Vem ska få vara fullt med i laget?
Hur blev Sverige ett land fullt av politiker med ”självskadebeteenden”? Jag vill inte att politiker ska företräda och kämpa för något annat än vad de valts att företräda. De som är valda till Uppsala kommun ska företräda Uppsala kommuns invånare, inga andra. De som är valda till Region Uppsala ska företräda Region Uppsalas bästa, inga andra. De som är valda till Sveriges riksdag ska företräda svenskarnas bästa, inga andra. De som ingår i Europaparlamentet ska företräda EUs medborgares bästa, inga andra. Självklart ska inte grova brottslingar någonsin beviljas medborgarskap i Sverige.
”Att det i gärningsmannens bil satt ett nioårigt barn som tvingades bevittna alltihop, understryker mannens råhet. Han dömdes till två års fängelse för att ha vållat Ingers död genom misshandel. Frågan om utvisning prövades inte ens i domstol. Nu, drygt tio år senare, har mannen stött på patrull när han ansökt om svenskt medborgarskap. Men häpnadsväckande nog har det ingenting att göra med att han lättvindigt dödat en kvinna. Det som ifrågasätts är hur han har hanterat sitt personnummer.”
https://www.expressen.se/ledare/sofie-lowenmark/han-dodade-inger-nu-kan-han-bli-svensk/
Snart har var tredje invånare i Sverige en stark utländsk anknytning. De flesta av dessa invånare är födda i en annan kultur eller har en eller två föräldrar som är det. Trots det har svenska rikspartier och dess partiledare inte börjat jobba med frågan om hur lojalitet med vårt svenska samhällsbygge skapas bland dessa människor. Människor från världens jordens alla hörn, och en hel del från väldigt annorlunda kulturer jämfört med den svenska. Hur bygger vi bäst en modern ”vi” känsla i en tid där kanske en tredjedel av befolkningen håller på andra landslag än de svenska? Nedan ledare i GP, Peter Esaiasson, är i sammanhanget mycket läsvärd.
”Det finns en poäng med samtliga dessa förhållningssätt. Att uppmärksamma etnicitet riskerar att skapa konflikter och späda på negativa stereotyper; ett land behöver gemensamma identiteter och lojaliteter för att fungera; och det är naivt tro att samhället är blint för personer som avviker från majoritetsgruppen. Allt detta stämmer. Ändå hamnar jag själv i positionen att etniska svenskar behöver slappna av och bli mindre ängsliga för att tala om etnicitet.”
”Att tala om "invandrare med icke-västlig bakgrund" är ingen konstruktiv klassificering i ett land där snart var tredje person själv är född i annat land eller har två föräldrar som är det. Det är inget lyte att vara alban, somalier eller polack i Sverige. Tricket är att erkänna människors rätt till sin etnicitet och samtidigt ge rum för att höra hemma i landet Sverige. För att nå dit behöver vi lämna tanken på ”svenskhet” i bestämd form. I stället handlar det om att på djupet acceptera bindestreckslojaliteter: att vara svensk-svensk är bara en av otaliga kombinationer tillsammans med arab-svensk, polack-svensk eller somalier-svensk.”
”Hur man går från dagens beröringsskräck till ett bredare bindestrecksetniskt ”vi” är ett ämne för diskussion. Vad jag vet finns ingen färdplan att kopiera från något annat land vid något annat tillfälle i historien. Försöka och försöka igen är allt vi kan.”
https://www.gp.se/ledare/vi-måste-bli-mindre-ängsliga-när-det-gäller-etnicitet-1.99736657
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar