som inte linjerar med deras specialistutbildning. Och det är inte så säkert att ens skolan vet skillnaden."
"Inkluderingstanken – att snart sagt alla elever ska undervisas i storklasser, oavsett behov – har passerat sitt bäst före-datum med råge. Men frågan är om regeringen får Skolsverige med sig. Att inrätta små grupper är en ambitionshöjning. Det kostar personal och pengar. Inkluderingsprocesserna sitter i värsta fall i väggarna vid det här laget. Och hur inställda är dagens speciallärare på att undervisa? Det finns sådana som, precis som specialpedagoger, ägnar sig åt att observera elever och tala med undervisande lärare om hur dessa ska hantera elever med speciella behov. En följd av inkluderingstanken. Men skolan behöver mindre snack och mer verkstad. Det är utmärkt att utbilda fler lärare till speciallärare. Men då måste de fortsätta att undervisa. Som i Finland."
https://www.expressen.se/ledare/vi-behover-speciallarare-inte-specialmellanchefer/
I Uppsala infördes tyvärr en gräns för hur många rapporterande en chef kan ha. Gränsen är 30 stycken. Självklart ska inte sådana gränser sättas av politiken. Om några gränser skulle göra nytta, om inte politiker litar på tjänstemännens omdöme, skulle gränsen vara ingen chefstitlar utan minst tio rapporterande medarbetare. Uppsala kommun har för många chefer, inte för få. Och cheferna får ägna sig åt på tok för mycket icke prioriterad administration. Gör om! Gör rätt! När? Nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar