Uppfostran

Var är vi påväg?

Varför "curlar" så många sina barn? På vilket sätt är det bra uppfostran? Jag har aldrig "curlat" mina barn. Jag törs ändå påstå att de tycker att jag är en ok pappa. Min uppfattning har alltid varit att min roll som pappa primärt handlar om att ge barnen en god självkänsla, maximala kunskaper utifrån deras egen förmåga, lusten att vilja prestera bra, förmågan att klara sig själv och mycket kärlek. Att hela tiden curla är inte att framgångsrikt göra dem starkt självständiga. Att hela tiden curla är inte att framgångsrikt få dem att lära sig själva så mycket som möjligt. Och en del av kärleken handlar om att tala om att vi människor med jämna mellanrum har jobbiga och svåra stunder. Det är en del av alla människors liv. Mer eller mindre. Jag är övertygad om att barn och unga som får mycket kärlek, stort eget ansvar, goda kunskaper, regelbundna fysiska aktiviteter och lite tävlingsinstinkt inte behöver droger i någon form för att hantera en dålig period. Det är skrämmande att några undersökningar nyligen indikerade att bara var fjärde ung människa känner framtidshopp. Det är både bedrövligt och skrämmande om det stämmer.

Expressens ledare, Carolin Dahlman, skriver en i sammanhanget läsvärd artikel nedan.

"Allt fler barn är stressade och upplever sömnsvårigheter, irritation och nedstämdhet. Det rapporterade Folkhälsomyndigheten i veckan. I samma veva kunde vi läsa i DN att var tionde svensk tar psykofarmaka; en ökning med 44 procent på tio år. Rekordmånga barn – över 37 000 förra året – fick antidepressiva läkemedel enligt färska siffror från Socialstyrelsen."

"I dag får patienter diagnosen depression när det egentligen handlar om problem i vardagen som sorg eller relationsbekymmer, menar psykiatrikern Behroz Dehdari i DN. Ja, mycket tyder på att både barn och vuxna har svårt att hantera livet när det trasslar och stör. Motståndskraften är svag. Det som egentligen är helt normala reaktioner på dippar betraktas som anomalier. En fjärdedel tycker att livet är meningslöst, enligt en undersökning från Kairos Future. Siffran är högst bland unga.

"Detta är alltså i rika Sverige, långt från krig och elände. Det är svårt att ta in." Men vad händer om barn får möta läkare och käka piller i stället för att borsta av sig svårigheter och ta nya tag? Risken finns att de som flyr till vården aldrig blir starka inuti, inte tränar upp sin förmåga att mota bort bitterhet, svartsjuka, ilska eller ledsenhet av egen kraft, med en kreativ attityd."

"Det är både tragiskt för individerna, och dyrt för samhället. När fullt friska, fungerande individer sjukskrivs ökar kostnaderna, skrev två specialister i psykiatri på DN debatt förra våren. Redan nu är antalet sjukskrivningar på grund av psykiatriska diagnoser hög, visar Försäkringskassan."

"Fler borde också uppmuntras att röra sig. Forskning visar att fysisk aktivitet kan ha omedelbar effekt på depression, men tyvärr visar Folkhälsomyndighetens studie att bara ett av fem barn är fysiskt aktivt minst en timme per dag. De skulle behöva mer gympa i skolan, förbud mot mobiler på rasten, mer lek. Men viktigast av allt är att ge unga insikten att livet inte är en sjukdom – inte ens när det gör ont."

https://www.expressen.se/ledare/carolin-dahlman/vi-maste-lara-barnen--att-livet-ar-jobbigt-/

Med barnens bästa i fokus måste samhället i stort klara av att kompensera för föräldrar som inte klarar av att axla sitt föräldraansvar rimligt. Ovan studie pekar tydligt mot att det finns många föräldrar som inte alls hinner med sitt föräldraansvar. Många föräldrar som lider av allvarliga drogproblem eller psykisk ohälsa. Samtidigt är det orimligt långa köer för att hjälpa unga i behov av stöd från en kurator eller psykolog för att hantera sina negativa känslor. Inte minst i Uppsala skär man nu ner på kuratorsstöd i våra skolor. Det är i ett läge som beskrivs ovan som en väldigt långsiktigt vansinnig idé.