Stopp

Dags att skrota inkluderingstanken i skolan

Politikens största misslyckande i Sverige går att finna inom skolan. Den svenska skolan levererar inte längre generellt konkurrenskraftig arbetskraft. Den erbjuder Sveriges sämsta arbetsmiljö. Den klarar inte ens av att vara ett hopp om att kompensera för långvarigt misslyckad integration. Utanförskapet och segregationen bidrar inte på något sätt till den inkludering som Sverige så desperat behöver. Priset för misslyckad integration är väldigt högt. Både för 100-tusentals enskilda människor och numera de flesta lokala samhällen runt om i Sverige. Att sträva efter maximal inkludering i våra skolor är i sig något bra men när tillämpningen av det inte fungerar krävs omtag. 

Inkluderingstanken i skolan har varit en fin tanke om att alla typer av individer ska gå i samma skolor istället för att sträva efter att erbjuda olika skolmiljöer beroende av olika elevers behov. I praktiken har det inneburit allt sämre arbetsmiljöer för både elever och lärare. Både för att resurserna, och tillgången till, kompetenta assistenter saknats och antalet elever per klass är för högt. Dessutom är studiemiljön så bristfällig att hela 15 av 100 grundskoleelever inte klarar av att uppnå gymnasiebehörighet. Det är ett stort misslyckande och år för år försvagas därför Sveriges globala konkurrensförmåga. 

Karin Pihl, GP, skriver en mycket läsvärd artikel nedan om skolans misslyckande. Med särskilt fokus på hur just ”inkluderingstanken” bidrar till skolans haveri. Skolan i Uppsala är inget undantag. 

”Inkluderingstanken ett sänke för svensk skola. Extra anpassningar har blivit en björntjänst för eleverna. Och de som har verkliga behov lämnas efter.”

”Syftet – att skapa inkludering – var gott. Men resultatet är inte muntert. Med Salamancadeklarationen försvann specialskolor och anpassade klasser. Dessa sågs som utpekande och stigmatiserande. Konsekvensen är att elever som lider av exempelvis autism tvingas gå i vanliga klasser trots att de hade mått bättre av en mindre undervisningsgrupp. Att antalet ”hemmasittare”, varav en betydande andel lider av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, ökat explosionsartat är därför inte förvånande (TV4 1/5).”

”De elever som verkligen har behov av särskilt stöd tvingas i dag ofta gå i vanliga klasser. Men det är inte den enda konsekvensen av inkluderingstanken. Synen på vad behov av extra stöd innebär har relativiserats och luckrats upp. Viljan att inkludera barn med krävande diagnoser har också fått som konsekvens att alla mer eller mindre kan hävda att man har särskilda behov.”

”Man behöver inte vara utbildad inom stressforskning för att förstå att kraven på anpassningar – som uppemot en tredjedel av alla elever har – tar knäcken på lärarna. Inte nog med att de måste specialanpassa undervisningen. Varje enskild justering ska givetvis dokumenteras skriftligen.”

”Det är uppenbart att det behövs en ny syn på inkludering i den svenska skolan. De som har verkliga behov bör ha rätt att gå i specialklasser med anpassad undervisning och tillgång till speciallärare. Och de elever som inte har några reella diagnoser, utan ”bara” tycker att ett ämne eller moment är svårt, bör få stöd att öva mer. Och få förklarat för sig att ju svårare något är, desto mer måste man anstränga sig.”

https://www.gp.se/ledare/skolan-kan-inte-anpassa-bort-allt-som-är-svårt-1.100216823

Du har väl läst Utvecklingspartiet demokraternas partiprogram? Där hittar du svaren på hur den svenska skolan åter kan bli konkurrenskraftig och en uppskattad arbetsplats. Www.updem.se

Nyligen matades vi återigen med hur dåligt den svenska skolan levererar. Landets 10-åringar tappar i global konkurrenskraft. Självklart pratar generaldirektören om ”inkluderingsmisslyckande”.

”Läsförmågan hos svenska tioåringar har försämrats de senaste fem åren. Samma utveckling syns i hela Europa, enligt den internationella mätningen Pirls.

I Sverige är det framför allt barn med mindre hemresurser och som inte talar svenska i hemmet som presterar sämre.

– Vi är bekymrade över den bristfälliga likvärdigheten, säger Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson.”

https://www.dn.se/sverige/lasformagan-hos-svenska-fjardeklassare-har-forsamrats/

Hur gör vi när vi har rikspolitiker som aldrig kan skapa förutsättningar för en väl fungerande skola? Flum, fina drömmar och sannolikt stordriftstänkande får styra istället för krass ambition att maximera skolsystemets förmåga att ge varje barn en så individualiserad skolmiljö som möjligt. En arbetsmiljö som bygger enskilda människor och som är väl fungerande. Istället för en skolmiljö som levererar dåliga verkliga resultat och där över 15 av 100 elever misslyckas. Stundtals kan den skolmiljön vara i hemmamiljö. Bäst i anpassade skolmiljöer för barn och unga med liknande särskilda behov. En del av denna väg framåt inkluderar möjlighet till att tidigare välja praktiska inriktningar i sin skolgång. ”one size don’t fit all”.